<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077</id><updated>2012-01-16T03:04:06.682-08:00</updated><category term='endokannabinoidi'/><category term='FAOD'/><category term='Lactaatio ja dieetti'/><category term='Arakidonihappojohdoshttp://www.blogger.com/img/blank.gif'/><category term='Arakidonihappojohdos'/><category term='lipidit'/><category term='FAOD ja sydän'/><category term='Lihavuuden geeni'/><category term='C20:0 branched'/><category term='tyydytetyt rasvahapot'/><category term='Transrasvahappo'/><category term='Keuhkosurfaktantit . Lesitiini DPPC'/><category term='Oliiviöljyn antioksidantit'/><category term='TPN'/><category term='Mahalaukun suojakerrokset'/><category term='PUFA DHA nC22.6'/><category term='Fytaanihappo  C20:0. Haarallinen.  Refsumin tauti.'/><category term='VLCAD'/><category term='Entsyymilöytöjen vuosia FAO taudeissa'/><category term='LCHAD Dieetti (Duodecim)'/><category term='palmitiinihappo ja seriini'/><category term='SCADD'/><category term='Fosfolipidit'/><category term='FAO dieetti: LCFAD deficiency'/><category term='Mitokondriaalinen betaoksidaatio'/><category term='Lipidien biosynteesi'/><category term='MCFA'/><category term='Korvavaha'/><category term='C16:0 palmitiinihappo'/><category term='PPAR'/><category term='MADD'/><category term='Painonpudotusdieeteistä'/><category term='Anandamidi'/><category term='förgrenad'/><category term='Perinnölliset rasvahappo-oksidaatiohäiriöt'/><category term='C3:0 propionihappo'/><category term='Organisten happojen esiintymä veressä'/><category term='Surfaktanttitutkimus'/><category term='Karnitiini'/><category term='DNA'/><category term='Peroxisomi'/><category term='haarallinen'/><category term='Fosfolipidit. Kolesteroli.'/><category term='eikosanoidit'/><category term='LCFA alentava dieetti'/><category term='Beeta oksidaatio'/><category term='Aspiriini'/><category term='LCAD'/><category term='Acetoacetic acid  ( ketoniaine)'/><category term='Valtimoita  rasvoittavat lipoproteiinit'/><category term='GLYSEROLI'/><category term='FAOD ja energia'/><category term='Suberylglycin'/><category term='PPAR modulaatio'/><category term='Iso-VLCFA'/><category term='Arakidonihappo'/><category term='VLCFA'/><category term='Polycosanolit'/><category term='aivo'/><category term='MYELIINI  (1)'/><title type='text'>Fettsyror, rasvahapot</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>88</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1119055179294602655</id><published>2012-01-16T02:39:00.001-08:00</published><updated>2012-01-16T03:04:06.695-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Arakidonihappojohdoshttp://www.blogger.com/img/blank.gif'/><title type='text'>Prostaglandiinit ja sydän</title><content type='html'>16.1. 2012&lt;br /&gt;Tänä aamuna luin perikardiitista ja nyt haen perikardiaalisen nesteen ominaisuuksista jotain nettilähdettä. Tällaista löytyy.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/786741"&gt;http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/786741&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2295137"&gt;http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2295137&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1282394/"&gt;http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1282394/&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pericardial_fluid"&gt;http://en.wikipedia.org/wiki/Pericardial_fluid&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://labtestsonline.org/understanding/analytes/pericardial/tab/test"&gt;http://labtestsonline.org/understanding/analytes/pericardial/tab/test&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Perikardiaali surfaktantti, lubrikantti, Mikä molekyyli?&lt;br /&gt;&lt;a href="http://books.google.se/books?id=8zs9AAAAIAAJ&amp;amp;pg=PA276&amp;amp;lpg=PA276&amp;amp;dq=pericardial+fluid+lubricant+properties&amp;amp;source=bl&amp;amp;ots=Wg__iEe4rc&amp;amp;sig=lxuqPPKTlmRwS_z5M9FeI5z02U4&amp;amp;hl=sv&amp;amp;sa=X&amp;amp;ei=lQMUT6v0JYaG4gSVrcD3Aw&amp;amp;sqi=2&amp;amp;ved=0CDwQ6AEwAw#v=onepage&amp;amp;q=pericardial%20fluid%20lubricant%20properties&amp;amp;f=false"&gt;http://books.google.se/books?id=8zs9AAAAIAAJ&amp;amp;pg=PA276&amp;amp;lpg=PA276&amp;amp;dq=pericardial+fluid+lubricant+properties&amp;amp;source=bl&amp;amp;ots=Wg__iEe4rc&amp;amp;sig=lxuqPPKTlmRwS_z5M9FeI5z02U4&amp;amp;hl=sv&amp;amp;sa=X&amp;amp;ei=lQMUT6v0JYaG4gSVrcD3Aw&amp;amp;sqi=2&amp;amp;ved=0CDwQ6AEwAw#v=onepage&amp;amp;q=pericardial%20fluid%20lubricant%20properties&amp;amp;f=false&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-1119055179294602655?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/1119055179294602655/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/prostaglandiinit-ja-sydan.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1119055179294602655'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1119055179294602655'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/prostaglandiinit-ja-sydan.html' title='Prostaglandiinit ja sydän'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3977541575128640477</id><published>2012-01-12T06:21:00.000-08:00</published><updated>2012-01-12T06:34:02.669-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Peroxisomi'/><title type='text'>PEROKSISOMEISTA(8) Kliininen nutritioaspekti</title><content type='html'>Kliininen nutritio ALD taudissa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.ajcn.org/content/40/2/277"&gt;http://www.ajcn.org/content/40/2/277&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://ebm.rsmjournals.com/content/229/3/215.abstract"&gt;&lt;br /&gt;http://ebm.rsmjournals.com/content/229/3/215.abstract&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Peroxisomal+Disorders"&gt;http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Peroxisomal+Disorders&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;h3&gt;"Diagnosis&lt;/h3&gt;&lt;div style="text-align: justify;" class="runseg"&gt;Since hearing and vision  deficiencies may be difficult to identify in infants, peroxisomal  disorders are usually detected by observations of failure to thrive,  hypotonia, mental retardation, widely open fontanel, abnormalities in  liver enzymes, and an enlarged liver. If peroxisomal disorders are  suspected, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;blood plasma assays for VLCFAs&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;phytanic acid&lt;/span&gt;, and&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; pipecolic  acid &lt;/span&gt;are conducted. Additional tests include &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;plasmalogen biosynthesis  potential.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;h3&gt;Treatment&lt;/h3&gt;&lt;div class="runseg"&gt;For many of the  peroxisomal disorders, there is no standard course of treatment, with  supportive treatment strategies focusing on alleviation of complications  and symptoms. In general, most treatments that are attempted are  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;dietary&lt;/span&gt;, whereby attempts are made to artificially correct biochemical  abnormalities associated with the disorders. Therapies include  supplementation of the diet with antioxidant &lt;a href="http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Vitamins"&gt;vitamins&lt;/a&gt;, or &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;limitation of intake of fatty acids, especially VLCFAs.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Another  area of dietary therapy that is being investigated is the  supplementation of the &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;diet with pure DHA,&lt;/span&gt; given as early in life as  possible, in conjunction with a normal well-balanced diet. Some results  have indicated that if given soon enough during development, DHA therapy  may prevent some of the devastating consequences of peroxisomal  disorders, including brain damage and the loss of vision.&lt;/div&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Other  treatment strategies include addition of important missing chemicals.  For example, in disorders where there is faulty adrenal function,  replacement adrenal hormone therapy is used.&lt;/div&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Any  dietary changes should be monitored biochemically to determine if the  supplements are having their desired effects and are not causing  additional adverse effects.&lt;/div&gt;&lt;div class="runseg"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bone marrow  transplants may be used to treat X-ALD&lt;/span&gt;, and can be effective if done  early in the course of the childhood form of the disease.&lt;/div&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Physical and psychological therapies are important for all types of peroxisomal disorders.&lt;/div&gt;&lt;h3&gt;Alternative treatment&lt;/h3&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Patients  with peroxisomal disorders, and particularly X-ALD, have been treated  with a mixture of glycerol trioleate-glycerol trieucate (4:1 by volume),  prepared from olive and rapeseed oils, and referred to as Lorenzo's oil  (developed by parents of a son, Lorenzo, who had X-ALD, whose story was  documented in the 1992 movie, &lt;i&gt;Lorenzo's Oil&lt;/i&gt;), to decrease the levels of VLCFA. Other &lt;a href="http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Diets"&gt;diets&lt;/a&gt;  that have been tried include dietary supplementation with&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; plasmalogen  precursors&lt;/span&gt; to&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; increase plasmalogen levels&lt;/span&gt; and with&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; cholic acid&lt;/span&gt; to  normalize bile acids. However, there has been only limited success  demonstrated with the use of these treatments. More research is needed  to determine the long-term safety and effectiveness of these treatment  strategies.&lt;/div&gt;&lt;h3&gt;Prognosis&lt;/h3&gt;&lt;div class="runseg"&gt;Peroxisomal  disorders range from life-threatening to cases in which people may  function with some degree of mental and motor retardation. As of 2001,  there was not yet a cure. Enzyme replacement therapies, including &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;enzyme  infusion&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;transplantation&lt;/span&gt;, and &lt;a href="http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Gene+Therapy"&gt;gene therapy&lt;/a&gt;,  may hold promise for future advances in the treatment of these  disorders. Research is being conducted to increase scientific  understanding of these disorders and to find ways to prevent, treat, and  cure them."&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3977541575128640477?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3977541575128640477/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/peroksisomeista8-kliininen.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3977541575128640477'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3977541575128640477'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/peroksisomeista8-kliininen.html' title='PEROKSISOMEISTA(8) Kliininen nutritioaspekti'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-4580366390710755152</id><published>2012-01-12T04:12:00.000-08:00</published><updated>2012-01-12T05:56:59.259-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Peroxisomi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='VLCFA'/><title type='text'>PEROXISOMEISTA(6) . VLCFA. Peroksisomaaliset taudit</title><content type='html'>&lt;h1&gt;CHAPTER TEN &lt;br /&gt;INHERITED METABOLIC DISORDERS&lt;/h1&gt;&lt;p&gt;http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;                   &lt;div class="chapters nonprintable"&gt;                     &lt;table style="height:20px" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" height="76" width="100%"&gt;                         &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;                             &lt;td bgcolor="#f9efce" height="16" valign="middle"&gt;                                  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10aLSDgeneral.html"&gt;Page 1&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html"&gt;Page 2&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html"&gt;Page 3&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html"&gt;Page 4&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10eAminoacids.html"&gt;Page 5&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html"&gt;Page 6&lt;/a&gt; |                                                             &lt;/td&gt;                         &lt;/tr&gt;                         &lt;tr&gt;                         &lt;td bgcolor="#f9efce" height="20" valign="middle"&gt;                            &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10aLSDgeneral.html#lsd"&gt;Lysosomal Disorders&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10aLSDgeneral.html#clinpath"&gt;LSD Phenotypes&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10aLSDgeneral.html#classification"&gt;Classification of LSDs&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10aLSDgeneral.html#lsddx"&gt;Diagnosis of LSDs&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#mld"&gt;Metachromatic Leukodystrophy&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#gld"&gt;Globoid Cell Leukodystrophy&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#gd"&gt;Gaucher Disease&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#mps"&gt;Mucopolysaccharidoses&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#ncl"&gt;Neuronal Ceroid Lipofuscinoses&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10bLSDs.html#npc"&gt;Niemann-Pick Type C&lt;/a&gt; |    &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html#pxd"&gt;Peroxisomal Disorders&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html#zs"&gt;Zellweger Syndrome&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html#nald"&gt;Neonatal Adrenoleukodystrophy&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10cPeroxisomes.html#xald"&gt;X-linked Adrenoleukodystrophy&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtd"&gt;Mitochondrial Disorders&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtgenetics"&gt;Genetics of Mitochondrial Disorders&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtclin"&gt;Clinical Aspects&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtpath"&gt;Pathology&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtdx"&gt;Diagnosis&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10dMitochondria.html#mtcommon"&gt;       Most Common Mitochondrial Disorders&lt;/a&gt;  |   &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10eAminoacids.html#aad" target="mainFrame"&gt;Disorders of Amino Acid Metabolism&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html#pmd"&gt;Pelizaeus-Merzbacher Disease&lt;/a&gt; | &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html#vwm"&gt;Vanishing White Matter Disease&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html#alexander"&gt;Alexander Disease&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html#canavan"&gt;Canavan Disease&lt;/a&gt; |  &lt;a href="http://neuropathology-web.org/chapter10/chapter10fLeukodystrophies.html#sox"&gt;Sox10 Mutations&lt;/a&gt; |                                                             &lt;/td&gt;                         &lt;/tr&gt;                         &lt;tr&gt;                         &lt;td class="chaptersNav" bgcolor="#f9efce" height="16" valign="bottom"&gt; &lt;a href="http://neuropathology-web.org/test10/10test.html"&gt;&lt;img src="http://neuropathology-web.org/images/test.gif" alt="Chapter Test" title="Chapter Test" align="bottom" height="16" width="16" /&gt;CHAPTER                         TEST &lt;/a&gt; &lt;a href="http://neuropathology-web.org/NEOMED/learnObjectives.html"&gt;&lt;img src="http://neuropathology-web.org/images/book.jpg" alt="Chapter Test" title="Chapter Test" align="bottom" height="15" width="14" /&gt; LEARNING                         OBJECTIVES&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;                         &lt;/tr&gt;           &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;                               &lt;/div&gt;   &lt;div class="content" align="left"&gt;                                                                    &lt;br /&gt;&lt;h2&gt;                        &lt;a name="pxd" id="pxd"&gt;&lt;/a&gt;PEROXISOMAL DISORDERS Peroksisomaaliset häiriöt&lt;br /&gt;&lt;/h2&gt; Peroxisomes    are oxidative organelles that are present in all tissues but are especially  abundant in the liver and kidney. As their name indicates, they use molecular  oxygen in oxidative reactions that &lt;b&gt;generate hydrogen  peroxide&lt;/b&gt;. They also contain catalase (&lt;b&gt;peroxidase&lt;/b&gt;),   which uses H&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;O&lt;sub&gt;2 &lt;/sub&gt;to oxidize   other substrates. This reaction is especially important    in detoxifying ethanol, formic acid, and other toxins.   Peroxisomes can  be identified by light microscopy   by their catalase activity using the  diaminobenzidine   reaction.&lt;br /&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Peroksisomit &lt;/span&gt;ovat oksidatiivisia organelleja kaikissa kudoksissa, mutta erityisen runsaasti niitä on maksassa ja munuaisissa. Nimensä mukaisesti ne käyttävät molekulaarista happea oksidatiivisiin reaktioihin muodostaen vetyperoksidia H2O2. Niissä on myös entsyymiä katalaasia eli peroksidaasia, joka käyttää muodostuneen H2O2 toisten aineitten oksidoimiseen.  Tämä on tärkeää varsinkin etanolin, muurahaishapon ja muiden myrkyllisten aineitten oksidoimisessa.Peroksisomit tunnistetaan valomikroskoopissa niiden katalaasiaktiivisuudesta  käyttämällä diaminobentsidiinireaktiota.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;Peroxisomal enzymes catalyze several anabolic    and catabolic reactions. The most important  of    these are &lt;b&gt;plasmalogen synthesis&lt;/b&gt; and &lt;b&gt;very    long chain fatty  acid (VLCFA) beta oxidation&lt;/b&gt;.    Plasmalogens are the most abundant phospholipids    in myelin. The products of VLCFA beta oxidation    are used for biosynthesis of cholesterol, bile acids,    and other compounds.&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Peroksisomaaliset entsyymit katalysoivat useita anabolisia ja katabolisia reaktioita. Näistä kaikkein tärkeimpiä ovat &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;plasmalogeenin&lt;/span&gt; synteesi ja hyvin &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;pitkien rasvahappojen(VLCFA) beetaoksidaatio&lt;/span&gt;.  Plasmalogeeni on &lt;span style="font-style: italic;"&gt;myeliinin&lt;/span&gt; kaikkein runsain fosfolipidi. VLCFA-betaoksidaation tuotteita käytetään &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sappihappojen biosynteesiin&lt;/span&gt; ja muiden yhdisteiden biosynteesiin.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;p style="text-align: justify;"&gt;The    peroxisome has a single membrane which encloses the peroxisomal  matrix. The peroxisomal membrane is a lipid bilayer with embedded  peroxisomal membrane proteins. All peroxisomal membrane proteins and  enzymes of the    peroxisomal matrix are encoded by nuclear genes, synthesized on free  ribosomes,    and imported into the peroxisomes. The proteins that are involved in    peroxisomal biogenesis are called &lt;strong&gt;peroxins&lt;/strong&gt; and are encoded by &lt;strong&gt;PEX genes&lt;/strong&gt;. Fifteen human PEX genes are known.&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Peroksisomeilla on yksinkertainen kalvo  peroksisomaalisen matrixin ympärillä . Tämä kalvo  on    tyypillinen   lipidikaksoiskalvo, johon asettuu kellumaan peroksisomaalisia kalvoproteiineja. Peroksisomien kalvoproteiineja  ja peroksisomaalisen matrixin entsyymeitä  koodaa tuman geenit. Nämä valkuaisaineet syntetisoituvat siten  solun sytoplasman ribosomeissa ja kulkeutuvat peroksisomeihin.  Peroksisomien biogeneesiin osallistuvia proteiineja sanotaan&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; peroxiineiksi &lt;/span&gt;ja niitä koodaa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PEX-geenit&lt;/span&gt;. Ihmiseltä tunnetaan 15 PEX-geeniä.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;p&gt;There are two types of peroxisomal disorders:(1)  &lt;b&gt;single     peroxisomal enzyme deficiencies&lt;/b&gt; and &lt;b&gt;(2) peroxisomal     biogenesis  disorders (PBDs)&lt;/b&gt;. The former are     caused by mutations of genes encoding  specific     peroxisomal enzymes. PBDs are caused by mutations     of PEX genes  that are involved in the biogenesis     and function of peroxisomes and are  characterized     by deficiencies of multiple peroxisomal enzymes     and, in  some cases, by absence or reduction in     the number of peroxisomes. The  most severe and     important PBD is the Zellweger spectrum. The most     frequent  peroxisomal disorder is X-linked adrenoleukodystrophy     (XALD). XALD is  neither a single peroxisomal enzyme     deficiency nor a PBD.  It is due to a defect in     the transport of VLCFAs across the peroxisomal     membrane (see further on).  The incidence of peroxisomal     disorders  is 1:20,000.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;On kahdentyyppisiä  peroksisomaalisia häiriötiloja: (1) &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;yksittäisten peroksisomaalisten&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;entsyymien vajeita&lt;/span&gt; tai &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(2) peroksisomien biogeneesin häiriöitä (PBD)&lt;/span&gt;.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;(1) Peroksisomaalinen entsyymivaje johtuu jotain spesifistä  entsyymiä koodaavan  geenin mutaatiosta. &lt;/li&gt;&lt;li&gt;(2) PBD taudit johtuvat PEX-geenien mutaatiosta. Ke geenit koodaavat peroksisomien biogeneesiä ja funktiota ja tiloja luonnehtii monein peroksisomaalisten entsyymien vaje tai peroksisomien puute tai lukumäärän vähyys. Kaikkein vaikein muoto on Zellwegerin oireyhtymät .&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Kaikkein tavallisin  peroksisomihäiriö on kuitenkin  XALD, joka ei ole  (1) eikä (2) tyyppinen peroksisomaalinen häiriö, vaan johtuu  VLCFA kuljetuksen  puutteesta  peroksisomin kalvon läpi.&lt;/li&gt;&lt;li&gt; Peroksisomaalisten tautien insidenssi on 1:20 000.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;p style="text-align: justify;"&gt;Most peroxisomal disorders    cause severe neurological dysfunction  due to CNS    malformations (migration defects), myelin abnormalities,    and  neuronal degeneration. Non-neurological manifestations    include dysmorphic  features, liver dysfunction    and skeletal abnormalities. The key biochemical    abnormalities of peroxisomal disorders and the    basis for their laboratory  diagnosis are &lt;b&gt;elevation     of VLCFAs&lt;/b&gt; and &lt;b&gt;decreased RBC plasmalogens&lt;/b&gt;.&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Useimmat peroksisomaaliset häiriöt aiheuttavat vaikeita neurologisia toiminanhäiriöitä keskushermostoepämuodostumien (migraation puuttuessa), epänormaalin myeliinin ja neurodegeneraation takia. Muita ilmiöitä ovat dysmorfiset piirteet, maksan toiminnanhäiriöt ja luuston poikkeavuudet. Laboratoriodiagnostiikassa on poikkeavana tyyppilöytönä peroksisomaalisissa häiriötiloissa kohonneet hyvin pitkäketjuiset rasvahapot ( VLCFA) ja alentuneet punasolujen plamalogeenit.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;p style="text-align: justify;" class="txtHighlightDeepGreen"&gt; All peroxisomal disorders    except X-linked adrenoleukodystrophy are autosomal recessive. As in other    genetic disorders, several mutations of each gene are seen, some of them    severe and others milder. Mutations of different genes can cause similar    phenotypes. The unique biogenesis of peroxisomes and multiple interactions    of PEX genes explain the genetic and phenotypic complexity of peroxisomal    disorders.&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Kaikki peroksisomaaliset häiriöt paitsi XALD ovat autosomaalisesti resessiivisiä. Kuten muissakin geneettisissä häiriöissä joka geenissä on havaittu  useita mutaatioita, joista jotkut ovat  vakavia ja jotkut lieviä. Eri geenien mutaatioista voi tulla samankaltaisia fenotyyppejä. Peroksisomaalisten häiriöitten  geneettisiä  ja fenotyyppisiä monimutkaisuuksia   selittää peroksisomien ainutlaatuinen biogeneesi ja PEX-geenien moninaiset interaktiot.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;h3&gt;&lt;a name="zs" id="zs"&gt;&lt;/a&gt;ZELLWEGER SPECTRUM Zellewegerin tautikirjo&lt;br /&gt;&lt;/h3&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; The &lt;b&gt;Zellweger cerebrohepatorenal syndrome (ZS)&lt;/b&gt;, &lt;b&gt;neonatal adrenoleukodystrophy    (NALD)&lt;/b&gt;, and &lt;b&gt;infantile Refsum disease (IRD)&lt;/b&gt; were initially described    as separate entities. It is now clear that they represent a phenotypic    spectrum, the ZS spectrum, which is caused by mutations of PEX genes resulting    in abnormal peroxisomal biogenesis. The ZS is the most severe end of    the spectrum and IRD the least severe.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Aluksi pidetiin erillisinä tautikokonaisuuksina  Zellewegerin aivo- maksa- munuais oireyhtymää (ZS), neonataalista adrenoleukodystroviaa( NALD) ja Refsumin taudin infantiilimuotoa (IRD). Mutta nykyään on selvinnyt, että nämä ovat Zellwegerin oireyhtymän (ZS)  fenotyyppistä kirjoa ja niitä aiheuttaa PEX-geenien mutaatiot, jotka johtavat peroksisomien epänormaaliin biogeneesiin.  Vakavin taudinkulku on ZS  ja  lievin IRD. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;The &lt;b&gt;clinical findings&lt;/b&gt; &lt;b&gt;of the ZS&lt;/b&gt; are &lt;b&gt;dysmorphic features&lt;/b&gt; (prominent forehead, hypertelorism, epicanthal folds, flat supraorbital    ridges, broad nasal bridge, large fontanelles), &lt;b&gt;neurological abnormalities&lt;/b&gt; (hypotonia, decreased sucking, decreased tendon reflexes, seizures, nystagmus,    contractures), &lt;b&gt;liver disease&lt;/b&gt;, and &lt;b&gt;calcific stippling of the    patellae&lt;/b&gt;. Most ZS patients have failure to thrive and die by six    months of age.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ZS kliininen kuva ilmentää dysmorfiaa ( hallitseva otsa, hypertelorismi, epicanthuspoimut,  tasaiset supraorbitaaliset reunat, korkea nenänsilta ja laajat fontanellit ). Neurologisesti havaitaan hypotoniaa, huonoa imemistä, alentuneet jännerefleksit, silmävärvettä ja  kontraktuuria. On myös maksasairaus ja polvilumpion kalkkitäpliä. ZS vauvat  kasvavat huonosti ja menehtyvät jo puolessa vuodessa.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;p style="text-align: justify;"&gt;The    general &lt;b&gt;pathological changes in the ZS&lt;/b&gt; are   cholestasis, &lt;b&gt;hepatic    fibrosis, &lt;/b&gt; &lt;b&gt;and    cortical renal cysts&lt;/b&gt;. Hepatocellular peroxisomes   are absent  or severely decreased. Adrenocortical   cells and macrophages contain diverse  lipid materials   including characteristic trilamellar inclusions.   The  brain, in the ZS, shows &lt;b&gt;neuronal migration   defects (NMDs)&lt;/b&gt;, &lt;b&gt;white    matter abnormalities&lt;/b&gt;, and &lt;b&gt;lipid storage&lt;/b&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ZS oireyhtymässä yleistä patologiaa ovat kolestaassi, maksafibroosi ja munuaisen kuorikerroksen kystat. Puuttuu kokonaan maksan ja munuaisen peroksisomeja tai ne ovat hyvin vähissä. Adrenokortikaalisoluissa ja makrofageissa on lipidiainesta tyypillisine trilamellaarisine inkluusioineen.  Aivoissa havaitaan neuronaalisen migraation puute, valkoisen aineen epnormaaliutta ja kertyvää lipidiä.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;The most severe NMD    is&lt;b&gt; perisylvian pachygyria&lt;/b&gt; with polymicrogyria in the adjacent    frontoparietal areas. The topography and cytoarchitecture of this lesion    are characteristic of the ZS. The cerebellum shows microgyria and heterotopic    islands of Purkinje and granular cells in the white matter.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Vakavin neuromuskulaarinen tauti tulee &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;perisylvaanisesta pachygyriasta&lt;/span&gt; joss on polymicrogyria läheisillä otsalohko-päälaenlohkoalueilla. Sytoarkitehtuuri on luonteenomainen. pikkuaivoissa on mikrogyriaa ja Purkinjen solujen  ja jyväissolujen heterotyyppisiä saarekkeita valkeassa aineessa.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; The neuronal    ribbons of the dentate nuclei and inferior olives lose their elaborate    folding or are discontinuous. The NMD is the main cause of the profound    neurological abnormality in the ZS. The abnormality of neuronal migration    may be due to impairment of cellular interactions and signaling due to    incorporation of abnormal fatty acids into neuronal membranes. The white    matter in the ZS is reduced in mass and shows deficient myelin. Sudanophilic    lipid products accumulate throughout the brain in macrophages, neurons,    and glial cells. These macrophages contain a variety of abnormal lipid    products including &lt;strong&gt;trilamellar inclusions&lt;/strong&gt;. These products may be gangliosides    containing VLCFA and other lipids.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Nucleus dentatus ja oliva inferior eivät saa normaalia poimutustaan.  Neuromotorinen tauti on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ZS&lt;/span&gt; oireyhtymässä kaikkein silmiinipistävin  epänormaalius. Hermojen migraatio on vajeinen, koska epänormaalien  rasvahappojen asettuminen hermosolujen kalvoon estää solujen väliset  interaktiot ja signaloinnit. Valkoinen aines  on määrältään alentunutta  ja myeliinivajeista. Epänormaalia lipidiä kertyy makrofageihin, neuroneihin ja gliasoluihin. Makrofageihin kertyy monenlaista epänormaalia lipidiä kuten myös trilamellaarisia kappeleita. Ne ehkä ovat gangliosidejä, joissa on VLCFA ja muita lipidejä.  &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="nald" id="nald"&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;NALD&lt;/strong&gt; has    similar but  milder dysmorphic features and neurological    abnormalities to the ZS, and  patients survive on    average for three years and some of them into adolescence.   Hepatic fibrosis and cirrhosis are common, and hepatocellular    peroxisomes  are normal or reduced. Adrenocortical    atrophy with VLCFA storage in adrenocortical  cells    is identical to XALD and there are macrophages with    abnormal lipid  contents in many organs. The brain    shows polymicrogyria, subcortical  heterotopias,    and cerebellar dysplasia, but no pachygyria. Lipid    laden  CNS histiocytes are less frequent than in    the ZS. NALD patients surviving  longer than three    to five years develop an inflammatory demyelinative     white matter disorder identical to XALD.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NALD &lt;/span&gt;omaa samantapaisia, mutta lievempiä dysmorfisia piirteitä ja neurologisia poikkeavuuksia kuin&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; ZS&lt;/span&gt;. Lapset elävät ainakin 3 vuotta ja jotkut jopa aikuisuuteen. Maksafibroosi ja kirroosi ovat tavallisia ja maksasolujen peroksisomit voivat olla normaalit tai alentuneet määrältään. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;XALD&lt;/span&gt; -taudin tapainen adrenokortikaalinen atrofia esiintyy myös  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NALD&lt;/span&gt;:ssa: VLCFA kertyvät  adrenokortikaalisiin soluihin ja makrofageissa on monen elimen alueella epänormaali lipidisisältö.  Aivoissa on polymikrogyriaa, subkortikaalista heterotopiaa ja pikkuaivojen dysplasiaa mutta ei pachygyriaa. Aivojen histiosyyttien lipidikuormitus on vähempää kuin ZS taudissa. Jos &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NALD&lt;/span&gt;- potilaitten  elinikä on yli 3 - 5 vuotta alkaa kehittyä valkean aineen tulehduksellista demyelinisoivaa häiriötä, joka on identtinen &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;XALD&lt;/span&gt;:n kanssa.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;h3&gt;&lt;a name="xald" id="xald"&gt;&lt;/a&gt;X-LINKED ADRENOLEUKODYSTROPHY (XALD)&lt;br /&gt;&lt;/h3&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; X-linked adrenoleukodystrophy (X-ALD) is    caused by mutations of a gene on Xq28 that encodes a peroxisomal membrane    protein, the ALD protein (ALDP). ALDP belongs to a family of ATP binding    transporters and is involved in transporting VLCFA or VLCFA-CoA into peroxisomes    for further processing.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;X-kromosomiin linkkiytynyt adrenoleukodystrofia (X-ALD) johtuu Xq28 geenimutaatiosta, mikä koodaa peroksisomaalista kalvoproteiinia, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ALD proteiinia&lt;/span&gt; (ALDP).&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;ALDP kuuluu ATP:tä sitoviin kuljettajaproteiineihin ja sen tehtävänä on kuljettaa hyvin pitkiä rasvahappoja (VLCFA)  tai niitten aktivoitua muotoa(VLCFA-CoA) sisään peroksisomiin jatkoprosessointia varten.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Without ALDP, VLCFA are not processed in peroxisomes    and accumulate in glial cells including oligodendrocytes. Incorporation    of VLCFA in myelin destabilizes it causing it to break down.&lt;br /&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Jos ei ole tätä proteiinia ALDP niin hyvin pitkät rasvahapot eivät voi prosessoitua peroksisomeissa ja niitä alkaa kertyä gliasoluihin ja myös oligodendrosyyteihin.  Jos  hyvin pitkiä rasvahappoja  alkaa kertyä myeliiniin, myeliini (neuronien kaapeliaines)  destabilisoituu, tulee epävakaaksi ja alkaa hajota. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;VLCFA accumulation    in the adrenal cortex causes adrenal atrophy. &lt;b&gt;Adrenal insufficiency&lt;/b&gt;  begins early in childhood.    Neurological manifestations appear a few  years    later, usually between age five and ten. The initial  abnormalities are    apathy and behavioral change. Visual loss,  spasticity, and ataxia follow,    and patients usually die a few years  after the onset of neurologic symptoms.    A variant of X-ALD, &lt;strong&gt;adrenomyeloneuropathy&lt;/strong&gt;  (AMN), is characterized by adrenal    insufficiency since childhood  with progressive spastic paraparesis, peripheral    neuropathy,  cerebellar ataxia, and intellectual deterioration beginning    in the  third decade.  &lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Hyvin pitkien rasvahappojen kertyminen lisämunuaisen kuorikerrokseen aiheuttaa lisämunuasiten kuihtumista, atrofiaa. Hermoperäiset häiriöt  ilmenevät vasta joitain vuosia myöhemmin tavallisesti 5- 10 vuoden iässä.  Varhaisena poikkeavuutena on apatiaa ja käytöksen muutoksia. Näkö huononee, tulee spastisuutta  ja ataksiaa. Neurologisten oireitten alkamisen jälkeen elinkaari on lyhyt.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Eräs &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;X-ALD variantti &lt;/span&gt; on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;adrenomyeloneuropatia &lt;/span&gt; jossa on tyypillisesti  lisämunuaisen vajaatoimintaa lapsuudesta asti, progredioivaa spastista paraparaeesia, perifeeristä neuropatiaa, pikkuaivoperäistä ataksiaa ja älykkyyden huononemista kolmannella vuosikymmenellä.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;Neuropathologically, X-ALD is characterized    by &lt;strong&gt;diffuse myelin loss&lt;/strong&gt;, &lt;strong&gt;lipid-laden histiocytes&lt;/strong&gt;, and &lt;strong&gt;perivascular lymphocytic    infiltrates&lt;/strong&gt;,especially in areas of active myelin breakdown. ALDP deficiency and VLCFA    accumulation probably activate microglia and initiate an inflammatory    reaction that further damages myelin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Neuropatologiassa todetaan XALD- taudissa diffuusia myeliinin katoa, lipidien kuormittamia histiosyytejä ja perivaskulaarisia lymfosyytti-infiltraatteja erityisesti kohdissa, missä myeliini on pirstoutunutta.  ALDP kuljetusproteiinin puute ja hyvin pitkien rasvahappojen (VLCFA)  kertymä mahdollisesti aktivoivat mikrogliasoluja ja aloittava tulehduksellisen kaskadin, mikä edelleen vaurioittaa myeliiniä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Thus, myelin loss in X-ALD is probably   due to two causes, chemical imbalance and inflammation. Advanced cases   show white matter atrophy and gliosis. Similar changes are seen in the   advanced stages of a severe variant of multiple sclerosis, Schilder's disease,   with which X-ALD has been confused in the past. Characteristic cellular   inclusions (trilamellar membranes containing VLCFA cholesterol esters)   are seen with the electron microscope in adrenal cortical cells, white   matter histiocytes, Leydig cells, and Schwann cells.  &lt;br /&gt;&lt;ul style="text-align: justify;"&gt;&lt;li&gt;Näinpä myeliiinin kato X-ALD-taudissa mahdollisesti johtuu kahdestakin seikasta, kemiallisesta epätasapainosta ja tulehduksesta. Pitkälle edenneessä tapauksessa on valkean aineen atrofiaa ja glioosia. Samantapaisia muutoksia on kuitenkin myös eri MS-varianteissa, Schilderin taudissa, joihin X-ALD on  sekoitettukin aiemmin. Tyypillisiä solukappaleita ( trilamellaarisia kalvoja, joissa on VLCFA-kolesteroliestereitä) nähdään elektronimikroskoopin avulla lisämunuaisen kuoren soluissa, valkean aineksen histiosyyteissä, Leydigin soluissa ja Schwannin soluissa.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Further reading&lt;/strong&gt;: Tästä aiheesta lisää seuraavissa lähteissä&lt;br /&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Steinberg SJ, Dodt G, Raymond GV, Braverman NE,  Moser AB, Moser HW. Peroxisome biogenesis disorders. &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17055079"&gt;Biochim  Biophys Acta. 2006;1763:1733-48. &lt;strong&gt;&lt;em&gt;PubMed&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;Moser HW, Mahmood A, Raymond GV. X-linked adrenoleukodystrophy.   &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17342190"&gt;Nat Clin Pract Neurol. 2007;3:140-51. &lt;strong&gt;&lt;em&gt;PubMed&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;"Updated: September, 2010"&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Suomennettua 12.1. 2012 blogiini.&lt;br /&gt;  &lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-4580366390710755152?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/4580366390710755152/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/vlcfa-peroksisomaaliset-taudit.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4580366390710755152'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4580366390710755152'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2012/01/vlcfa-peroksisomaaliset-taudit.html' title='PEROXISOMEISTA(6) . VLCFA. Peroksisomaaliset taudit'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1131612830163023484</id><published>2011-11-17T08:33:00.001-08:00</published><updated>2011-11-17T09:26:29.232-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PUFA DHA nC22.6'/><title type='text'>DHA kalaöly</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full"&gt;http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;h1 style="text-align: justify;" id="article-title-1"&gt;Novel Metabolism of Docosahexaenoic Acid in Neural Cells&lt;a id="xref-fn-2-1" class="xref-fn" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#fn-2"&gt;*&lt;/a&gt;&lt;/h1&gt;                &lt;div style="text-align: justify;" class="contributors"&gt;                   &lt;ol class="contributor-list" id="contrib-group-1"&gt;&lt;li id="contrib-1"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Hee-Yong+Kim&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Hee-Yong Kim&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-corresp-1-1" class="xref-corresp" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#corresp-1"&gt;                            &lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;                            &lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;p class="affiliation-list-reveal"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#" class="view-more"&gt;+&lt;/a&gt; Author Affiliations&lt;/p&gt;                   &lt;ol class="affiliation-list hideaffil"&gt;&lt;li class="aff"&gt;&lt;a id="aff-1" name="aff-1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;address&gt;Laboratory of Molecular Signaling, Division of Intramural Clinical and Biological Research, National Institute on Alcohol                            Abuse and Alcoholism, Bethesda, Maryland 20892-9410                         &lt;/address&gt;                      &lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;                   &lt;ol class="corresp-list"&gt;&lt;li class="corresp" id="corresp-1"&gt;&lt;span class="corresp-label"&gt;1&lt;/span&gt; To whom correspondence should be addressed. E-mail: &lt;a href="mailto:hykim@nih.gov"&gt;hykim@nih.gov&lt;/a&gt;.                       &lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;                &lt;/div&gt;                &lt;div style="text-align: justify;" class="section" id="sec-1"&gt;                   &lt;div class="section-nav"&gt;                      &lt;div class="nav-placeholder"&gt; &lt;/div&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-2" title="Accretion of DHA in Neural Cells" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                      &lt;p id="p-1"&gt;Long-chain polyunsaturated fatty acids are highly enriched in the nervous system. Docosahexaenoic acid (DHA&lt;a id="xref-fn-1-1" class="xref-fn" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#fn-1"&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/a&gt;; 22:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3),  in particular, is the most abundant polyunsaturated fatty acid in the  brain and is concentrated in aminophospholipids                      of cell membranes. Numerous studies have indicated  that this concentration of DHA in the nervous system is essential for  optimal                      neuronal and retinal functions (&lt;a id="xref-ref-1-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-1"&gt;1&lt;/a&gt;).  Although the underlying mechanisms of its essential function are still  not clearly understood, emerging evidence suggests                      that unique metabolism of DHA in relation to its  incorporation into neuronal membrane phospholipids plays an important  role.                      In this review, biochemical mechanisms for  enriching and metabolizing DHA in neural cells are discussed in the  context of                      their biological significance in neuronal function.                   &lt;/p&gt;                                                                         &lt;/div&gt;                                   &lt;div style="text-align: justify;" class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-1" title="Previous Section" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-3" title="Neuronal Uptake of DHA" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                      &lt;h2 style="text-align: justify;"&gt;Accretion of DHA in Neural Cells&lt;/h2&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;                                      Accretion of docosahexaenoic acid (4,7,10,13,16,19-22:6) in the central nervous system actively occurs during the developmental                      period, primarily relying on circulating plasma DHA derived from diet or from biosynthesis in the liver (&lt;a id="xref-ref-2-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-2"&gt;2&lt;/a&gt;). However, local biosynthesis of DHA also occurs in the brain, providing an alternative source of DHA for its accumulation                      in the brain (&lt;a id="xref-ref-3-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-3"&gt;3&lt;/a&gt;). It is well established that DHA can be biosynthesized from α-linolenic acid (18:3&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3; 9,12,15-18:3), a shorter chain &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acid precursor, through chain elongation and desaturation processes (&lt;a id="xref-ref-4-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-4"&gt;4&lt;/a&gt;) (&lt;a id="xref-fig-1-1" class="xref-" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#F1"&gt;Fig. 1&lt;/a&gt;). Linolenic acid is desaturated to 18:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 (6,9,12,15-18:3) by Δ6-desaturase, chain-elongated to 20:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 (8,11,14,17-20:4), and subsequently converted to eicosapentaenoic acid (20:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3; 5,8,11,14,17-20:5) by Δ5-desaturase in the endoplasmic reticulum (ER). Mammalian Δ5- and Δ6-desaturases have been identified                      and cloned (&lt;a id="xref-ref-5-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-5"&gt;5&lt;/a&gt;). However, Δ4-desaturase, responsible for making 22:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 directly from 22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3, an elongation product of 20:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3, has been identified only in microalgae (&lt;a id="xref-ref-6-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-6"&gt;6&lt;/a&gt;). In mammals, 22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 is further elongated to 24:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 (9,12,15,18,21-24:5) followed by desaturation by Δ6-desaturase to 24:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 (6,9,12,15,18,21-24:6). Subsequently, 24:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 is transferred to peroxisomes and converted to 22:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 by removing two carbon chains by β-oxidation. DHA thus formed is transferred back to the ER and quickly incorporated into                      membrane phospholipids by esterification during &lt;em&gt;de novo&lt;/em&gt;  synthesis or by a deacylation-reacylation reaction. Because  biosynthesis of both fatty acids and phospholipids occurs in                      ER, a particular fatty acid intermediate can be  either incorporated into phospholipids or further  chain-elongated/desaturated,                      although the regulation of these processes is still  poorly understood. Long-chain &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 fatty acids are biosynthesized from linoleic acid (18:2&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6) using the analogous pathway and the same enzyme system. In most tissues, the commonly observed long-chain &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 fatty acid is arachidonic acid (AA) (20:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6). Docosapentaenoic acid (22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6, DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6),  produced by further elongation and desaturation of AA and subsequent  peroxisomal β-oxidation, is rather a minor component,                      and yet it accumulates in the brain in place of DHA  when the DHA supply is inadequate, especially during developmental  periods                      (&lt;a id="xref-ref-7-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-7"&gt;7&lt;/a&gt;). The distinctive fatty acid profile in the brain enriched with DHA or DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6  may reflect the brain-specific uptake and/or regulation of fatty acid  synthesis and esterification into membrane phospholipids.                      The liver is considered to be the primary site for  biosynthesis of DHA, which becomes available to brain uptake through  subsequent                      secretion into the circulating blood stream. Among  neural cells, consisting of neurons, astrocytes, microglia, and  oligodendrocytes,                      the capacity to synthesize DHA has been  demonstrated only in astrocytes (&lt;a id="xref-ref-3-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-3"&gt;3&lt;/a&gt;).  Despite the fact that neurons are major targets for DHA accumulation,  they cannot produce DHA because of lack of desaturase                      activity. Cerebromicrovascular endothelia can also  elongate and desaturate shorter carbon chain fatty acids. However, they                      cannot perform the final desaturation step to  produce either 22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 or 22:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 (&lt;a id="xref-ref-8-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-8"&gt;8&lt;/a&gt;). DHA synthesis in astrocytes is negatively influenced by the availability of preformed DHA (&lt;a id="xref-ref-9-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-9"&gt;9&lt;/a&gt;)  and thus may represent a quantitatively minor source for the neural DHA  accretion when the circulating DHA supply is adequate.                      Incorporation of circulating DHA across the blood  brain barrier appears to be an important route for maintaining adequate                      levels of DHA in the brain. In agreement with this  notion, it has been shown that constant basal turnover of esterified DHA                      in the brain with unesterified DHA in plasma occurs  at an estimated rate of 2–8% per day in adult rats (&lt;a id="xref-ref-10-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-10"&gt;10&lt;/a&gt;).  Generally, it is difficult to deplete DHA from the neural membranes of  adult mammals even with a diet low in DHA, presumably                      because of preferential uptake of DHA into the  brain to support the basal turnover. In the case of insufficient supply  of                      &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acids during development, the loss of DHA does occur but is compensated with DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 through reciprocal replacement (&lt;a id="xref-ref-7-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-7"&gt;7&lt;/a&gt;),  suggesting a requirement of very long-chain, highly unsaturated fatty  acids in neural membranes. In pathophysiological                      conditions caused by aging, Alzheimer disease, and  alcohol exposure, the loss of DHA from the adult brain has also been  reported                      (&lt;a id="xref-ref-11-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-11"&gt;11&lt;/a&gt;–&lt;a id="xref-ref-13-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-13"&gt;13&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;h2 style="text-align: justify;"&gt;Neuronal Uptake of DHA&lt;/h2&gt;                                      &lt;p style="text-align: justify;" id="p-7"&gt;Whether brain DHA is derived from the  circulating plasma pool or biosynthesized locally, astrocytes, which are  situated in                      close contact with neurons, appear to play an  important role in supplying DHA to neurons. DHA can be released readily  from                      astoglial membranes under basal and stimulated  conditions, and supplied to neurons (&lt;a id="xref-ref-14-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-14"&gt;14&lt;/a&gt;–&lt;a id="xref-ref-16-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-16"&gt;16&lt;/a&gt;). Despite its high abundance in neuronal membranes, DHA is not easily released but is tenaciously retained in the neuronal                      membranes under the conditions in which AA can be released (&lt;a id="xref-ref-15-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-15"&gt;15&lt;/a&gt;). Considering the fact that astroglia support neurons by providing neurotrophic factors (&lt;a id="xref-ref-17-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-17"&gt;17&lt;/a&gt;), DHA supplied by astroglia may also be trophic. Indeed, DHA has been shown to promote neuronal survival (&lt;a id="xref-ref-18-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-18"&gt;18&lt;/a&gt;) and differentiation (&lt;a id="xref-ref-19-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-19"&gt;19&lt;/a&gt;)  in both transformed and primary neuronal cells in culture. The  phamacological evidence suggests that DHA release from astrocytes                      is mediated by a Ca&lt;sup&gt;2+&lt;/sup&gt;-independent phospholipase A&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; (iPLA&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;), whereas cytosolic PLA&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; is involved in AA release, at least under stimulated conditions (&lt;a id="xref-ref-20-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-20"&gt;20&lt;/a&gt;).  The release of DHA from astroglia and subsequent neuronal uptake may be  important processes for modulating DHA levels in                      neuronal cells. Nevertheless, the mechanism for  neuronal uptake via DHA transfer between these cells is not clearly  understood.                      Rapid diffusion of free fatty acids across the cell  membranes has been demonstrated using model membranes as well as  adipocytes                      (&lt;a id="xref-ref-21-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-21"&gt;21&lt;/a&gt;). Likewise, the involvement of proteins such as fatty acid translocase, plasma membrane-bound fatty acid-binding protein,                      and fatty acid transport proteins has been identified (&lt;a id="xref-ref-22-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-22"&gt;22&lt;/a&gt;). Whether similar mechanisms are operative for DHA uptake in neural cells remains to be elucidated. It has been shown that                      long-term exposure to ethanol can decrease astroglial release (&lt;a id="xref-ref-23-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-23"&gt;23&lt;/a&gt;) and neuronal incorporation of DHA (&lt;a id="xref-ref-24-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-24"&gt;24&lt;/a&gt;). The inhibited neuronal DHA uptake is consistent with the loss of DHA in neural cells, particularly in brain synaptic plasma                      membranes after long-term ethanol exposure (&lt;a id="xref-ref-13-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-13"&gt;13&lt;/a&gt;), although ethanol can also induce DHA catabolism by oxidation, as demonstrated from the liver (&lt;a id="xref-ref-25-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-25"&gt;25&lt;/a&gt;).                   &lt;/p&gt;                                                                      &lt;div style="text-align: justify;" class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-3" title="Neuronal Uptake of DHA" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-5" title="Metabolism of DHA via Oxygenation" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                      &lt;h2 style="text-align: justify;"&gt;DHA and Neuronal Phosphatidylserine (PS) Accumulation&lt;/h2&gt;                                      &lt;p style="text-align: justify;" id="p-8"&gt;Under normal conditions, DHA does not exist in free fatty acid form, but is esterified at the &lt;em&gt;sn&lt;/em&gt;-2 position of phospholipids. In neural membranes, DHA is found enriched in aminophospholipids, phosphatidylethanolamine (PE)                      and PS, particularly as the 1-stearoyl-2-docosahexaenoyl (18:0,22:6) species (&lt;a id="xref-ref-26-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-26"&gt;26&lt;/a&gt;). This lipid profile is rigorously maintained and may be important for normal brain function in view of the fact that the                      lipid environment can affect functions of membrane protein or membrane-interacting proteins (&lt;a id="xref-ref-27-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-27"&gt;27&lt;/a&gt;). In animal cells, PS is not synthesized &lt;em&gt;de novo&lt;/em&gt; but formed by serine base exchange reaction from pre-existing membrane PC or PE using PS synthase1 (PSS1) or PS synthase2                      (PSS2), respectively (&lt;a id="xref-ref-28-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-28"&gt;28&lt;/a&gt;) (&lt;a id="xref-fig-2-1" class="xref-" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#F2"&gt;Fig. 2&lt;/a&gt;). Mammalian PSS1 and PSS2 enzymes have been identified and cloned from murine liver and Chinese hamster ovary cells (&lt;a id="xref-ref-28-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-28"&gt;28&lt;/a&gt;). The presence of a serine base exchange enzyme in the brain with apparent molecular mass of 100 KDa, which is higher than                      that of PSS1 and PSS2, has been also reported (&lt;a id="xref-ref-29-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-29"&gt;29&lt;/a&gt;). The serine base exchange reaction is energy-independent and occurs in a Ca&lt;sup&gt;2+&lt;/sup&gt;-dependent manner in the ER/microsomes and ER-related mitochondria-associated membranes. Considerable serine base exchange                      activity has been identified also in the plasma membranes of neuronal cell bodies (&lt;a id="xref-ref-30-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-30"&gt;30&lt;/a&gt;) and synaptosomes (&lt;a id="xref-ref-31-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-31"&gt;31&lt;/a&gt;). Both microsomal and plasma membrane serine base exchange activity has been reported to be higher in neuronal cells than                      in glial cells (&lt;a id="xref-ref-30-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-30"&gt;30&lt;/a&gt;).  Although PS can be recycled to PC or PE by base exchange reactions, PS  is transferred to mitochondria and converted to                      PE by PS-decarboxylase (PSD). In fact,  mitochondrial decarboxylation is considered the primary means of  metabolizing PS, based                      on the fact that PS serves as the major precursor  for PE in mammalian cells (&lt;a id="xref-ref-32-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-32"&gt;32&lt;/a&gt;).  Therefore, the substrate preference in PS synthesis or decarboxylation  is an important determinant for the accumulation                      of specific PS molecular species in neural  membranes. Substrate preference for DHA-containing phospholipids has  been demonstrated                      for microsomal PSS (18:0,22: 6 &amp;gt; 18:0,22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 &amp;gt; 18:0,18:1 ≥ 18:0,20:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 species) (&lt;a id="xref-ref-33-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-33"&gt;33&lt;/a&gt;) and mitochondrial PSD (18:0,22:6 &amp;gt; 18:0,18:1 &amp;gt; 18:0,20:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6-PS) in the brain (&lt;a id="xref-ref-34-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-34"&gt;34&lt;/a&gt;).  The preference for producing 18:0,22:6 species by both PSS and PSD  suggests that DHA accumulation in PS is most likely                      because of favored PS biosynthesis from  DHA-containing substrates rather than its unfavored degradation by  decarboxylation.                      Notably, the PS synthesis from phospholipids  containing DPA&lt;em&gt;n-&lt;/em&gt;6, which compensates for the loss of DHA after dietary deficiency of &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acids, is also active in the brain, although the conversion is not as effective as for DHA species (&lt;a id="xref-ref-33-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-33"&gt;33&lt;/a&gt;). Favorable PS synthesis from DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 species appears to occur specifically in the brain, given that this species is a poor substrate in the liver (&lt;a id="xref-ref-33-3" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-33"&gt;33&lt;/a&gt;).                   &lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" id="p-11"&gt;Although phospholipid  levels are tightly regulated in living cells, the PS pool can be  modulated by the DHA status uniquely                      in neuronal cells. In neural tissues such as the  brain cortex, hippocampus, retina, and olfactory bulb, DHA is highly  concentrated                      and the PS level is also high (&lt;a id="xref-ref-26-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-26"&gt;26&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-35-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-35"&gt;35&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-36-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-36"&gt;36&lt;/a&gt;), in agreement with the preferred PS biosynthetic activity toward DHA species (&lt;a id="xref-ref-33-4" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-33"&gt;33&lt;/a&gt;). In contrast, non-neural tissues such as liver and adrenal, where DHA is a rather minor component, contain relatively low                      levels of PS. Depletion of DHA by &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acid deficiency has been shown to decrease PS selectively from neural tissues despite the compensatory replacement                      by DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 (&lt;a id="xref-ref-36-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-36"&gt;36&lt;/a&gt;), because DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 cannot fully support the original level of PS biosynthesis (&lt;a id="xref-ref-37-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-37"&gt;37&lt;/a&gt;). Nevertheless, provision of DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6,  the second best substrate for PS synthesis in the brain, may play an  important role in preventing a further decrease of                      PS and thus maintaining relatively high levels of  PS in neural tissues even under DHA-depleting conditions. Conversely,  DHA                      enrichment &lt;em&gt;in vitro&lt;/em&gt; can induce PS accumulation specifically in neuronal cells, primarily because of the accumulation of 18:0,22:6-PS. The PS                      level in neuronal cells in culture has been shown to be increased by supplementing cells with DHA and DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 but not with oleic acid (18:1&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-9) (&lt;a id="xref-ref-18-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-18"&gt;18&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-38-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-38"&gt;38&lt;/a&gt;). In agreement with brain microsomal PS biosynthetic activity, DHA is more effective for inducing PS accumulation in neuronal                      cultures in comparison with DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6. Non-neuronal cell lines such as CHO-K1, NIH-3T3, and HEK-293 do not appear to increase total PS in response to DHA or                      DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6, suggesting that the phospholipid profile is differently regulated in neuronal cells (&lt;a id="xref-ref-39-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-39"&gt;39&lt;/a&gt;). Silencing &lt;em&gt;pss1&lt;/em&gt; and &lt;em&gt;pss2&lt;/em&gt;  genes, which encode PSS1 and PSS2 enzymes, respectively, affects  neither the PSS enzyme level nor the DHA-induced PS accumulation                      in neuronal cells, although the mRNA levels can be  manipulated successfully (&lt;a id="xref-ref-18-3" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-18"&gt;18&lt;/a&gt;). Similarly, overexpressing these genes in neuronal cells produces no effect on PS accumulation (&lt;a id="xref-ref-39-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-39"&gt;39&lt;/a&gt;), suggesting that modulation of the PS pool in neuronal membranes according to DHA availability may be a unique mechanism                      that allows the disruption of membrane homeostasis in living cells. Besides &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acid deficiency, long-term exposure to ethanol can also decrease PS levels in neural tissues as has been demonstrated                      from developing rat brain hippocampi after maternal alcohol consumption (&lt;a id="xref-ref-40-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-40"&gt;40&lt;/a&gt;). However, unlike the case with &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acid deficiency, where PS reduction is due to depletion of preferred substrates, PS decrease by ethanol is caused                      by impaired PS biosynthetic activity (&lt;a id="xref-ref-41-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-41"&gt;41&lt;/a&gt;).                   &lt;/p&gt;                                      &lt;p style="text-align: justify;" id="p-12"&gt;Phosphatidylserine represents the major  negatively charged phospholipid class in mammalian cell membranes.  Although PS is                      a constitutive component of cell membranes, PS  participates in cell signaling by interacting with important signaling  proteins                      for their activation (&lt;a id="xref-fig-3-1" class="xref-" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#F3"&gt;Fig. 3&lt;/a&gt;). The extent of membrane interaction of protein kinase C and Raf-1 kinase depends on the PS content in the membrane (&lt;a id="xref-ref-38-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-38"&gt;38&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-42-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-42"&gt;42&lt;/a&gt;). It has been also demonstrated that DHA prevents neuronal apoptosis by facilitating Raf-1 (&lt;a id="xref-ref-38-3" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-38"&gt;38&lt;/a&gt;) and Akt translocation/activation (&lt;a id="xref-ref-18-4" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-18"&gt;18&lt;/a&gt;)  through its capacity to increase PS in neuronal membranes. The  PS-dependent facilitation of Akt translocation/activation                      may be particularly important for cell survival  under suboptimal conditions such as in trophic factor-depleted  conditions                      where PIP&lt;sub&gt;3&lt;/sub&gt; generation is limited. Under such adverse conditions, cell death due to reduced PIP&lt;sub&gt;3&lt;/sub&gt; signaling may be rescued by the high content of PS in neuronal membranes. In this regard, the capacity to concentrate membrane                      PS by DHA is an important determinant for modulating survival signaling. DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6 accumulated in place of DHA in &lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3 fatty acid deficiency is not as effective as DHA in accumulating PS and translocating Akt and thus is less effective in                      supporting neuronal survival (&lt;a id="xref-ref-18-5" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-18"&gt;18&lt;/a&gt;). Likewise, the PS reduction in neuronal membranes after long-term ethanol exposure accompanies the promotion of neuronal                      apoptosis (&lt;a id="xref-ref-24-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-24"&gt;24&lt;/a&gt;).  Considering that neurons do not regenerate easily, neuronal cells  appear to employ a unique mechanism to ensure their survival,                      by maintaining a high level of membrane PS through  DHA enrichment.                   &lt;/p&gt;                                                                      &lt;div style="text-align: justify;" class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-4" title="DHA and Neuronal Phosphatidylserine (PS) Accumulation" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-6" title="Conclusions" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                      &lt;h2 style="text-align: justify;"&gt;Metabolism of DHA via Oxygenation&lt;/h2&gt;                                      &lt;p style="text-align: justify;" id="p-13"&gt;Polyunsaturated fatty acids released from  neural cell membrane phospholipids can be oxygenated through  cyclooxygenation, lipoxygenation,                      and cytochrome P450-dependent monooxygenation, and  many of these products subsequently participate in the signal  transduction                      processes (&lt;a id="xref-ref-43-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-43"&gt;43&lt;/a&gt;). Lipoxygenase (LOX)-metabolites generated from AA, in particular, have been implicated in the modulation of synaptic function                      (&lt;a id="xref-ref-44-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-44"&gt;44&lt;/a&gt;).  Because DHA is a substrate for LOX, LOX-metabolites of DHA may also  serve as signaling molecules under physiological conditions.                      It has been shown that 5- and 12-LOX genes are  expressed in the brain (&lt;a id="xref-ref-45-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-45"&gt;45&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-46-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-46"&gt;46&lt;/a&gt;) and that rat brain homogenates are capable of hydroxylating AA and DHA (&lt;a id="xref-ref-47-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-47"&gt;47&lt;/a&gt;).  However, the racemic stereochemical nature of the hydroxylated products  strongly suggests that these are formed by peroxidative,                      non-enzymatic processes (&lt;a id="xref-ref-47-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-47"&gt;47&lt;/a&gt;). 12-Lipoxygenase activity is expressed in the brain microvessels (&lt;a id="xref-ref-48-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-48"&gt;48&lt;/a&gt;) and the pineal, which also contains 15-LOX activity (&lt;a id="xref-ref-49-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-49"&gt;49&lt;/a&gt;).  It appears that expression of LOX activity in the brain parenchyma may  require certain stimuli or pathological conditions.                      It has been reported that glucocorticoid  stimulation causes an increase in 5-LOX mRNA expression and membrane  translocation                      of 5-LOX protein in the brain, which may represent  its activation (&lt;a id="xref-ref-50-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-50"&gt;50&lt;/a&gt;).  Free radical-mediated peroxidation also occurs in the brain, generating  a family of prostaglandin-like compounds, F2-isoprostanes                      and F4-neuroprostanes, from AA and DHA,  respectively (&lt;a id="xref-ref-51-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-51"&gt;51&lt;/a&gt;).  These products are formed by the initial oxidation of AA or DHA  esterified in the membrane phospholipids and subsequently                      released as free form. Although F2-isoprostanes and  F4-neuroprostanes are detected in the normal human brain and  cerebrospinal                      fluid, their level is elevated in neurological  disease states (&lt;a id="xref-ref-51-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-51"&gt;51&lt;/a&gt;). F4-Neuroprostanes, in particular, are elevated in Alzheimer disease in some regions of the brain cortex (&lt;a id="xref-ref-52-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-52"&gt;52&lt;/a&gt;), suggesting that peroxidation products of DHA may serve as potential biomarkers for oxidative stress in neurodegenerative                      diseases.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" id="p-16"&gt;Under pathological conditions such as ischemia, seizure, trauma, or infection, release of AA and DHA is rapidly induced in                      the brain as a result of PLA&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; activation (&lt;a id="xref-ref-53-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-53"&gt;53&lt;/a&gt;).  Concurrently, microglia are activated and leukocytes are recruited into  brain tissues from the circulating blood stream.                      Subsequent cell-cell interaction may generate  diverse oxygenated metabolites from the liberated AA and DHA, such as 5-  or                      15-LOX products, in the brain. In addition,  activated microglia generate the reactive oxygen species, increasing  oxidative                      stress in the neural tissues. It has been  demonstrated that DHA can be transformed by a 15-LOX-like enzyme to  (10,17&lt;em&gt;S&lt;/em&gt;)-docosatriene (&lt;a id="xref-ref-54-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-54"&gt;54&lt;/a&gt;),  which is also termed neuroprotectin D1 (NPD1) because of its  neuroprotective properties. The production of NPD1 in the                      brain has been shown to be induced by  ischemia-reperfusion, inhibiting leukocyte infiltration and  proinflammatory gene expression                      (&lt;a id="xref-ref-55-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-55"&gt;55&lt;/a&gt;). In an Alzheimer disease model, NPD1 has been shown to suppress Aβ-42-induced neurotoxicity by inducing neuroprotective                      and anti-apoptotic gene expression (&lt;a id="xref-ref-56-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-56"&gt;56&lt;/a&gt;). Although the biosynthetic activity has been detected in glial cells (&lt;a id="xref-ref-54-2" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-54"&gt;54&lt;/a&gt;), the production of NPD1 by cell-cell interaction may play an important role in supporting neuronal survival under pathological                      conditions.                   &lt;/p&gt;                                                   &lt;div style="text-align: justify;" class="section" id="sec-6"&gt;                   &lt;div class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-5" title="Metabolism of DHA via Oxygenation" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#fn-group-1" title="Footnotes" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                      &lt;h2&gt;Conclusions&lt;/h2&gt;                                      &lt;p id="p-17"&gt;Through specific accumulation and metabolic mechanisms operating in neural cells, DHA influences signaling events that are                      vital to neuronal survival and differentiation, as depicted in &lt;a id="xref-fig-3-2" class="xref-" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#F3"&gt;Fig. 3&lt;/a&gt;.  DHA, supplied from the blood stream or biosynthesized in astroglia, is  provided to neurons and rapidly incorporated into                      membrane phospholipids. Incorporation of DHA  results in increased PS levels in neurons because of preferred PS  synthesis from                      DHA-containing phospholipid substrates. The  biochemical function of DHA in promoting PS accumulation in neuronal  membranes                      is an important underpinning of the maintenance of  neuronal survival. Specifically, Akt and Raf-1 translocation/activation                      is facilitated by the high concentration of PS in  neuronal membranes. PS-dependent acceleration of Akt translocation is  particularly                      important under suboptimal conditions, where the  generation of survival signals such as PIP&lt;sub&gt;3&lt;/sub&gt; is limited. The  Raf-1 translocation facilitated by DHA may contribute to neuronal  differentiation, which is one of the downstream                      events of Raf-1 activation. The trophic action of  DHA as a free fatty acid may also be important for neuronal  differentiation,                      because DHA has been shown to be an endogenous  ligand for the retinoid X receptor, a nuclear receptor that acts as a  ligand-activated                      transcription factor (&lt;a id="xref-ref-57-1" class="xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-57"&gt;57&lt;/a&gt;).  Transformation of DHA to NPD1 is protective, rescuing neuronal cells  from cell death under pathological conditions. In                      conclusion, neuronal accretion of DHA and PS during  development is required to prevent inappropriate cell death and to  support                      neuronal differentiation. The loss of DHA and PS,  or interference in their accumulation by nutritional deprivation or in  pathological                      states, may diminish protective capacity in the  central nervous system, with significant implications for neuronal  dysfunction.                      Because PS-dependent signaling is a target for the  neurotrophic action of DHA, it is important to understand the nature of                      specific regulation in neuronal PS accumulation.  The metabolic regulation at both lipid and protein levels and  post-translational                      modifications of PSS as well as the presence of  other serine base exchange enzymes, which are specific to the brain,  need                      to be explored further. Elucidating the molecular  mechanisms underlying the protein interaction with DHA-containing  phospholipids,                      as well as identifying new target signaling  proteins and metabolites involved in DHA protection, is another fruitful  area                      for future research.                   &lt;/p&gt;                                   &lt;/div&gt;                &lt;div style="text-align: justify;" class="section fn-group" id="fn-group-1"&gt;                   &lt;div class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#sec-6" title="Conclusions" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#ref-list-1" title="References" class="next-section-link"&gt;&lt;span&gt;Next Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                   &lt;h2&gt;Footnotes&lt;/h2&gt;                   &lt;ul&gt;&lt;li class="fn" id="fn-1"&gt;                                                                           &lt;p id="p-3"&gt;&lt;a class="rev-xref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-fn-1-1"&gt;↵&lt;/a&gt;&lt;span class="fn-label"&gt;2&lt;/span&gt; The abbreviations and trivial names used are: DHA, docosahexaenoic acid (22:6&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-3); DPA&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6, docosapentaenoic acid (22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6); AA, arachidonic acid (20:4&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6); 18:0,22:6-PS, 1-stearoyl-2-docosahexaenoyl-&lt;em&gt;sn&lt;/em&gt;-glycero-3-phosphoserine; 18:0,22:5&lt;em&gt;n&lt;/em&gt;-6-PS, 1-stearoyl-2-docosapentaenoyl-&lt;em&gt;sn&lt;/em&gt;-glycero-3-phosphoserine;  ER, endoplasmic reticulum; PC, phosphatidylcholine; PE,  phosphatidylethanolamine; PS, phosphatidylserine;                            PSS, phosphatidylserine synthase; PSD,  phosphatidylserine decarboxylase; PIP&lt;sub&gt;3&lt;/sub&gt;, phosphatidylinositol 3,4,5-triphosphate; PLA&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;, phospholipase A&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;; LOX, lipoxygenase; NPD1, neuroprotectin D1 ((10,17&lt;em&gt;S&lt;/em&gt;)-docosatriene).                         &lt;/p&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li class="fn" id="fn-2"&gt;                         &lt;p id="p-18"&gt;&lt;a class="rev-xref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-fn-2-1"&gt;↵&lt;/a&gt;&lt;span class="fn-label"&gt;*&lt;/span&gt; This minireview will be reprinted in the 2007 Minireview Compendium, which will be available in January, 2008. This work                            was supported by the intramural program of the National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism.                         &lt;/p&gt;                      &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;                &lt;/div&gt;                                   &lt;div style="text-align: justify;" class="section-nav"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#fn-group-1" title="Footnotes" class="prev-section-link"&gt;&lt;span&gt;Previous Section&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="nav-placeholder"&gt; &lt;/div&gt;                   &lt;/div&gt;                   &lt;h2 style="text-align: justify;"&gt;References&lt;/h2&gt;                   &lt;ol class="cit-list"&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-1-1" title="View reference 1 in text" id="ref-1"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.1"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Salem, N., Jr., Litman, B., Kim, H. Y., and Gawrisch, K. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2001&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Lipids&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;36&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;945&lt;/span&gt;–959&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=11724467&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-2-1" title="View reference 2 in text" id="ref-2"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.2"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Scott, B. L., and Bazan, N. G. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1989&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Proc. Natl. Acad. Sci. U. S. A.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;86&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;2903&lt;/span&gt;–2907&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/cgi/ijlink?linkType=ABST&amp;amp;journalCode=pnas&amp;amp;resid=86/8/2903" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-ijlinks"&gt;&lt;span class="cit-reflinks-abstract"&gt;Abstract&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-sep cit-reflinks-variant-name-sep"&gt;/&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-reflinks-full-text"&gt;&lt;span class="free-full-text"&gt;FREE &lt;/span&gt;Full Text&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-3-1" title="View reference 3 in text" id="ref-3"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.3"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Moore, S. A., Yoder, E., Murphy, S., Dutton, G. R., and Spector, A. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1991&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Neurochem.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;56&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;518&lt;/span&gt;–524&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=1824862&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-4-1" title="View reference 4 in text" id="ref-4"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.4"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Sprecher, H. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2000&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Biochim. Biophys. Acta&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;1486&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;219&lt;/span&gt;–231&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10903473&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-5-1" title="View reference 5 in text" id="ref-5"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.5"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Nakamura, M. T., and Nara, T. Y. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2004&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Annu. Rev. Nutr.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;24&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;345&lt;/span&gt;–376&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1146/annurev.nutr.24.121803.063211&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=15189125&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-6-1" title="View reference 6 in text" id="ref-6"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.6"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Pereira, S. L., Leonard, A. E., Huang, Y. S., Chuang, L. T., and Mukerji, P. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2004&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Biochem. J.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;384&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;357&lt;/span&gt;–366&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1042/BJ20040970&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=15307817&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-7-1" title="View reference 7 in text" id="ref-7"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.7"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Galli, C., Trzeciak, H. I., and Paoletti, R. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1971&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Biochim. Biophys. Acta&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;248&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;449&lt;/span&gt;–454&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                                                     &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-8-1" title="View reference 8 in text" id="ref-8"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.8"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Moore, S. A., Yoder, E., and Spector, A. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1990&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Neurochem.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;55&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;391&lt;/span&gt;–402&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1111/j.1471-4159.1990.tb04150.x&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=2115069&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-9-1" title="View reference 9 in text" id="ref-9"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.9"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Williard, D. E., Harmon, S. D., Kaduce, T. L., Preuss, M., Moore, S. A., Robbins, M. E., and Spector, A. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2001&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Lipid Res.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;42&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;1368&lt;/span&gt;–1376&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/cgi/ijlink?linkType=ABST&amp;amp;journalCode=jlr&amp;amp;resid=42/9/1368" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-ijlinks"&gt;&lt;span class="cit-reflinks-abstract"&gt;Abstract&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-sep cit-reflinks-variant-name-sep"&gt;/&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-reflinks-full-text"&gt;&lt;span class="free-full-text"&gt;FREE &lt;/span&gt;Full Text&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-10-1" title="View reference 10 in text" id="ref-10"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.10"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Rapoport, S. I., Chang, M. C., and Spector, A. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2001&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Lipid Res.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;42&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;678&lt;/span&gt;–685&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/cgi/ijlink?linkType=ABST&amp;amp;journalCode=jlr&amp;amp;resid=42/5/678" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-ijlinks"&gt;&lt;span class="cit-reflinks-abstract"&gt;Abstract&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-sep cit-reflinks-variant-name-sep"&gt;/&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-reflinks-full-text"&gt;&lt;span class="free-full-text"&gt;FREE &lt;/span&gt;Full Text&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-11-1" title="View reference 11 in text" id="ref-11"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.11"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Favrelere, S., Stadelmann-Ingrand, S., Huguet, F., De Javel, D., Piriou, A., Tallineau, C., and Durand, G. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2000&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Neurobiol. Aging&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;21&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;653&lt;/span&gt;–660&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1016/S0197-4580%2800%2900170-6&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=11016534&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other no-rev-xref" id="cit-282.26.18661.12"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Prasad, M. R., Lovell, M. A., Yatin, M., Dhillon, H., and Markesbery, W. R. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1998&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Neurochem. Res.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;23&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;81&lt;/span&gt;–88&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1023/A:1022457605436&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=9482271&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-13-1" title="View reference 13 in text" id="ref-13"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.13"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Harris, R. A., Baxter, D. M., Mitchell, M. A., and Hitzemann, R. J. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1984&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Mol. Pharmacol.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;25&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;401&lt;/span&gt;–409&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/cgi/ijlink?linkType=ABST&amp;amp;journalCode=molpharm&amp;amp;resid=25/3/401" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-ijlinks"&gt;&lt;span class="cit-reflinks-abstract"&gt;Abstract&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-14-1" title="View reference 14 in text" id="ref-14"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.14"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Garcia, M., and Kim, H. Y. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1997&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Brain. Res.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;768&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;43&lt;/span&gt;–48&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1016/S0006-8993%2897%2900583-0&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=9369299&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-15-1" title="View reference 15 in text" id="ref-15"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.15"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Kim, H. Y., Edsall, L., Garcia, M., and Zhang, H. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;1999&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Adv. Exp. Med. Biol.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;447&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;75&lt;/span&gt;–85&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10086184&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-16-1" title="View reference 16 in text" id="ref-16"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.16"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Moore, S. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2001&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Mol. Neurosci.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;16&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;195&lt;/span&gt;–200&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1385/JMN:16:2-3:195&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=11478374&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-17-1" title="View reference 17 in text" id="ref-17"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.17"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Markiewicz, I., and Lukomska, B. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2006&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Acta Neurobiol. Exp. (Wars.)&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;66&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;343&lt;/span&gt;–358&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=17265695&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-18-1" title="View reference 18 in text" id="ref-18"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.18"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Akbar, M., Calderon, F., Wen, Z., and Kim, H. Y. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2005&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Proc. Natl. Acad. Sci. U. S. A.&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-vol"&gt;102&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;10858&lt;/span&gt;–10863&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/cgi/ijlink?linkType=ABST&amp;amp;journalCode=pnas&amp;amp;resid=102/31/10858" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-ijlinks"&gt;&lt;span class="cit-reflinks-abstract"&gt;Abstract&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-sep cit-reflinks-variant-name-sep"&gt;/&lt;/span&gt;&lt;span class="cit-reflinks-full-text"&gt;&lt;span class="free-full-text"&gt;FREE &lt;/span&gt;Full Text&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-19-1" title="View reference 19 in text" id="ref-19"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.19"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Calderon, F., and Kim, H. Y. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2004&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;J. Neurochem.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;90&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;979&lt;/span&gt;–988&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1111/j.1471-4159.2004.02520.x&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=15287904&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-20-1" title="View reference 20 in text" id="ref-20"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.20"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Strokin, M., Sergeeva, M., and Reiser, G. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2003&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Br. J. Pharmacol.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;139&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;1014&lt;/span&gt;–1022&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1038/sj.bjp.0705326&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=12839876&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-21-1" title="View reference 21 in text" id="ref-21"&gt;↵&lt;/a&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.21"&gt;                            &lt;div class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Kamp, F., and Hamilton, J. A. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2006&lt;/span&gt;) &lt;span class="cit-source"&gt;Prostaglandins Leukot. Essent. Fatty Acids&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;75&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;9&lt;/span&gt;–59&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1016/j.plefa.2006.04.006&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=16806870&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a class="rev-xref-ref" href="http://www.jbc.org/content/282/26/18661.full#xref-ref-22-1" title="View reference 22 in text" id="ref-22"&gt;↵&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                                                                           &lt;div class="cit ref-cit ref-other" id="cit-282.26.18661.22"&gt;                            &lt;div style="text-align: justify;" class="cit-metadata"&gt;&lt;cite&gt;Kalant, D., and Cianflone, K. (&lt;span class="cit-pub-date"&gt;2004&lt;/span&gt;)) &lt;span class="cit-source"&gt;Curr. Opin. Lipidol.&lt;/span&gt; &lt;span class="cit-vol"&gt;15&lt;/span&gt;, &lt;span class="cit-fpage"&gt;309&lt;/span&gt;–314&lt;/cite&gt;&lt;/div&gt;                            &lt;div style="text-align: justify;" class="cit-extra"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=10.1097/00041433-200406000-00011&amp;amp;link_type=DOI" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-webofscience"&gt;CrossRef&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/external-ref?access_num=15166787&amp;amp;link_type=MED" class="cit-ref-sprinkles cit-ref-sprinkles-medline"&gt;Medline&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;                         &lt;/div&gt;                                               &lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-1131612830163023484?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/1131612830163023484/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/11/dha-kalaoly.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1131612830163023484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1131612830163023484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/11/dha-kalaoly.html' title='DHA kalaöly'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-4339149248072164067</id><published>2011-11-16T12:01:00.000-08:00</published><updated>2011-11-16T12:25:00.338-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PUFA DHA nC22.6'/><title type='text'>DHA ja aivovaikutus</title><content type='html'>&lt;div class="cit"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;DHA-pitoinen öljy moduloi aivon hemodynaamisia vasteita kognitiivisille tehtäville nuorissa terveissä aikuisissa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22018509#" title="The British journal of nutrition."&gt;Br J Nutr.&lt;/a&gt; 2011 Oct 3:1-6. [Epub ahead of print]&lt;span class="highlight" style="background-color:"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;DHA&lt;/span&gt;-rich  oil modulates the cerebral haemodynamic response to cognitive tasks in  healthy young adults: a near IR spectroscopy pilot study.&lt;/div&gt;&lt;div class="auths"&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Jackson%20PA%22%5BAuthor%5D"&gt;Jackson PA&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Reay%20JL%22%5BAuthor%5D"&gt;Reay JL&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Scholey%20AB%22%5BAuthor%5D"&gt;Scholey AB&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Kennedy%20DO%22%5BAuthor%5D"&gt;Kennedy DO&lt;/a&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div class="aff"&gt;&lt;h3 class="label"&gt;Source&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="highlight" style="background-color:"&gt;Brain&lt;/span&gt;, Performance and Nutrition Research Centre, Northumbria University, Newcastle upon Tyne, NE1 8ST, UK.&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="abstr"&gt;&lt;h3&gt;Abstract&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The  impact of dietary n-3 PUFA on behavioural outcomes has been widely  researched; however, very little attention has been given to their  impact on &lt;/span&gt;&lt;span class="highlight" style="font-weight: bold;"&gt;brain&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  functioning in physiological terms. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Omega3-sarjan monityydyttämättömien ravintoperäisten öljyjen vaikutusta käytökseen on tutkittu laajasti. Kuitenkin  niiden  vaikutuksesta  aivotoimintaan on   annettu hyvin niukalti   mitään  fysiologisin termein selitettyä tietoa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;A total of twenty-two healthy  adults took part in this double-blind, placebo-controlled study, wherein  the cerebral haemodynamic effects of 12 weeks of daily dietary  supplementation with either 1 g &lt;span class="highlight" style="background-color:"&gt;DHA&lt;/span&gt;-rich or 1 g &lt;span class="highlight" style="background-color:"&gt;EPA&lt;/span&gt;-rich  fish oil (FO) or placebo (1 g olive oil) were assessed.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Tehtiin kaksoissokko- ja plasebokontrollissa   tutkimus, johon osallistui 22 tervettä  aikuista. He saivat käyttää 12 viikkoa ravintolisänä   joko 1 grammaa DHA rikastetta  tai 1 g EPA-rikastetta tai 1 g plasebona toimivaa oliiviöljyrikastetta. Heiltä selvitettiin  tämän ravintolisän    aivokuoren hemodynaamiikkan  kohdistuvat  vaikutukset. Miten?&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Relative  changes in the concentration of oxygenated Hb (oxy-Hb) and deoxygenated  Hb were assessed in the prefrontal cortex using near IR spectroscopy  (NIRS) during the performance of four computerised cognitive tasks. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mitattiin prefrontaalisen harmaan aivokuoren Oxy-hemoglobiinin ja deoxygenoidun hemoglobiinin pitoisuuden suhteelliset muutokset neljändatorisoidun  kognitiivisen tehtävän suorituksen aikana käyttäen tekniikkana NIRS, lähellä infranpunasäteilyä olevalla alueella toimivaa spektroskopiaa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Supplementation with &lt;/span&gt;&lt;span class="highlight" style="font-weight: bold;"&gt;DHA&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;-rich  FO, in comparison with placebo, resulted in a significant increase in  the concentrations of oxy-Hb and total levels of Hb, indicative of  increased cerebral blood flow (CBF), during the cognitive tasks. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Plaseboon verrattuna  DHA-rikasteinen kalaöljy  vaikutti merkitsevän nousun oxy-Hb pitoisuuteen   ja totaaliin Hb-tasoon, mikä viittaisi aivoverenkierron lisääntymään kognitiivisten tehtävien suorituksen aikana.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In  comparison, no effect on CBF was observed following supplementation with  &lt;/span&gt;&lt;span class="highlight" style="font-weight: bold;"&gt;EPA&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;-rich FO,  where concentration changes in the chromophores followed the same  pattern as placebo.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sen sijaan  EPA-rikasteisen kalaöljyn vaikuttamat muutokset kromoforeihin noudattivat samaa tapaa  kuin plaseboöljynkin-&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;These encouraging pilot data warrant further  application of NIRS in this area.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Nämä rohkaisevat  piloottitutkimustiedot  antavat aiheen  NIRS tekniikan käyttöön jatkossakin tällä alueella.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-4339149248072164067?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/4339149248072164067/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/11/dha-ja-aivovaikutus.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4339149248072164067'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4339149248072164067'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/11/dha-ja-aivovaikutus.html' title='DHA ja aivovaikutus'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-8779287844835334058</id><published>2011-02-09T23:50:00.000-08:00</published><updated>2011-02-10T00:46:28.476-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Mahalaukun suojakerrokset'/><title type='text'>Mahalaukun suojakerrokset</title><content type='html'>LÄHDE: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Branko S DUNJIC teki asiasta väitöskirjan GASTRIC MUCOSAL PROTECTION Endogena and exogena phospholipids (1993, Lund).&lt;/span&gt;  Vastaväittäjänä näyttää olleen Helsingistä H Pamela. Tein  muistiinpanoja näkemästäni väitöskirjasta, josta poimin tähän jonkin  lauseen, koska kirja oli hedelmällisesti käsitellyt asiaa. Nyt (2007)  samalla, että varsinaisia uusia lääkkeitä ei tältä alalta kovin  runsaasti esiinny uusia,&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;prostaglandiini  misoprostol&lt;/span&gt; ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;sukralfaatti   &lt;/span&gt;ovat edelleen  pitäneet paikkansa farmakopeassa. Niitä tämä väitöskirja arvioi vuonna  1993. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Helicobakteerin häätö &lt;/span&gt;( Nexium HP tyyppisesti) on välillä tullut Nobelin palkinnon  indisoineena asiana kuvioihin mukaan ulcuksen hoidossa. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Protonipumpun  estäjien&lt;/span&gt;(ppi omeprazoli, pantoprazoli, lanzoprazoli, rabeprazoli, esomeprazoli) käyttö on alkanut vakiintua, samoin  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;histamiini-2-reseptoriantagonistit&lt;/span&gt;(ranitidiini, famotidiini) pitävät vakaasti sijansa  FASS2008:ssa. Vanhat&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; antacidat&lt;/span&gt; pitävät sijansa myös siinä vaiheessa ( alumiini-, kalsium- ja magnesiumsuolat kuten Link, Novalucol, Rennie).  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Natriumbikarbonaattikin&lt;/span&gt; on joukossa ja Gaviscon &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;algiinihappo&lt;/span&gt; sisältää  myös runsaasti natriumbikarbonaattia.&lt;br /&gt;Mutta miten on ulcus ventriculi  statistiikka muuntunut 15-18  vuodessa, siitä pitää odotella tietoa  lääkärilehdistä. Eräässä vuoden 2005 luennossa mainittiin että 10 %  väestöstä kärsii mahahaavasta.(”Gastric ulcus, prevalence”)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Branko S Dunjicin kirjoituksessa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;avaintermeinä &lt;/span&gt;olivat  mm sanat: gastrinen limakalvo (gastric mucosa); mahahaava ( peptic  ulcer); PL, fosfolipidi; AA, arakidonihappo, C20:4 n6; DGDG,  digalaktosyylidiasyyliglyseroli; LPC, lysofosfatidyylikoliini; NSAID,  nonsteroidinen anti-inflammatorinen lääkeaine, kuten indometiini; PC,  fosfatidyylikoliini eli lesitiini; PE, fosfatidyylietanoliamini eli  kefaliini; PI, fosfatidyyli-inositoli eli lipositoli; SPH ,  sfingomyeliini.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;MAHAN LIMAKALVON RAKENTEESTA. Kirjassa kuvattiin ensin tarkasti, minkälainen on mahan limakalvo ja miten se toimii&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;GEELIMÄINEN  MUCOSA JA MUKOOSASOLUT. Limakalvosolussa on pinnalla ( surface) mahan  onteloon (lumen) päin sijaitseva pinnallinen mukoosageeli-kerros (  surface mucous gel layer). Pinta muodostuu kuoppia tekevästä poimuisesta  epiteelistä, jossa on pinnallisia epiteelin limasoluja ( mucous cells).  Niistä erittyi limaa (MUCUS) ja fosfolipidejä (PL) lumeniin ( onteloon  päin). Myös bikarbonaatteja (CO3-) virtaa pintasoluista lumeniin päin.  Epiteelisyvennyksiä kutsuttiin ”Gastric pits” nimellä ja niistä käsin  virtaa syvemmältä maharauhas( gastric gland-) tasosta erittynytta happoa  ja myös pinnallisemmasta osasta (gastric pit) limasoluperäistä limaa.&lt;br /&gt;MAHARAUHASEN  SOLUT. Pohjalla oleva gastrinen rauhanen on muodostunut epiteeliltään  parietaalisoluista, endokriinisoluista ja pääsoluista. Niistä käsin  erittynyt bikarbonaatti painui solujen tyvikalvon läpi  kapillaariverisuoniteihin ja niissä nousi pintaan ja erittyi vasta  pintaepiteelistä lumeniin.&lt;br /&gt;TIGHT JUNCTIONS. Mukosaepiteeli muodosti  tiiviitä liitoksia, (”tight junctions”) ja osallistui täten mucosan  barrieritoimintaan, puolustuksellisen esteeseen, sillä lumenista käsin  voi muuten diffundoitua takaisin protoneja, vetyjonia (H+) limakalvoon  päin.&lt;br /&gt;Vetyjonilla ja bikarbonaattijonilla on omat gradienttinsa geelikerroksen läpi.&lt;br /&gt;FOSFOLIPIDEITÄ.  Solussa sisällä on amfifiilisiiä fosfolipidejä sekä jyväisiä, joissa on  intragranulaarisiakin fosfolipidejä ja sellaiset kalvorakenteet  muodostivat myös minibarrierejä.&lt;br /&gt;MAHAN LIMAKALVON RASITTEET Mahan  limakalvon rasitteena ovat eri seikat kuten suolahappo (HCl), sapen  mahdollinen reflux, takaisinvirtaustilanne, pohjukaisuolen nesteen  leiskahtaminen takaisin päin, ravinnon erilaiset konsistenssit ja pH,  osmolaalisuus, lämpötila, mikro-organismit, alkoholi, nikotiini ja  lääkkeet. Mahan limakalvo joutuu tasapainottelemaan erilaisten  endogeenisten ja exogeenisten rasitteiden kesken. Sen takia mahan pinta  käsittääkin dynaamisen, monikomponenttisen ja hierarkisesti organisoidun  barrierijärjestelmän ( puolustuksellisten esteitten järjestelmän), joka  voi vastata esim hyperemialla, tulehdusmuutoksilla tai mukoosan  korjaantumiskapasiteeteilla ja vastaa täten sekundääri ja tertiääritason  puolustuksestakin. Se, millä strategialla gastrinen limakalvo voi  toimia puolustuksellisena esteenä ( barrier) ja samalla suojautua  suurelta määrältä vahingollisia tekijöitä ja kuitenkin pitää yllä hyvin  hapanta fysiologista miljöötä, on väitöskirjan pohdinnan kohteena. Tämä  onkin aika ihme. Eikä ole ihme sekään, että moni kärsii mahahaavasta.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ANALYSOIDAAN MAHALAUKUN ERILAISIA STRATEGIOITA JA PUOLUSTUSKEINOJA&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;MAHALAUKUN SEINÄMÄN RAKENNE&lt;br /&gt;&lt;a href="http://cache.eb.com/eb/image?id=74315&amp;amp;rendTypeId=4"&gt;http://cache.eb.com/eb/image?id=74315&amp;amp;rendTypeId=4&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Jo  mahalaukun rakenteen eri kerrokset makroskooppisestikin mahan  sisäontelosta (lumen) kohti ulkopintaan on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hierarkista strategiaa&lt;/span&gt;.  Funktionaalinen anatomia on erittäin hienomikroskooppinen järjestelmä.  Mahalaukku voi varastoida ruokaa ( fundus) ja prosessoida ravintoa sen  imeytymistä silmälläpitäen. Tähän vaikuttaa kehon koko, muoto, dieetti  ja aterioitsemisen tiheys.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;1. MUKOOSA (limakalvo)&lt;/span&gt; Sisin pinta lumeniin päin&lt;br /&gt;MAHAN PINTAKUOPAT ( Gastric pits, foveolae, crypta)&lt;br /&gt;RAUHASMAHA  (glandular stomach) on koko pinnaltaan ja kuopiltaan peittynyt  pintalimakalvosoluihin ( surface mucous cells). Niitten kuoppien  pohjalla on 1- tai useampi maharauhanen (Gastric glands)  Maharauhasosassa on erilaisia soluja: parietaalisia soluja ( parietal  cells, oxyntic cells), pääsoluja( chief cells, zymogen peptic cells) ja  endokriinisia soluja (joista tulee mucus-limaa, acid, intrinsic factor,  pepsinogeenia, hormoneja). Yhden kryptan pohjaan aukeaa yksi tai useampi  gastrinen rauhanen.&lt;br /&gt;MUKOOSAN POHJA, TYVIKALVO ( basal lamina,  Basement membrane) on limakalvon alla ja erottaa seuraavasta  kerroksesta, joka on Lamina propria.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2. SUBMUKOOSA ( limakalvon alainen kerros)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;LAMINA  PROPRIA-kerroksesssa on löyhää sidekudosta, verisuonia, hermoja,  sileitä lihassoluja, fibroblasteja, mast-soluja, lymfosyyttejä,  plasmasoluja, polymorfonukleaarisia valkosoluja, eosinofiilejä.&lt;br /&gt;MUSCULARIS MUCOSAE on submucosan aluetta, sidekudosta, suurempia suonia ja hermoja. Siinä on Meissnerin plexus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;3. MUSCULARIS (lihaskerros)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;MUSCULARIS  PROPRIAE sisältää (lumenin eli ontelon puoleisia) vinoja, keskisempiä  kiertäviä ja ( mahan pinnan puoleisempia) pitkittäisiä lihassäikeitä ja  Auerbachin parasympaattinen hermoplexus sijaitsee kahden ulomman  lihaskerroksen välissä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;4. SEROSA kerros&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Mahaa peittää ulkopinnalla SEROSA kerros, se on sidekudosta ja mesoteeliä on sen päällä.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MAHARAUHASET.&lt;/span&gt; Mahalaukun eri osissa on eri tavalla ryhmittyneitä rauhasia.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; (1)  CARDIA-seudun rauhaset Tämä vastaa mahan ylintä vyöhykettä, joka on  lähinnä ruokatorvea ja siinä on mukoottisia ”mucous neck cells” ja  endokriinisiä soluja, mutta parietaaliset solut ja pääsolut puuttuvat  tästä vyöhykkeestä.&lt;br /&gt;(2) OXYNTTISET rauhaset. Tämä vastaa mahan FUNDUS  ja CORPUS-vyöhykettä. Tämä on varsinainen mahalaukun runko-osa. Fundus  on ylempänä ja Corpus, erittävä osaa on keskistä mahalaukkua.  Parietaalisolut pystyvät erittämään suolahappoa (HCl). Pääsolut  erittävät ja syntetisoivat ja pepsinogeeniä. Neck- solut erittävät limaa  ja endokriiniset solut erilaisia gastrisia hormoneita.&lt;br /&gt;(3) PYLORISET  rauhaset. ANTRUM alue, mahanportti, pylorinen vyöhyke. Tässä alueessa  on soluja kuten 1- alueessa paitsi että on hieman myös parietaalisoluja.  Rajan kuitenkin määrää se, että pääsoluja ei ole.&lt;br /&gt;KTS KUVA GASTRISET EPITEELISOLUT&lt;a href="http://images.3d4medical.com/Gastric-pit-11-image_RM5433.html"&gt; http://images.3d4medical.com/Gastric-pit-11-image_RM5433.html&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Verisuonituksesta:&lt;/span&gt;  mikrovaskulaarinen ja makrovaskulaarinen suonitus.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; MAHALAUKUN LIMAKALVOLLA ON ERITYINEN &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MIKROVASKULAARINEN &lt;/span&gt;RAKENTEENSA.  MAHALAUKUN VERENKIERROSTA suuntautuu kaksi kolmasosaa mahan runko-osaan  (corpus).Yksi kolmasosa suuntautuu mahan ylempään fundusosaan. Vain  alle 5 % suuntautuu mahan alempaan antrum-osaan, mahaporttiin päin.  Verenkierrosta suurin osa menee mahalaukussa MUCOSAAN,  limakalvoepiteeliin asti. Verenkierrollista verkostoa kutsutaan nimellä  Plexus vascularis mucosae, limakalvon verisuonipunos. Siinä olevat  tuovat valtimot ovat arterioles terminales. Niistä muodostuu MUSCULARIS  MUCOSAE -kerroksen kapillaarit ja ne antavat verenkiertoa rauhasten  pohjiin. Verenkierrollinen verkosto sijaitsee lähellä rauhasia ja ne  kulkevat pystysuoraan, (vertikaalisti) rauhasten suunnan kanssa,  kennomaisesti ympäröiden rauhasia kuin kuusikulmaisesti ulottuen  mukoottisten epiteelisolujen alle. Ne keräävät sitten veren  laskimopuolen pikkuvenuleihin heti mukoosan alta suoraan palaten  submukoottisiin venaplexuksiin saamatta yhtään suoraa hiussuoniyhteyttä  syvempään mukoosaan. (MAHAN PYLORINEN eli ANTRUM OSA ei omaa enää niin  tiivistä suoniverkkoa) ”Acute angle”, jyrkkä kulma muodostuu  subepiteliaalisten kapillaarien ja venuleiden välille. Subepiteelisesti  on suurempia kerääviä pikku laskimoita, venuleita, kunnes ne sitten  menevät läpi mukoosan ja submukosan.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;STRESSI ja MAHALAUKUN  VERENKIERTO.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Tällaisella suonten erityisellä järjestymällä stressi  merkitsee hankalaa tekijää. Stressi voi aiheuttaa tungosta pinnallisiin  mukosassa oleviin suoniin ja sitä kautta aiheuttaa akuuttien  eroosioitten, haavauman alkujen kehittymistä.Lisäksi suoniverkon  läheisyys on parietaalisolujen suhteen tärkeä, samoin niiden  kapillaarien (hiussuonien) ohuella aukkoisella endoteelilla on  merkitystä sillä kapillaariveren kautta pääsee parietaalisoluista  siirtyvä bikarbonaattijoni nousemaan kohti pintaepiteeliä. Tätä HCO3-  jonin kuljetussysteemiä ei voi esiintyä niillä alueilla, mistä  parietaalisolut puuttuvat, siis CARDIA ja ANTRUM –alueilla, joten voi  ymmärtää, että sellaisille alueille voi helpommin kehittyä haavaumia.&lt;br /&gt;Stressissä  voi esiinty shunttivirtausta (oikovirtaa) arterioitten ja venojen  välillä, mutta ei normaalioloissa. AV-shunttejä säätelee mukosan  verenvirtaus sympaattisten ja parasympaattisten hermojen avulla, vain  alle 3 prosenttia virtauksesta on täten säätyvää.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PÄÄTEARTERIAT  (endarteriae) Mahalaukun pienessä kurvaturassa esiintyvät päätearteriat  lähtevät mahanseinämän ulkopuolelta eikä submucosan verisuonipunoksesta  käsin. Ne menevät läpi lihaskerroksen. Kun lihas supistuu nämä suonet  tukkeutuvat. Jos mahalaukku joutuu hypermotiliteettitilaan, tällaisella  liialla supistelulla on osuutta mahahaavan synnyssä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mahalaukun makroverenkierrosta&lt;/span&gt;  mainittakoon lyhyesti, että mahalaukulla on tavallaan komplisoitu,  neljästä valtimosta tulevat suuren ja pienen kurvaturan myötäiset  anastomoivat suonitukset ja niitä vastaavat neljien laskimoitten  suonittamat alueet, sekä lymfakierron neljä aluetta. Imuneste palaa  truncus lymfaticukseen. Laskimoveri menee V. portae teitse maksaan.  Parasympaattinen hermotus tulee Nervus vaguksesta ja sympaattiset  tulevat Sympatikus-rungosta).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MAHALUKUN PUOLUSTUKSELLISIA TASOJA&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(1)&lt;/span&gt; MAHAHAPPO (HCl) on PUOLUSTUS SINÄNSÄ. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Varsinaisesti  mahahappo sinänsä on ihmisen tärkeä puolustus, koska se on  bakterisidinen. Jos tämä haponkehitys alenisi, siitä seuraa erilaisia  bakteeri-infektioita. Mahahappo on todella hapanta, pH on alle 4.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(2)&lt;/span&gt; GASTRISEN MUCUS-liman PUOLUSTUSTEHTÄVÄT: MUCUS JA MUSIINI&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;MUCUS  on viskoelastista, veteen liukenematonta geeliä, jota takertuu  epiteelisolujen kärkipintoihin. MUCUS on terveen limakalvon jatkuva  peite. Dynaaminen tasapaino vallitsee pintaepiteelin presekretorisen  liman ja intrasellulaaristen rakkuloitten sekä mukoottisten  neck-solujen, mahan onteloon erittyvän liukoisen liman kesken.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MIKÄ ON MUKOOSIN LIMAN ( MUCUS) TEHTÄVÄ?&lt;br /&gt;* Mucus suojaa mekaaniselta hiertymältä mahan liikkeissä ravinnon käsittelyn aikana.&lt;br /&gt;* voi reagoida mahan lumenissa syntyvien happiradikaalien kanssa.&lt;br /&gt;* voi pitää yllä pH-gradienttia epiteelisolupinnan ja mahalaukun ontelo osan välillä.&lt;br /&gt;* estää H+ jonien takaisin diffuusiota.&lt;br /&gt;* pitää yllä bikarbonaattibarrieria happoa kohtaan.&lt;br /&gt;* sallii H+ jonien yhdensuuntaisen virtauksen.&lt;br /&gt;* estää pepsinogeenin aktivaatiota ja pepsiinin takaisin diffuusiota&lt;br /&gt;* voi lisäksi olla antibakterielli ja täten suojata alla olevaa epiteeliä.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.blogger.com/www.py.ruhr-uni-bochum.de/.../orgap/heli/39.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Joneja  pääse liman läpi, sellaisia joneja kuten H+ ja HCO3 sekä pienempiä  molekyylejä, mutta suuria molekyylejä kuten pepsiini, ei pääse läpi.&lt;br /&gt;Ei  SAPPI eikä HAPPO muuta MUCUS-limaa. Mutta PEPSIINI voi  progressiivisesti sulattaa geelikerrosta. Sellainen mekaaninen  poisraappeutuminen ja proteolyysi balansoituu normaalisti liman  uudiserittymisen kautta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MUSIINI&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MUSIINI  on mucusglykoproteiini ja liman tärkein yksittäinen tekijä limakalvon  suojaamisessa. MUSIINI-rakenne on hyvin hydratoitunutta polymeerimuotoa,  jossa glykoproteiinialayksiköt ovat liittyneitä –S-S- silloilla  proteiinialayksikön osuudelta. Vain tämä musiini kykenee sellaiseen  ggelimuodostukseen, mikä on suojaavuudessa essentielli.&lt;br /&gt;Geelirakenne luhistuu, jos glykoproteiinimakromolekyyli hajoaa alayksikköihinsä.&lt;br /&gt;GLYKOPROTEIINIIN  taas voi liittyä hydrofobisin voimin tai kovalentisti neutraaleja  lipidejä, glykolipidejä, fosfolipidejä(PL) ja vapaita rasvahappoja. Nämä  modifioivat fysikokemiallisia ominaisuuksia. Ne vaikuttavat osaltaan  myös viskositeettiin ja liman kykyyn hillitä protoneja ( H+) palaamasta  diffuusiolla. Nämä voivat vastustaa pepsiinin pyrkimystä sulattaa itse  mahalaukkua.&lt;br /&gt;GALAKTOOSI on liman pääasiallinen polysakkaridiosa.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Millainen tilanne on mahahaavassa (ULCUS)?&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Tällaisessa  tilassa on yleensä liman geelirakenne heikompi, sen paksuus ja  uudismuodostus on alentunutta, joten mahan limakalvoa suojaava vaikutus  on silloin alentunut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(3) &lt;/span&gt;BIKARBONAATIN OSUUS&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Bikarbonaatin (HCO3) ja suolahapon (HCl) eritysten suhde on normaalisti 1:0,5-5.&lt;br /&gt;Mahalaukun  FUNDUS- ja ANTRUM -epiteeliosat voivat erittää bikarbonaattia  ekvivalenttisella nopeudella, mikä on 2-20 % basaalisesta  happoerityksestä.&lt;br /&gt;Bikarbonaatti (HCO3) kulkee limakalvon,  mukoosan, läpi. Kulkeminen on joko metabolista transsellulaarista tai  passiivia diffuusiota intersellulaarisia kanavia myöten. Puskuriteho ei  riittäisi mahalaukun ontelon puolelle, ellei olisi sellaista hierarkistä  järjestymistä: HCO3 erittyy sellaiseen vyöhykkeeseen, jossa tapahtuu  rajoittunut sekoittuminen, kuten pintalimageelissä.&lt;br /&gt;(H+)(HCO3-)  jonigradientti tapahtuu tämän pinta limakerroksen läpi. Kyse on  tehokkaasta puskuroimisesta ja MUCUS-BIKARBONAATTI-suojabarrierista,  jossa on pre-epiteliaalista, extrasellulaarista neutralisaatiota&lt;br /&gt;Lisäksi gastrinen  epiteeli pystyy säätelemään intrasellulaarista pH:taan natriumin (Na+)  ja  protonin (H+) vaihtomekanismilla. Aktiivisti erittävät parietaalisolut  aiheuttavat ”Alkaline tide”, alkaalisen tulvahduksen bikarbonaatti  (HCO3-) joneja, joita pääsee kapillaariverenkiertoon ja ne nostavat  epiteelisolun pintaan HCO3- pitoista verta, mitä tarvitaan sellaisten (H+)  protonien neutraloimiseen, joita pääsee interstitiumiin,  solunvälitiloihin.&lt;br /&gt;BIKARBONAATIN ( HCO3-) eritystä säätelee vagaalinen kolinerginen stimulus ja intraluminaalinen happi.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(4)&lt;/span&gt; SOLUN PLASMAMEMBRAANI JA TIIVIIT LIITOKSET (tight junctions)&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Mahalaukun  gastriset pääsolut ja pintaepiteelisolut sietävät yläpinnoiltaan  korkeita happopitoisuuksia, mutta niiden tyvikalvoa lähellä oleva pinta  ei siedä. Sen takia täytyy olla tiiviitä liitoskohtia (tight junctions.&lt;br /&gt;KTS: &lt;a href="http://www.nature.com/ng/journal/v33/n3/images/ng0303-328-I1.gif"&gt;http://www.nature.com/ng/journal/v33/n3/images/ng0303-328-I1.gif&lt;/a&gt;),  joita on lähellä solujen kärkiosia, jolloin ne avustavat, ettei  mahalaukun ontelosta käsin pääse molekyylejä diffundoitumaan takaisin  parasellulaaritiloihin&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ASPIRIININ VAARA MAHALAUKUN LIMAKALVOLLE on mainittava aivan erikseen, sillä kansat käyttävät runsaasti aspiriinia. Mahan  eri sairaustiloissa ja aspiriinin vaikutuksesta tulee tällaisiin  tiiviisiin liitoksiin katkeamia. Prostaglandiinit yksinään eivät  pystyneet estämään tiiviitteen liitosten vaurioita, jos oli kyseessä  aspiriinin käyttö, koska siitä tulee lukuisia defektejä.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(5)&lt;/span&gt; LIMAKALVON VERENVIRTAUS JA HERMOSTUS&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Peptisessä  mahahaavassa mikroverenkierto ei ole riittävää, niin että limakalvo  saisi tarpeeksi bikarbonaatteja (CO3-), jolloin protonia( H+) pääsee  diffundoitumaan liikaa sisäänpäin mahan seinämää kohti. Limakalvon  sisällä alkaa tulla asidoosia ja limakalvo pääsee haavaantumaan.&lt;br /&gt;Sympaattinen ja parasympaatinen hermojärjestelmä säätelee tärkeää mikrosirkulaatiota.&lt;br /&gt;Mahaepiteelisolu  ei siedä anaerobista tilaa ja joutuu tällöin helposti kuolioon, sillä  hyvä kudoshapettuminen ja energia-aineiden saanti on sille välttämätön  sen intrasellulaariseen aerobiseen metaboliaan.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(6) &lt;/span&gt;EIKOSANOIDIKASKADI. ARAKIDONIHAPPO. PROSTAGLANDIINIT PGE.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; KTS: Prostaglandiini PG2 synteesi arakidonihaposta käsin.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://intmedweb.wfubmc.edu/grand_rounds/1999/Image21.jpg"&gt;http://intmedweb.wfubmc.edu/grand_rounds/1999/Image21.jpg&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;SILEÄ LIHAS koettaa estää vaurion leviämistä submukoosan puolelle.&lt;br /&gt;PROSTAGLANDIININ  SYTOPROTEKTIOMEKANISMINA on saada sileä lihas rentoutumaan,  relaksoitumaan. Prostaglandiinia voi muodostua arakidonihaposta, jota on  kasvisöljyperäisestä ravinnosta tullut kehoon ja sitten sitä on  sijoittunut solun fosfolipideihin(PL), mistä sitä voi aktivoitua  korjaustilanteita varten (eikosanoidikaskadin avulla).&lt;br /&gt;Jos PGE  puuttuu kuten voi tapahtua esim. indometasiinilääkityksen vaikutuksesta,  ANTRUM- osa mahalaukkua voi joutua voimakkaasen motoriseen  aktiviteettiin ja mekaaninen vaurio vikuttaa limakalvoa.&lt;br /&gt;Jos  mahalaukku joutuu hyvinvahvaan hypermotiliteettiin, supistelee kovasti,  siitä seuraa alueellista verenkierron vähenemistä ja niin limakalvoalue  voi alkaa vaurioitua.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(7)&lt;/span&gt; MITEN LIMAKALVO VASTAA TAPAHTUNEESEEN VAURIOON&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Epiteeli  koettaa palauttaa integraationsa ja korjata soluhierarkiaansa, pinnan  mucosasolut, pääsolut, parietaalisolut, fibroblastit endoteliaalisolut.  Jos limakalvo ärtyy, se alkaa erittää nopeasti limaa.  Epiteelivauriokohtaan tulee eräänlainen limatulppa ”MUCOID CAP”, mikä on  gelatinoosia limaa, soludebristä ja fibriiniä. TYVIKALVON pitää olla  olemassa, jotta voi tapahtua essentielliä nopeaa solujen migraatiota ja  restituutioprosessia. Tyvikalvo ( basaalimembraani) on hyvin herkkä  hapolle ja sitä suojaakin tuo limatulppa, joka antaa alkaalisen  ympäristön ja pitää pH:n korkeana Tähän auttaa tehokas bikarbonaatin  erittyminen epiteelistä, verestä diffundoituvat passiivi bikarbonaatti  ja plasmasta tihkuva bikarbonaatti. Nyt haittaisi, jos ravinnosta käsin  ei saataisikaan bikarbonaatitukea ja silloin täysi korjaantuminen estyy.  Samoin hidastuu korjaantuminen, jos tuo limatulppa ”mucoid cap” pääsee  liian varhain mekaanisesti tai kemiallisesti poistumaan, sen hapon  kestävyys on parempaa kuin silloin, jos sen mukoosa olisi  spontaanieritystilassa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Defensiivinen ( puolustuksellisen) vasteen mekanismina&lt;/span&gt;  toiminee seuraava järjestelmä: Histamiinia, gastriinia, kolinergistä  agenssia ja vagaalia stimulusta on samanaikaisesti nostamassa mahahapon  eritystä ja samalla kehittyy reaktiivista hyperemiaa ( verevyyttä) mikä  lisää happipitoisuutta ja antaa lisää energian lähteitä mukoosan  puolustuksen ylläpitoon. Saadaan apua H+ protonien nopeaan eliminaatioon  ja puskurointiin, kun H+ virtaa takaisin lamina propria- tasosta. (  Huom. Yleensä sanotaankin, että syömisen jälkeen kertyy  ruoansulatuselimistoon verekkyyttä. Stressin välttäminen aterioitten  yhteydessä olisi tärkeää, jotta tämä ruoansulatusprosessi saisi sujua  luonnollisesti. Tietynlainen ruokatunti kuuluu asiaan, jotta ravinnon  imeytymisen yhteydessä ei vain seuraisi kiputiloja, kramppeja ja  koliikkeja ja limakalvon olosuhteiden kääntymistä mahahaavaa suosivaan  suuntaan).&lt;br /&gt;Sapen taurokoolihappo lisää gastrista eritystä.&lt;br /&gt;MAST-solujen  osuus.&lt;br /&gt;Mast-solu sisältää vasodilataattoreita (PGD2, histamiinia, LTA,  LTC, LTD, LTE). Mast-solut sekä exogeenisen vaurion aiheuttaja ja hapon  takaisin limakalvoon päin diffundoituminen vaikuttavat yhdessä  sensoristen afferenttien hermosolujen stimuloitumista submukoosan  verisuonten lähellä. Tästä stimuloituu vasodilatatoristen neuropeptidien  vapautuminen verenkiertoon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MUKOOSAN VAURION KORJAANTUMISEN PERIAATE&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Limakalvolla  näyttää olevan pääperiaatteena pyrkimys täydelliseen korjaantumiseen ja  vaurioituneen kohdan pois siivoamiseen.”REMOVE DAMAGED TISSUE and  RESTORE a FUNCTIONAL MUCOSA”.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Jos vaurio on pinnallinen,&lt;/span&gt;  nopea epiteelin uudistaminen tapahtuu - inflammatorinen prosessi  käydään läpi ennen kuin proliferoituminen alkaa tapahtua (renewal,  reconstitution, restitution). Epiteelisoluja migroituu lähialueilta ja  ne peittävät paljaan alueen. Epiteelin integraatio ja jatkuvuus  varmistuu. Tämä kyllä vaatii, että basaalimembraani on vielä ehjä.  Tällaista tapahtuu normaalissa mahalaukussa. Mukoosan normaali protektio  johtaa funktionaaliseen integriteettiin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Syvemmässä vauriossa &lt;/span&gt;on basaalilamina tuhoutunut Tällöin prosessi on hitaampaa, inflammatorista reaktiota on, mitoottista prosessia on.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Jos haava on ollut syvä, &lt;/span&gt;siinä  on voinut olla aluksi vain eroosio, jonka paraneminen ei ole ollutkaan  riittävä. Paranemisessa vaikuttavat happo, pepsiini, lima,  bikarbonaatti, happi ja ravintoaineet. Haavan toistumisessa  mukosa-rakenteen paranemisen laatu haittaantuu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;(6) (7) PROSTAGLANDIINIT JA MAHALAUKUN LIMAKALVON SUOJAVAIKUTUS. Lisätekstiä näistä. Detaljia&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EIKOSANOIDI&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eikosa=  20. Eikosanoidit ovat ne rasvahapot, joissa on 20 hiiliatomia ketjuna  ja jotka kuuluvat essentiellien monityydyttämättömien rasvahappojen  johdannaisiin. Näistä kaikkein tunnetuin on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;arakidonihappo&lt;/span&gt; ja sitä esiintyy laajimmin luonnossa. Eikosatetraeeneja syntyy dieetin linolihaposta, joka on C18:2 rasvahappo: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Linolihappo &lt;/span&gt;(C18:2  n6; dihomo-gamma-linoleenihappo C20:3 n6, arakidonihappo C20:4 n 6).  Eikosapentaeeneja (EPA) syntyy alfa-linoleenihaposta C18:3 n 3; EPA,  eikosapentaeeni C20:5 n 3.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Paikallinen työväline &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ARAKIDONIHAPPO&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://intmedweb.wfubmc.edu/grand_rounds/1999/Image21.jpg"&gt; http://intmedweb.wfubmc.edu/grand_rounds/1999/Image21.jpg&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Arakidonihappo  (AA) on kehossa predominantti useimmissa kudoksissa ja se on sitoutunut  solukalvojen fosfolipideihin (PL). Arakidonihapon vapautuminen näistä  solukalvojen fosfolipideistä tapahtuu tarvittaessa entyymin PLA2-  vaikutukseta, Tämä on fosfolipaasi A2. On erilaisia stimuluksia, joista  tämä entsyymi alkaa toimia ja irrottaa arakidonihappoa fosfolipideistä,  jossa se on säilössä ”vaarattomana varastoaineena” , siis  reagoimattomana. Näitä PLA2 entsyymiä stimuloivia seikkoja ovat  mekaaninen ärsytys, kemiallinen ärsytys, tulehdus, säteily, bakteerien  endotoksiinit ja sappihapot.&lt;br /&gt;Vapaa arakidonihappo (AA) on sitten  sellainen substraatti, jonka tuntee moni entsyymijärjestelmä ja ne  alkavat käsitellä tätä haluttua molekyylimuotoa (useita cis cis –  rakenteita sisältävää PUFA- rasvahappoa: KTS:&lt;a href="http://www.lipidlibrary.co.uk/Lipids/eicintro/index.htm"&gt; http://www.lipidlibrary.co.uk/Lipids/eicintro/index.htm &lt;/a&gt;)  erilaisissa eikosanoidijärjestelmän omissa entsyymiarsenaaleissa. Jos  molekyyli vaikkapa joutuu (a) syklo-oksygenaasin (COX) vaikutukseen tai  (b) lipoxygenaasien joukon (LO) modifioimaksi syntyy (a) erilaisia  prostanoideja, kuten prostaglandiini (PG) , prostasykliini ja  tromboxaani (TX) tai (b) eri leukotrieenejä (LT) . Muitakin  mahdollisuuksia on kudoksesta riippuen. Tällaiset &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;paikallisesti muodostuneet EIKOSANOIDIT &lt;/span&gt;eivät varastoidu, vaan ne &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;syntetisoituvat hetkellisiin tarpeisiin&lt;/span&gt;. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Niiden vaikutus on paikallista&lt;/span&gt;  ja ne myös metaboloituvat paikallisesti. Niiden tarkoituksena on  monipuolisesti vaikuttaa koko kehon parhaaksi ratkaisemalla lokaalinen  ongelma paikallisesti. Ne ovat reaktiivisia. Niiden ylireaktioita (  hyperreaktiviteettia) hillitsemäänkin on repertuaari erilaisia lääkkeitä  olemassa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ENTÄ PROSTAGLANDIINI SUOJAAVANA LÄÄKEAINEENA?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Erästä valmista sytoprotektiivista prostaglandiinia (&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; misoprostol)&lt;/span&gt;  on myös saatavana lääkkeenä ja sen tarkoituksena on estää mahan  limakalvoa nekrotisoitumasta laajalta alueelta, mitä eri agenssit voivat  aikaansaada. Olemukseltaan ei tällainen PGE-sytoprotektio ole mitään  happoerityksen estämistä. Prostaglandiinit ja PGF2 beeta tai 6-ketoPGF1  gamma eivät vaikuta happoeritykseen, mutta ne &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;suojaavat limakalvoa&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(8)&lt;/span&gt; FOSFOLIPIDITKIN (PL) OVAT SYTOPROTEKTIIVISIA&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; Myös  pinta-aktiivit fosfolipidit (PL) omaavat sytoprotektiivisuutta. Tätä  sanotaan adaptatiiviseksi sytoprotektiivisuudeksi. Tällä vaikutetaan,  että mahan limakalvon vastustuskyky vahvistuu ja&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; endogeenistakin  PGE-molekyyliä pääsee kehittymään&lt;/span&gt; ja MUCOID CAP- limatulppaa voi alkaa  muodostua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;( &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PGE&lt;/span&gt; taas  puolestaan vähentää syvempiä pintavaurioita ja solunekroosia, joka voi  alkaa ulottua syvemmälle limakalvossa. Sanotaan, että se on  limakalvoprotektiivinen (Mucosal protection).&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Annettu PGE &lt;/span&gt;voi  sitten stimuloida useimpia gastrisen puolustuksen tekijöitä. Se on  edullinen kaikissa näissä seikoissa: MUCUS-synteesissä,  MUCUS-erityksessä, MUCUS- viskositeetin kohottajana;  MUCUS-geelikerroksen paksuuden lisääjänä; stimuloimassa bikarbonaatin  eritystä (HCO3); atimuloimassa endoteeliä; rajoittamassa sitä  verenkierron alenemista, mitä limakalvoverenkierrossa voi tapahtua;  estämässä syvenevää mukoosanekroosia; stimuloimassa solujen vaihtuvuutta  ja epiteelin migroitumista yli paljaan alueen; mukoosan integriteetin  ylläpidossa, kun NSAID -käyttö on vähentänyt endogeenista PGE  muodostusta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Lisää tekstiä  (8) MAHALAUKUN FOSFOLIPIDEISTÄ ja PLA2 entsyymistäkin.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Endogeenisillä( kehon syntetisoimilla)   fosflipideillä (PL)&lt;/span&gt; on tärkeä osuus gastrisessa limakalvobarrierissä.  Fosfolipidien (PL) puute johtaakin tulehduksiin ja haavoihin. Lisäksi  entsyymillä PLA2, fosfolipaasilla, on merkitys, koska sen estyminen voi  pahentaa mahahaavaa, aiheuttaa lineaarisia ja täplikkäitä verenpurkaumia  mahalaukussa ja limakalvo tulee herkemmäksi vaurioitumaan.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;FOSFOLIPIDIEN (PL) ERILAISISTA FUNKTIOISTA YLEISESTI OTTAEN &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;1. SURFAKTANTTEJA&lt;/span&gt;, PINTAJÄNNITYSTÄ ALENTAVIA AINEITA&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Fosfolipidit  toimivat surfaktantteina&lt;/span&gt;, pintajännitystä alentavina tekijöinä. Niiden  painosta on vettä 55-75%. Usea niistä on ovat zwitter-joneja, kun niissä  on negatiivinen varaus, anioninen osa ja positiivien varaus, kationinen  osa. Lisäksi ne ovat amfipaattisia, koska niissä on hydrofiilinen osa  ja hydrofobinen osa. Ne tavataan rajapinnoissa kuten solukalvoissa,  muissakin rajapinnoissa kuten ihossa, nivelissä, peritoneumissa,  perikardiumissa, pleurassa, veriaivoesteessä (BBB), ruoansulatuskanavan  limakalvolla, hengitysteitten limakalvolla...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. FOSFOLIPIDIEN&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; ERITYISRAKENTEITA JA KONFIGURAATIOITA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Glyrerofosfolipidejä ( fosfoglyseridejä) on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;biologisissa kalvoissa &lt;/span&gt;( memrbaaneissa) eri integratioita, eri &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;aitioita&lt;/span&gt; muodostamassa.( mitokondriat, ym soluorganellikalvot, rakkulat)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;FOSFOLIPIDIN  (PL) RAKENTEESTA: Fosfatidejä, fosfatidyylejä (Pt), modostuu  glyserolituman avulla. Glyseroliin voi esteröityä 1n- ja 2n- asemiin eri  rasvahappoja (FFA) ja 3n- asemaan tulee fosforihappoa (P), jolloin  muodostuu ydinmolekyyli fosfatidihappo (PA) ja se muodostaa erilaisia  fosfatidyylejä.(Pt)&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Lesitiini&lt;/span&gt;  on fosfatidyylikoliini, PC ja se on erittäin hyvä limakalvopinnan  vakauttaja ja sen päätyryhmä on vesiliukoinen ja muodostaa suoloja esim.  Ca++ ja Mg++ kanssa&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kefaliini&lt;/span&gt; on fosfatidyylietanolamiini, PE. Se on zwitterjoni.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lipositoli, fosfatidyyli-inositoli, PI&lt;/span&gt;,  on anioninen surfaktanttina. (PI voi tietysti rikastua muotoon PIP,  PIP2, PIP3 solukalvossa ja pilkkoutua signaalivälittäjiksi IP3 ja DAG).&lt;br /&gt;Lisäksi on&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; fosfatidyyliseriinia PS&lt;/span&gt;, joka myös anioninen surfaktantti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;ULCUS  ja Fosfolipidit:  Mahahaavat tapaavat olla mahan sisäpinnan poimujen  harjoilla, missä fosfolipidikerrokset voivat helposti rikkoontua  venytyksen takia.&lt;br /&gt;ProstaglandiiniE2 (PGE2), joka relaksoi sileitä lihaksia, voi suojata fosfolipidikerroksien rikkoutumiselta.&lt;br /&gt;Monessa  antacida-lääkkeessä käytetty alumiinijoni (Al+++) voi aiheuttaa, että  fosfolipidejä pakkaantuu tiiviimpään. Tällaiset metalliset kationit  voivat neutraloida fosfolipidien zwitterjoneja niin, että niistä tulee  pseudokationeja ja silloin niille tule voimakkaita elektrostaattisia  sidoksia, esim NH4+ ammoniumiin ja mukoosan pintaan fiksoituu- COO ja  SO3 joneja. Täten tulee yksinkertainen kerros monikerroksiseksi ja  samalla stabiilimmaksi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;3. FOSFOLIPIDIEN (PL)&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; FYSIKAALISESTA MUODOSTA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Fosfolipidt  (PL) muodostavat misellejä, rakkuloita, ykinkertaisia lamelleja tai  monikerroslamelleja, lamellaarisia partikkeleita, tubulaarista  myeliiniä. Endoplasminen retikulum (ER) on kalvojärjestelmä, mikä toimii  myös fosfolipidien varastostruktuurina. Erityksen yhteydessä  lamelleissa tapahtuu turpoamista, erkanemista, esim pinta-aktiivista  myeliiniä muodostuu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;4. FOSFOLIPIDIEN &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;METABOLISESTA SYKLISTÄ&lt;/span&gt; esimerkkejä&lt;br /&gt;Esimerkiksi  II tyypin pneumosyyteissä, mesoteliaalisissa soluissa, viskeraalisessa  peritoneumissa ja epidermaalisissa soluissa syntyy surfaktantteja, niitä  eritetään ja niillä on oma poistumisvauhtinsa. Keuhkoissa 10 -30 %  surfaktanteista vaihtuu lepotilassakin jo yhdessä tunnissa.  (Fosfolipidien aineenvaihdunta on niin nopeaa, että se ei siedä  resurssimolekyylien puutetta ilman funktion kärsimistä jollain tavalla).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;5&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;. KEUHKOIL&lt;/span&gt;E TYYPILLINEN SURFAKTANTTI&lt;br /&gt;Erityisesti  keuhkoille on tyypillistä (II-tyypin pneumosyyteissä) tuottaa  dipalmityylilesitiiniä. Se on kaikkein pinta-aktiivisin  pääkonstituentti. Se on sellainen lesitiinilaatu, jossa on  glyseriditumaan esteröityneenä kaksi palmitiinihappoa (C16:0), jotka  ovat kehon itsensä muodostamia , endogeenejä tyydytettyjä rasvahappoja.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. ENTÄ &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MAHALAUKULLE TYYPILLISET FOSFOLIPIDIT?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kun on otettu selvää, mitä nämä mahalle kudostyypilliset fosfolipidit ovat&lt;/span&gt;, on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;havaittu viittä eri fosfolipidilaatua&lt;/span&gt;  ja 90 % mahalaukun PL-molekyyleistä on seuraavia tyyppejä: PC  (lesitiini), PE (kefaliini) tai PI (lipositoli). Loput 10 % ovat LPC  (lysolesitiini) tai SPH (sfingomyeliini) tyyppejä. Stressi vaikuttaa,  että LPC osuus kasvaa. Siis lysolesitiini heijastaa epäsuotuista suuntaa  ja on toksinen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. ENTÄ &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MITÄ RASVAHAPPOJA&lt;/span&gt; NÄMÄ FOSFOLIPIDIT (PL) MIELUITEN GENEETTISESTI LATAAVAT ITSEENSÄ MAHAN LIMAKALVOLLA?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Glyseridituman  1n-asemaan sijoittivat PC, PE JA PI ensisijaisesti &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;palmitiinihappoa&lt;/span&gt;  C16:0 tai &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;steariinihappoa&lt;/span&gt; C18:0. Siis kovaa rasvaa, tyydytettyjä  rasvahappoja, tyypillisiä "maitorasvoja". Mutta glyseridituman 2- asemaan ne sijoittivat mieluiten  MUFA tai PUFA- kerta- tai monityydyttämättömiä rasvahappoja kuten  öljyhappoa ( C18:1 n9), linolihappoa (C18:2 n6) tai arakidonihappoa  (C20:4 n6) ensisijaisesti (tyypillisiä kasvisrasvoja)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. PLA2 entsyymi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KUN FOSFOLIPAASI  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PLA2 &lt;/span&gt;jostain syystä vaikuttaa gastriseen fosfolipidikerrokseen, vapautuu  arakidonihappoa (AA) ja tai lysolesitiiniä ( LPC) limakalvosta.  Arakidonihappo joko inkorporoituu uudestaan tai osa siitä muuttuu  prostanoideiksi, mikä on sama tapahtuma, mikä tapahtuu valtimosuonien  endoteelilläkin.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arakidonihapon suojateho johtuu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;1. samalla LPC-molekyylin vähentämisestä rakenteessa ja&lt;br /&gt;2. mukosan mikroverisuonten protektiosta.&lt;br /&gt;LPC  on tavallaan toksinen lipidi. Jos kuitenkin on annettava esim.  tulehduksessa indometasiinia ja jos annetaan ensin arakidonia,  LPC-pitoisuus ei päässyt niin paljon nousemaan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ERILAISIA MAHALAUKUN LIMAKALVON SUOJATEKIJÖITÄ luettelona&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esim&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; alkoholivauriota tai indometasiinivauriota&lt;/span&gt; vastaan&lt;br /&gt;ARAKIDONIHAPPO SUOJATEKIJÄNÄ&lt;br /&gt;Arakidonihappo  on essentielli aines ravinnossa tai muodostuu ravinnon linolihaposta  käsin ja se on prostaglandiinin prekursoriaine. Se alentaa selvästi  mahalaukun limakalvon mukoosan vaurioitten määrää. Sen protektiivisuus  sisältää useita seikkoja kuten:&lt;br /&gt;(1) Arakidonihapolla on troofinen efekti.&lt;br /&gt;(2) Arakidonihappo omaa angiogeenisen vaikutuksen limakalvossa.&lt;br /&gt;(3) Prostaglandiiniksi muuttumisesta tulee lähinnä arakidonihapon edullisin vaikutus&lt;br /&gt;(4) Prostaglandiini stimuloi mahalaukun limakalvon suojaavia tekijöitä.&lt;br /&gt;(5) Fosfolipidikerros lisääntyy.&lt;br /&gt;ARAKIDONIHAPON  hyödyntäminen &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ravinnosta&lt;/span&gt; vaatii liukenemiseen, imeytymiseen ja  inkorporoitumiseen&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; riittävästi sappihappoja.&lt;/span&gt; Jejunumissa tapahtuu  fysiologinen kuljetus. (Suoraa protektiivista efektiä arakidonihaposta  taas ei saa ilman, etteikö se olisi ensin liuenneena jossain  nonjonidetergentissä) Arakidonihappo (AA) voi tosin muuttua tunnissa  prostaglandiiniksi(PGE) ja annettuna ennen indometasiinia se voi olla  protektiivinen ja estää mikrovaskulaarisia vaurioita ja syvää nekroosia.&lt;br /&gt;Onkin joskus sanottu, että 10 ml &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;linolihappoa&lt;/span&gt; päivässä olisi suotuisa  eräissä ulcustapauksissa - ainakin duodenaaliulcuksessa. Mutta  nykyaikainen kasvisöljyjen ja varsinkin rapsiöljyn käyttö kyllä  helpostikin täyttää tällaisen linolihapon tarpeen. Ýleensä kasvisöljyjen  käyttö on jo omaksuttua. Asian pitäisi heijastua vähempinä  mahahaavoina, arvelen.Linolihappolinjasta keho syntetisoi itse arakidonihappoa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ONKO GLYKOLIPIDEISTÄ SUOJAA?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Digalaktosyylidiasyyliglyserolilla  on ollut kroonisessa ulkuksessa ainakin jonkin verran suojaavaa tehoa.  (Maidon käyttö avustaa kehoa saamaan kokoon tällaisia molekyylejä)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;SOIJAPAVUT&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Soijapavuissa on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;lesitiinilajeja&lt;/span&gt;, joissa on monityydyttämättömiä rasvahappoja ja niillä on ollut protektiivista vaikutusta. Ne ovat&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; suojanneet esim akuuteilta indometiini- ja alkoholivaurioilta&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;Myös &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;kroonista indometiinivauriota vastaan&lt;/span&gt; soijalesitiineistä on hyötyä.&lt;br /&gt;Jos  soijalesitiinissä ei ole monityydyttämättömiä rasvahappoja, tehoakaan  ei ole niin hyvin. (Soijapavut ja lesitiinit eivät ole olleet mikään  varsinainen tavallinen kansanruoka Suomessa ennen vanhaan, mutta  nykyisin onneksi yleistymään päin).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TUORE VIHERTÄVÄ BANAANIKIN SUSPENSIONA ON VATSALÄÄKETTÄ&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Sellainen  sisältää hyödyllisiä fosfolipidejä, tosin kulinaarinen nautinto  banaanista on vähäisempi sen vihreässä vaiheessa ja massa tuntuu kuin  takertuvan pitkin limakalvoja nielussa.&lt;br /&gt;Sillä on &lt;span&gt;akuutissa  vauriossa jonkin verran suojavaikutusta niin alkoholin kuin  indometiinin aiheuttamia akuutteja mahan limakalvovaurioita vastaan,  myös indometiinin aiheuttamaa kroonistakin vauriota vastaan siitä on  hieman hyöty&lt;/span&gt;ä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PEKTIINI&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Pektiini  on liukoinen kuitulaatu, joka on protektiivien mahan limakalvolle sekä  alkoholin akuutteja että indometiinin akuutteja vaikutuksia vastaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MISOPROSTOL (ARTHOTEC, CYTOTEC) (FASS2008)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Synteettinen  prostaglandiini E1 analogi. Se estää niin basaalia kuin stimuloitua  mahanesteen eritystä, mitä stimuloi histamiini, pentagastriini, ravinto  ja kahvi. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Nekroottista limakalvovaurioita aiheuttavien aineiden vauriot vähenevät tästä lääkkeestä. &lt;/span&gt;Mukoosan protektiomekanismi on multifaktorielli. Suojaavan liman (MUCUS) eritys ja bikarbonaatin (HCO3) eritys lisääntyvät. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lääke antaa suojaa aspiriinin vaikutusta vastaan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SUKRALFAATTI, SUCRALFATE ( ANDAPSIN; )(FASS2007)&lt;br /&gt;Sukralfaatti on alumiinisuola sukroosi-oktasulfaatista, aluminiumsakkarosulfaatti&lt;br /&gt;Näillä on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;jonkinlaista  tehoa akuuttia alkoholivauriota vastaan, myös jonkin verran tehoa  indometiinin kroonisia vaurioittavaa vaikutuksta vastaan. &lt;/span&gt;Suojaavuus  tulee siitä, että molekyyli kiinnittyy mekaanisesti limakalvoon ja  toisaalta molekyyli tukee suojatekijöitten vaikutusta, joten limakalvo  tulee resistentimmäksi. Lääke myös kiinnittyy enemmän siihen  limakalvoon, joka on vaurioitunutta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Muistiin 2007-04-16 22:22&lt;br /&gt;Mahan limakalvon endogeenisistä ja exogeenisistä fosfolipideista, hieman limakalvon MUCUS-asiasta. Ulcuksen protektiosta.&lt;br /&gt;Luonnollisesti&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; säännöllinen normaali ruoka &lt;/span&gt;on protektiivista.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Alkoholin ja tupakan välttö on protektiivista.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Särkylääkkeitten välttö&lt;/span&gt; on tietysti protektiivista.&lt;br /&gt;Varsinkin aspiriini ja NSAID tyyppiset särkylääkkeet  haittaavat mahalaukun limakalvoa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Blogiin  9.2. 2011 HUOM. tässä yhteydessä mainittiin &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;inositoliryhmä&lt;/span&gt;  vain ohimennen. Mahalaukkumiljöössä tapahtuu inositolipolyfosfaattien  protonoituminen, joten ryhmän osallistuminen paikallisiin funktioihin  mahansuojatekijänä lienee pienempi kuin muilla fosfolipideillä. Tästä  pitää ottaa enemmän selvää, mitä PI ja IPx ryhmä tekee mahan funktion   alueella.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-8779287844835334058?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/8779287844835334058/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/02/mahalaukun-suojakerrokset.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8779287844835334058'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8779287844835334058'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2011/02/mahalaukun-suojakerrokset.html' title='Mahalaukun suojakerrokset'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-405091211372631462</id><published>2010-12-10T19:05:00.000-08:00</published><updated>2011-02-10T00:40:55.413-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='eikosanoidit'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Arakidonihappo'/><title type='text'>EIKOSANOIDI kaskadista</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.avoin.helsinki.fi/oppimateriaalit/ravitsemustieteen_perusteet/04_rasvat_rakenne.shtml"&gt;http://www.avoin.helsinki.fi/oppimateriaalit/ravitsemustieteen_perusteet/04_rasvat_rakenne.shtml&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tässä ravitsemustieteen perusteessa huomaa rasvahappojen joukossa kasvisperäisen &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;linolihapon.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Siitä muodostuu kehossa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;arakidonihappoa&lt;/span&gt;, jota joka solu lataa fosfolipideihinsä ja kalvoihinsa.&lt;br /&gt;Siitä on sitten paikallisesti purettavissa takaisin  esiin arakidonihappoa, jota taas entsyymisetti modifioi työkaluksi  paikallisiin tehtäviin, immunologisiin, reaktiivisiin,  tulehduksellisiin,  signaloiviin ym  tarpeista riippuen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Koska arakidonihapossa ( eikosatetraeenihapossa)  on 20 hiiltä (&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;eicosa&lt;/span&gt;),  niin sen johdannaisia sanotaan eikosanoideiksi.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tetraeeni&lt;/span&gt; tarkoittaa että siinä on 4 kpl kaksoissidoksia rakenteessa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eri entsyymiseteistä  sitten lähtee käyntiin &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;eikosanoidikaskadit&lt;/span&gt;. Ne ovat myös kudosspesifisiä ( verisuonten puolella, keuhkoissa, ihossa, eri solukalvoissa, valkosoluissa, aivoissa jne on omat tyyppireaktionsa ja omat molekyylinsä).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PG= prostaglandiinit&lt;br /&gt;LT= leukotrieenit&lt;br /&gt;LX= lipoxygenaasit&lt;br /&gt;HPETE=hydroperoxieikosatetraeenihappo&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/40/Eicosanoid_synthesis.svg/400px-Eicosanoid_synthesis.svg.png"&gt;http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/40/Eicosanoid_synthesis.svg/400px-Eicosanoid_synthesis.svg.png&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mitä kaikkea  vapaasta arakidonihaposta voi tulla mm?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://groundupstrength.wdfiles.com/local--files/health:omega-3-fatty-acids-and-inflammation/eicosanoid%20biosynthesis.JPG"&gt;http://groundupstrength.wdfiles.com/local--files/health:omega-3-fatty-acids-and-inflammation/eicosanoid%20biosynthesis.JPG&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tämä on tosi aggressiivisten reaktiivisten molekyylien puu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ne kovasti mainostetut kalarasvat muodostavat näitten sukuisia molekyylejä ,jotka ovat &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;vähemmän aggressiivisia &lt;/span&gt;ja täten &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;vaimentavat&lt;/span&gt; ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;miedontavat&lt;/span&gt; reaktiivisen arakidonihapon eikosanoidikaskadia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kts. Eikosanoidi keuhkofibroosissa&lt;br /&gt;&lt;a href="httphttp://www.clinsci.org/cs/108/0479/cs1080479.htm://"&gt;http://www.clinsci.org/cs/108/cs1080479.htm#CitedBy&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-405091211372631462?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/405091211372631462/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/12/eikosanoidi-kaskadista.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/405091211372631462'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/405091211372631462'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/12/eikosanoidi-kaskadista.html' title='EIKOSANOIDI kaskadista'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-363693874229816224</id><published>2010-12-10T18:48:00.001-08:00</published><updated>2010-12-10T19:25:10.703-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Aspiriini'/><title type='text'>Aspiriini moduloi rasvahappoaineenvaihduntaa</title><content type='html'>&lt;a href="http://scienceblog.cancerresearchuk.org/2010/12/07/aspirin-cuts-risk-of-dying-from-several-types-of-cancer/"&gt;http://scienceblog.cancerresearchuk.org/2010/12/07/aspirin-cuts-risk-of-dying-from-several-types-of-cancer/&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;JOS niin on että aspiriini on edullinen monia syövän kehittymisiä vastaan, niin mikä aiheuttaa syövän? Aspiriini jarruttaa arakidonihappoaineenvaihdunnan eikosanoidikaskadia, mutta ei sen kaikkia teitä.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://jcp.bmj.com/content/57/1/6/F1.large.jpg"&gt;http://jcp.bmj.com/content/57/1/6/F1.large.jpg&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://img.medscape.com/fullsize/migrated/405/963/ch1185.02.lieb.fig1.gif"&gt;http://img.medscape.com/fullsize/migrated/405/963/ch1185.02.lieb.fig1.gif&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ei voi sanoa edes niin, että arakidonihapon vähempi saatavuus olisi edullisempaa, sillä sen normaali saatavuus pitää eikosanoidijärjestelmän kaikki säätelyt tasapainossa.&lt;br /&gt;Arakidonihapon puute taas on  hyvin paha tilanne, missä ihmisen solut eivät korjaannu. Arakidonihappoa asettuu kaikkiin solukalvoihin koko kehossa. Se on linolihappoperäistä.&lt;br /&gt;Eikosandoi ja solukorjautumisjärjestelmän suistuminen tulehdukselliselle tielle  ja tulehduksen  jatkuminen nukleaariseen tasoon, solun muuttumiseen syöpäsoluksi,  täytyy olla jokin rasvahappo ym aineenvaihdunnan poikkeusmolekyyli syynä eikä normaalin eikosanoidikaskadin kuvan kauniit molekyylit. MUTTA toisaalta, eikosanoidijärjestelmän työmolekyylien valmistuksessa tulee  aika runsasti niitä sivurakenteita  ja niistä käsin voi luonnollisesti löytyä karsinogeenejä, jos ne eivät häviä omissa silppureissaan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-363693874229816224?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/363693874229816224/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/12/aspiriini-moduloi-rasvahappoaineenvaihd.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/363693874229816224'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/363693874229816224'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/12/aspiriini-moduloi-rasvahappoaineenvaihd.html' title='Aspiriini moduloi rasvahappoaineenvaihduntaa'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-164020743808025671</id><published>2010-11-04T12:26:00.000-07:00</published><updated>2010-11-04T12:59:16.359-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><title type='text'>Endokannabinoidisysteemi endokriinisessä säätelyssä ja energiatasapainossa</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:-1;"&gt;Endocrine Reviews 27 (1): 73-100&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; The Emerging Role of the Endocannabinoid System in Endocrine Regulation and Energy Balance&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;h2&gt; &lt;/h2&gt;   &lt;strong&gt; &lt;/strong&gt;&lt;table border="0"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td valign="TOP"&gt;&lt;nobr&gt;&lt;strong&gt;Uberto Pagotto&lt;/strong&gt;&lt;/nobr&gt;&lt;strong&gt;,  &lt;/strong&gt;&lt;nobr&gt;&lt;strong&gt;Giovanni Marsicano&lt;/strong&gt;&lt;/nobr&gt;&lt;strong&gt;,  &lt;/strong&gt;&lt;nobr&gt;&lt;strong&gt;Daniela Cota&lt;/strong&gt;&lt;/nobr&gt;&lt;strong&gt;,  &lt;/strong&gt;&lt;nobr&gt;&lt;strong&gt;Beat Lutz&lt;/strong&gt;&lt;/nobr&gt;&lt;strong&gt; and  &lt;/strong&gt;&lt;nobr&gt;&lt;strong&gt;Renato Pasquali&lt;/strong&gt;&lt;/nobr&gt; &lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-size:-1;"&gt; Endocrinology Unit, Department of Internal Medicine and  Gastroenterology et al.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:-1;"&gt;Suomennosta&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-size:-1;"&gt;Viime vuosina endokannabinoidi järjestelmästä (EC)  on kehkeytynyt mitä relevantein aihe tieteellisissä piireissä.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;   &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;During the last few years, the endocannabinoid system has emerged&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;as a highly relevant topic in the scientific community. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Endokannabinoidien  nimiin on  jo kirjattu monia erilaisia säätelytoimintoja ja niitten osuutta useissa patofysiologisissa tiloissa  tutkitaan intensiivisesti.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Many&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;different regulatory actions have been attributed to endocannabinoids,&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;and their involvement in several pathophysiological conditions&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;is under intense scrutiny. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kannabinoidireseptorit CB1 ja CB2 löydettiin  alunperin &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Cannabis sativa&lt;/span&gt;-nimisen kasvin psykotrooppisen komponentin ( cannabinoidien)  reseptoreina. Nämä reseptorit osallistuvat monien keskushermoston   ja perifeerisen hermoston fysiologisten funktioitten säätelyyn.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Cannabinoid receptors, named CB1&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;receptor and CB2 receptor, first discovered as the molecular&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;targets of the psychotropic component of the plant &lt;i&gt;Cannabis&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;sativa&lt;/i&gt;, participate in the physiological modulation of many&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;central and peripheral functions.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;CB2 reseptoria esiintyy lähinnä immuunisoluissa, kun taas CB1 reseptori on runsain G-proteiiniin kytkeytynyt reseptori, mitä   aivoissa ilmenee.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;CB2 receptor is mainly expressed&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;in immune cells, whereas CB1 receptor is the most abundant G&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;protein-coupled receptor expressed in the brain.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;CB1 reseptoria ilmenee hypotalamuksessa ja hypofyysissä. Tiedetään,  että sen aktivaatio moduloi kaikkia endokriinisia hypotalamo-perifeerisiä endokriinisia akseleita.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CB1 receptor&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;is expressed in the hypothalamus and the pituitary gland, and&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;its activation is known to modulate all the endocrine hypothalamic-peripheral&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;endocrine axes. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;On lisääntyvää näyttöä,  että tämä  EC-järjestelmä omaa osuuden  stressivasteessa vaikuttamalla  hypotalamus-hypofyysi-lisämunuais-akseliin  ja reproduktion kontrollissa  modifioimalla gonadotropiinien vapautumista, fertiliteettiä ja seksuaalista käyttäytymistä. &lt;/p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;An increasing amount of data highlights the&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;role of the system in the stress response by influencing the&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hypothalamic-pituitary-adrenal axis and in the control of reproduction&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;by modifying gonadotropin release, fertility, and sexual behavior.&lt;/span&gt;&lt;p&gt;Endokannabinoidijärjestelmän (EC)  kyky  kontrolloida ruokahalua, ravinnonottoa ja energiatasapainoa on saanut viime aikoina  myös suurta huomiota    erityisesti näiden funktioiden taustatekijöiden suhteen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The ability of the endocannabinoid system to control appetite,&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;food intake, and energy balance has recently received great&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;attention, particularly in the light of the different modes&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;of action underlying these functions. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Endokannabinoidijärjestelmä moduloi ravinnon palkitsevaisuutta vaikuttamalla erityisiin mesolimbisiin alueisiin aivoissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The endocannabinoid system&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;modulates rewarding properties of food by acting at specific&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;mesolimbic areas in the brain. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;Hypotalamuksessa CB1 reseptorit ja endokannabinoidit ovat integroituneita osatekijöitä siinä verkostossa, joka kontrolloi ruokahalua ja ravinnonottoa.&lt;br /&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;In the hypothalamus, CB1 receptor&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;and endocannabinoids are integrated components of the networks&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;controlling appetite and food intake.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mielenkiintoista on , että  endokannabinoidien on viime aikoina osoitettu kontrolloivan aineenvaihdunnallisia funktioita perifeerisissä kudoksissa kuten adiposyyteissä, maksasoluissa, mahasuolikanavassa ja mahdollisesti tahdonalaisessa lihaksessa. &lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Interestingly, the endocannabinoid&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;system was recently shown to control metabolic functions by&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;acting on peripheral tissues, such as adipocytes, hepatocytes,&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;the gastrointestinal tract, and, possibly, skeletal muscle.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Järjestelmän relevanssia vahvistaa edelleen huomio siitä, että ECV-järjestelmään interaktiossa olevien lääkkeiden on havaittu olevan lupaavia kandidaatteja erilaisten sairauksien  hoitoon, joihin  luetaan myös liikalihavuus.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;The relevance of the system is further strenghtened by the notion&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;that drugs interfering with the activity of the endocannabinoid&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;system are considered as promising candidates for the treatment&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;of various diseases, including obesity.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-164020743808025671?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/164020743808025671/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/endokannabinoidisysteemi.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/164020743808025671'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/164020743808025671'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/endokannabinoidisysteemi.html' title='Endokannabinoidisysteemi endokriinisessä säätelyssä ja energiatasapainossa'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-8613921260170014731</id><published>2010-11-04T12:00:00.000-07:00</published><updated>2010-12-10T19:39:16.034-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>Anadamidi ja dopaminerginen neuroni</title><content type='html'>&lt;ul&gt;&lt;li&gt; Anadamidi ja DA neuroni&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;a href="http://www.nature.com/neuro/journal/v2/n4/fig_tab/nn0499_303_F1.html"&gt;http://www.nature.com/neuro/journal/v2/n4/fig_tab/nn0499_303_F1.html&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tässä on kuva neuronista joka on dopaminerginen. Tämän kuvan laitoin pohdintoja  varten. Tämä on hahmoteltu vuonna 1999.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Anadamidihermotuksen kliinisestä merkityksestä. Pohdintaa varten (ADHD alue) Tässä tutkimuksessa oli nostettu EPA osuutta PUFA hapoissa ja vaste oli neurologisesti edullinen ADHD:ssa.  Supplementit, joissa on korkea annos EPA/DHA konsentraatteja  voivat parantaa  ADHD lasten käytösongelmia.  Tämä artikkeli ei suoraan mainitse anadamidin osuutta, mutta  sillä on epäsuorasti  merkittävä osuus, kunhan sen saa selville.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span&gt; A psychiatrist (blind to supplement compliance or dosage  modifications) reported&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; significant improvements&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;in behavior&lt;/span&gt;  (inattention, hyperactivity, oppositional/defiant behavior, and conduct  disorder). There was also a significant correlation between the  reduction in the AA:EPA ratio and global severity of illness scores.&lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="sub_abstract_label"&gt;CONCLUSION: &lt;/span&gt;&lt;span&gt;The  findings of this small pilot study suggest supplementation with  high-dose EPA/DHA concentrates may improve behavior in children with  ADHD.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="rslt"&gt;&lt;p class="aux"&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17629918"&gt;Effects  of an open-label pilot study with high-dose EPA/DHA concentrates on  plasma phospholipids and behavior in children with attention deficit  hyperactivity disorder.&lt;/a&gt; Sorgi PJ, Hallowell EM, Hutchins HL, Sears B.&lt;span class="src"&gt;&lt;span class="jrnl" title="Nutrition journal"&gt; Nutr J&lt;/span&gt;. 2007 Jul 13;6:16.&lt;/span&gt;&lt;span class="rprtid"&gt;PMID: 17629918 [PubMed - indexed for MEDLINE]&lt;span class="status_icon"&gt;Free PMC Article&lt;/span&gt;&lt;a class="free_text_link" target="_blank" href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1971271/?tool=pubmed"&gt;Free text&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="rprtlinks"&gt;&lt;a class="status_ra" href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?db=pubmed&amp;amp;cmd=link&amp;amp;linkname=pubmed_pubmed&amp;amp;uid=17629918"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="aux"&gt;&lt;span class="rprtlinks"  style="font-size:100%;"&gt;&lt;a class="status_ra" href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?db=pubmed&amp;amp;cmd=link&amp;amp;linkname=pubmed_pubmed&amp;amp;uid=17629918"&gt;Related citations&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="aux"&gt;&lt;span class="rprtlinks"  style="font-size:100%;"&gt;&lt;a class="status_ra" href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?db=pubmed&amp;amp;cmd=link&amp;amp;linkname=pubmed_pubmed&amp;amp;uid=17629918"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-8613921260170014731?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/8613921260170014731/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/anadamidi-ja-dopaminerginen-neuroni.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8613921260170014731'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8613921260170014731'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/anadamidi-ja-dopaminerginen-neuroni.html' title='Anadamidi ja dopaminerginen neuroni'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7489066290376685811</id><published>2010-11-04T11:24:00.001-07:00</published><updated>2010-12-10T19:39:34.769-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>EPA ( C20:5 n6) and anandamide</title><content type='html'>&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a title="The Journal of nutritional biochemistry."&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;EPA vähentää anandamidia syntetisoivan entsyymin  ja CB2:n  ilmenemistä osteoblastin kaltaisessa solussa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p class="aff"&gt;&lt;a title="The Journal of nutritional biochemistry."&gt;J Nutr Biochem.&lt;/a&gt; 2010 Oct 14.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Eicosapentaenoic acid decreases expression of anandamide synthesis enzyme and cannabinoid receptor 2 in osteoblast-like cells.&lt;/span&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Hutchins%20HL%22%5BAuthor%5D"&gt; Hutchins HL&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Li%20Y%22%5BAuthor%5D"&gt;Li Y&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Hannon%20K%22%5BAuthor%5D"&gt;Hannon K&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Watkins%20BA%22%5BAuthor%5D"&gt;Watkins BA&lt;/a&gt;. Lipid Chemistry and Molecular Biology Laboratory, Purdue University, West Lafayette, IN 47907, USA.&lt;/p&gt;&lt;div class="abstract_text"&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;h3 class="abstract_label"&gt;Abstract (Suomennosta)&lt;br /&gt;&lt;/h3&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;ANANDAMIDI (AEA) on endogeeninen agonisti CB2 reseptorille, jota ilmenee osteoblasteissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Anandamide  (AEA) is an endogenous agonist for the cannabinoid receptor 2 (CB2)  which is expressed in osteoblasts.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;ARAKIDONIHAPPO (AA) on anandamidin prekursoriaine&lt;/span&gt;; &lt;span style="font-weight: normal;"&gt;ravintoperäisen n3- linjaisen PUFA  rasvahapon  tiedetään vähentävän arakidonihapon pitoisuutta kudoksissa ja soluissa. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arachidonic acid (AA) is the  precursor for AEA and dietary n-3 polyunsaturated fatty acids (PUFA) are  known to reduce the concentrations of AA in tissues and cells. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Hypoteesi&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Tästä tutkijaryhmä teki hypoteesinsa siitä, että n3 PUFA hapot, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;eikosapentaeenihappo (EPA)&lt;/span&gt;  ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;dokosaheksaeenihappo (DHA)&lt;/span&gt;, jotka vähentävät solujen  arakidonihappopitoisuuksia, voisivat alentaa anandamidin pitoisuutta osteoblasteissa muuntamalla endokannabinoidisysteemin entsyymien ilmenemistä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Therefore, we hypothesized that n-3 PUFA, eicosapentaenoic acid (EPA)  and docosahexaenoic acid (DHA), which reduce AA in cells, could lower  AEA in osteoblasts by altering enzyme expression of the endocannabinoid  (EC) system.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;(Tekniikasta selitystä:&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;MC3T3-E1 osteoblast-like cells were grown for 6, 10, 15,  20, 25 or 30 days in osteogenic medium. Osteoblasts were treated with 10  μM of AA, EPA, DHA, oleic acid (OA) or EPA+DHA (5 μM each) for 72 h  prior to their collection for measurement of mRNA and alkaline  phosphatase (ALP) activity.)&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;PUFA n6 ja n3 linjoista &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;Osteoblastit, joita käsiteltiin arakidonihapolla sisälsivät enemmän arakidonihappoa ja n6- linjan PUFA happoja kuin ne joita käsiteltiin EPA ja DHA-hapoilla, joilla oli  matalampi n6 linjan kuin  n3- linjan happojen pitoisuus&lt;br /&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Compared to vehicle control, osteoblasts  treated with AA had higher levels of AA and n-6 PUFA while those treated  with EPA and DHA had lower n-6 but higher n-3 PUFA.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tuloksista&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Riippumatta rasvahappokäsittelystä osteoblastit kypsyivät normaalisti, mikä ilmeni ALP-entsyymistä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Independent of the  fatty acid treatments, osteoblasts matured normally as evidenced by ALP  activity.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;NAPE-PLD, FAAH, CB2&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;NAPE-selektiivisen PLD-entsyymin, rasvahappoamidihydrolaasin (FAAH) ja CB2mRNA:n  ilmenemät olivat suuremmat 20 päivän kuin 10 päivänä  tuloksissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;N-acyl phosphatidylethanolamine-selective phospholipase D  (NAPE-PLD), fatty acid amide hydrolase (FAAH) and CB2 mRNA expression  were higher at 20 days compared to 10 days. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;NAPE-PLD ja CB2mRNA ilmenemät olivat matalammat niissä osteoblasteissa, joita oli käsitelty EPA rasvahapolla verrattuna kaikkiin muihin ryhmiin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;NAPE-PLD and CB2 mRNA was  lower in osteoblasts treated with EPA compared to all other groups.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Täten  havaitaan, että NAPE-PLD mRNA, FAAH mRNA ja CB2mRNA lisääntyivät osteoblastin kypsymisen aikana ja että EPA rasvahappo vähensi NAPE-PLD entsyymin  ja CB2 reseptorin mRNA:ta&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Thus, mRNA expression for NAPE-PLD, FAAH, and CB2 increased during  osteoblast maturation and EPA reduced mRNA for NAPE-PLD and CB2  receptor. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Yhteenveto&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;EPA alensi endokannabinoidisysteemin(EC) proteiinien mRNA pitoisuuksia ja anandamidiaineenvaíhdunnan synteesivaiheen ja  hajoamisvaiheen aineenvaihdunnan  entsyymien mRNA-pitoisuuksia osteoblasteissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;In conclusion, EPA lowered mRNA levels for proteins of the EC  system and mRNA for AEA synthesis/degradation is reported in  osteoblasts.&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="rprtid"&gt;&lt;span class="pmid"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="rprtlinks"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;h2&gt;&lt;a role="button" title="Links to resources such as full text articles and biological data" class="jig-ncbitoggler ui-ncbitoggler ui-widget" href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20951563#"&gt;&lt;span class="ui-ncbitoggler-master-text"&gt;LinkOut - more resources&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/h2&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7489066290376685811?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7489066290376685811/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/epa-c205-n6-and-anandamide.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7489066290376685811'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7489066290376685811'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/11/epa-c205-n6-and-anandamide.html' title='EPA ( C20:5 n6) and anandamide'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-2973899406849552250</id><published>2010-10-31T06:37:00.000-07:00</published><updated>2010-10-31T07:04:42.322-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Fosfolipidit'/><title type='text'>FOSFOLIPIDI</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Solujen kalvot ovat fosfolipidien kaksoiskerroksia. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Fosfolipidi (PL) sijoittaa glyserolirakneteiseen hyllymäiseen sijoitukseen tärkeitä rasvahappoja, joita tarvitaessa ( on demand)   hyödynnetään eri puolilla kehoa. Yksi näistä kaikkiin soluihin sijoitetusta rasvahaposta on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;arakidonihappo&lt;/span&gt; (AA), jota on saatavilla  tarpeen mukaan ja se osallistuu kehon sorvauksiin ja plastisuuden ylläpitämisiin.&lt;br /&gt;&lt;h2&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Types_of_phospholipid"&gt;Types of phospholipid, fosfolipidityypit&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt; &lt;h3&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Diacylglyceride_structures"&gt;Diacylglyceride structures, diglyseridirakenteet&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt; &lt;dl&gt;&lt;dd&gt;&lt;i&gt;See: &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Glycerophospholipid" title="Glycerophospholipid"&gt;Glycerophospholipid&lt;/a&gt;&lt;/i&gt;&lt;/dd&gt;&lt;/dl&gt; &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt; (phosphatidate) (PA)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt; (cephalin) (PE)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt; (lecithin) (PC)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt; (PS)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Phosphoinositides: &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylinositol" title="Phosphatidylinositol"&gt;Phosphatidylinositol&lt;/a&gt; (PI)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylinositol_phosphate" title="Phosphatidylinositol phosphate"&gt;Phosphatidylinositol phosphate&lt;/a&gt; (PIP)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylinositol_bisphosphate" title="Phosphatidylinositol bisphosphate"&gt;Phosphatidylinositol bisphosphate&lt;/a&gt; (PIP2) and&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylinositol_%283,4,5%29-trisphosphate" title="Phosphatidylinositol (3,4,5)-trisphosphate"&gt;Phosphatidylinositol triphosphate&lt;/a&gt; (PIP3).&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;h3&gt; &lt;span class="mw-headline" id="Phosphosphingolipids"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Phosphosphingolipid&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="Phosphosphingolipid (page does not exist)"&gt;Phosphosphingolipids,  &lt;/a&gt;&lt;/span&gt;Fosfosfingolipidit&lt;br /&gt;&lt;/h3&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ceramide_phosphorylcholine&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="Ceramide phosphorylcholine (page does not exist)"&gt;Ceramide phosphorylcholine&lt;/a&gt; (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sphingomyelin" title="Sphingomyelin"&gt;Sphingomyelin&lt;/a&gt;) (SPH)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ceramide_phosphorylethanolamine&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="Ceramide phosphorylethanolamine (page does not exist)"&gt;Ceramide phosphorylethanolamine&lt;/a&gt; (Cer-PE)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ceramide_phosphorylglycerol&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="Ceramide phosphorylglycerol (page does not exist)"&gt;Ceramide phosphorylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;h2&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Phospholipid_derivatives"&gt;Phospholipid derivatives, fosfolipidijohdannaiset&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt; &lt;dl&gt;&lt;dd&gt;&lt;i&gt;See table below&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; for an extensive list.&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/dd&gt;&lt;/dl&gt; &lt;ul&gt;&lt;li&gt;Natural phospholipid derivates: &lt;dl&gt;&lt;dd&gt;egg PC, egg PG, soy PC, hydrogenated soy PC, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sphingomyelin" title="Sphingomyelin"&gt;sphingomyelin&lt;/a&gt; as natural &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipids" title="Phospholipids" class="mw-redirect"&gt;phospholipids&lt;/a&gt;.&lt;/dd&gt;&lt;/dl&gt; &lt;/li&gt;&lt;li&gt;Synthetic phospholipid derivates: &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt; (DMPA, DPPA, DSPA)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt; (DDPC, DLPC, DMPC, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dipalmitoylphosphatidylcholine" title="Dipalmitoylphosphatidylcholine"&gt;DPPC&lt;/a&gt;, DSPC, DOPC, POPC, DEPC)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt; (DMPG, DPPG, DSPG, POPG)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt; (DMPE, DPPE, DSPE DOPE)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt; (DOPS)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=PEG_phospholipid&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="PEG phospholipid (page does not exist)"&gt;PEG phospholipid&lt;/a&gt; (mPEG-phospholipid, polyglycerin-phospholipid, funcitionalized-phospholipid, terminal activated-phospholipid)&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;h2&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Abbreviations_used_and_chemical_information_of_glycerophospholipids"&gt;Abbreviations used and chemical information of glycerophospholipids&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt; &lt;table id="sortable_table_id_0" class="sortable wikitable"&gt; &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt; &lt;th&gt;Abbreviation&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipid#" class="sortheader"&gt;&lt;span class="sortarrow"&gt;&lt;img src="http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/sort_none.gif" alt="↓" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/th&gt; &lt;th&gt;CAS&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipid#" class="sortheader"&gt;&lt;span class="sortarrow"&gt;&lt;img src="http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/sort_none.gif" alt="↓" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/th&gt; &lt;th&gt;Name&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipid#" class="sortheader"&gt;&lt;span class="sortarrow"&gt;&lt;img src="http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/sort_none.gif" alt="↓" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/th&gt; &lt;th&gt;Type&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipid#" class="sortheader"&gt;&lt;span class="sortarrow"&gt;&lt;img src="http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/sort_none.gif" alt="↓" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/th&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dipalmitoylphosphatidylcholine" title="Dipalmitoylphosphatidylcholine"&gt;DDPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;3436-44-0&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Didecanoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DEPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DEPA-NA (page does not exist)"&gt;DEPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;80724-31-8&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dierucoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=1,2-Erucoyl-sn-Glycero-3-phosphocholine&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="1,2-Erucoyl-sn-Glycero-3-phosphocholine (page does not exist)"&gt;DEPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;56649-39-9&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dierucoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DEPE&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DEPE (page does not exist)"&gt;DEPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;988-07-2&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dierucoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DEPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DEPG-NA (page does not exist)"&gt;DEPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dierucoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLOPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLOPC (page does not exist)"&gt;DLOPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;998-06-1&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilinoleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPA-NA (page does not exist)"&gt;DLPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPC (page does not exist)"&gt;DLPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;18194-25-7&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPE&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPE (page does not exist)"&gt;DLPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPG-NA (page does not exist)"&gt;DLPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPG-NH4&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPG-NH4 (page does not exist)"&gt;DLPG-NH4&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Ammonium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DLPS-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DLPS-NA (page does not exist)"&gt;DLPS-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dilauroyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoserine (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPA-NA (page does not exist)"&gt;DMPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;80724-3&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPC (page does not exist)"&gt;DMPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;18194-24-6&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DMPE" title="DMPE" class="mw-redirect"&gt;DMPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;988-07-2&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPG-NA (page does not exist)"&gt;DMPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;67232-80-8&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPG-NH4&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPG-NH4 (page does not exist)"&gt;DMPG-NH4&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Ammonium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPG-NH4/NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPG-NH4/NA (page does not exist)"&gt;DMPG-NH4/NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium/Ammonium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DMPS-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DMPS-NA (page does not exist)"&gt;DMPS-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dimyristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoserine (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DOPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DOPA-NA (page does not exist)"&gt;DOPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dioleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DOPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DOPC (page does not exist)"&gt;DOPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;4235-95-4&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dioleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DOPE" title="DOPE" class="mw-redirect"&gt;DOPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;4004-5-1-&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dioleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DOPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DOPG-NA (page does not exist)"&gt;DOPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;62700-69-0&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dioleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DOPS-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DOPS-NA (page does not exist)"&gt;DOPS-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;70614-14-1&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dioleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoserine (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DPPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DPPA-NA (page does not exist)"&gt;DPPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;71065-87-7&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DPPC" title="DPPC"&gt;DPPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;63-89-8&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DPPE" title="DPPE" class="mw-redirect"&gt;DPPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;923-61-5&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DPPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DPPG-NA (page does not exist)"&gt;DPPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;67232-81-9&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DPPG-NH4&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DPPG-NH4 (page does not exist)"&gt;DPPG-NH4&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;73548-70-6&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Ammonium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DPPS-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DPPS-NA (page does not exist)"&gt;DPPS-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Dipalmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoserine (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DSPA-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DSPA-NA (page does not exist)"&gt;DSPA-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;108321-18-2&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphate (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidic_acid" title="Phosphatidic acid"&gt;Phosphatidic acid&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DSPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DSPC (page does not exist)"&gt;DSPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;816-94-4&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DSPE" title="DSPE" class="mw-redirect"&gt;DSPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1069-79-0&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DSPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DSPG-NA (page does not exist)"&gt;DSPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;67232-82-0&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DSPG-NH4&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DSPG-NH4 (page does not exist)"&gt;DSPG-NH4&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;108347-80-4&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol...) (Ammonium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=DSPS-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="DSPS-NA (page does not exist)"&gt;DSPS-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1,2-Distearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoserine (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylserine" title="Phosphatidylserine"&gt;Phosphatidylserine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Egg_%28biology%29" title="Egg (biology)"&gt;Egg&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sphingomyelin" title="Sphingomyelin"&gt;Sphingomyelin&lt;/a&gt; empty &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Liposome" title="Liposome"&gt;Liposome&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/EPC" title="EPC"&gt;EPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;Egg-PC&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=HEPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="HEPC (page does not exist)"&gt;HEPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;Hydrogenated Egg PC&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=HSPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="HSPC (page does not exist)"&gt;HSPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;High purity Hydrogenated Soy PC&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=HSPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="HSPC (page does not exist)"&gt;HSPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;Hydrogenated Soy PC&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=LYSOPC_MYRISTIC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="LYSOPC MYRISTIC (page does not exist)"&gt;LYSOPC MYRISTIC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;18194-24-6&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Myristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lysophosphatidylcholine" title="Lysophosphatidylcholine"&gt;Lysophosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=LYSOPC_PALMITIC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="LYSOPC PALMITIC (page does not exist)"&gt;LYSOPC PALMITIC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;17364-16-8&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lysophosphatidylcholine" title="Lysophosphatidylcholine"&gt;Lysophosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=LYSOPC_STEARIC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="LYSOPC STEARIC (page does not exist)"&gt;LYSOPC STEARIC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;19420-57-6&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Stearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lysophosphatidylcholine" title="Lysophosphatidylcholine"&gt;Lysophosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Milk" title="Milk"&gt;Milk&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sphingomyelin" title="Sphingomyelin"&gt;Sphingomyelin&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/MPPC" title="MPPC"&gt;MPPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Myristoyl-2-palmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero 3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=MSPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="MSPC (page does not exist)"&gt;MSPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Myristoyl-2-stearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3–phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=PMPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="PMPC (page does not exist)"&gt;PMPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-2-myristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3–phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=POPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="POPC (page does not exist)"&gt;POPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;26853-31-6&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-2-oleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=POPE%28lipid%29&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="POPE(lipid) (page does not exist)"&gt;POPE&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-2-oleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphoethanolamine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;Phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=POPG-NA&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="POPG-NA (page does not exist)"&gt;POPG-NA&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;81490-05-3&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-2-oleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3[Phospho-rac-(1-glycerol)...] (Sodium Salt)&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylglycerol" title="Phosphatidylglycerol"&gt;Phosphatidylglycerol&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=PSPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="PSPC (page does not exist)"&gt;PSPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Palmitoyl-2-stearoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3–phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SMPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="SMPC (page does not exist)"&gt;SMPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Stearoyl-2-myristoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3–phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SOPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="SOPC (page does not exist)"&gt;SOPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Stearoyl-2-oleoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt; &lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SPPC&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="SPPC (page does not exist)"&gt;SPPC&lt;/a&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;1-Stearoyl-2-palmitoyl-&lt;i&gt;sn&lt;/i&gt;-glycero-3-phosphocholine&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylcholine" title="Phosphatidylcholine"&gt;Phosphatidylcholine&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;PC tarkoittaa fosfatidyylikoliineja, lesitiinejä&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;PS tarkoittaa fosfatidyyliseriinejä&lt;/li&gt;&lt;li&gt;PE tarkoittaa fosfatidyylietanolamineja, kefaliineja&lt;/li&gt;&lt;li&gt;PI tarkoittaa lipositoleja, fosfoinositolilajeja&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;LPA tarkoittaa lysolesitiiniä, lysofsofatidyylikoliineja&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;PA tarkoittaa fosfatidihappoa &lt;/li&gt;&lt;li&gt;Ptd-glyserolikin on listoissa &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;KAIKKI TÄLLAISET MOLEKYYLIT VOIVAT SIJOITTAA RASVAHAPPOJA (FA)&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;On geneettisesti ohjautunutta mihin asemaan minkäkinlainen rasvahappo mieluiten asettuu , essentielleillä rasvahapoilla (EFA) on erityinen prioriteettinsa. Jos niitä ei ole valiutuu non-essentiellejä näille paikoille.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Essentiellit rasvahapot linolihappo ja linoleenihappo pystyvät kehoentsyymien kautta muodostamaan sellaisia rasvahappoja, joihin kehon korkea-asteisesti  spesifiset entsyymijärjestelmät voivat pureutua ja käyttää näitä molekyyleja tarkoin  säädeltyinä  työaseina kehon hoidossa, kuten esim avaruusasemaa hoidettaessa,  kun korjataan jotain modulia  ulkoavaruuden puolella ja käytetään jotain työasetta kädessä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Arakidonihappojärjestelmä&lt;/span&gt; on tällainen  huipputäsmällinen&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; työase kehon kunnossapidossa. &lt;/span&gt;Se otetaan esiin  näistä rakenteellisista säilöpaikosita rakenteellisista lipideistä ja muokataan soveltuvaksi työaseeksi.&lt;br /&gt;Tällainen työase otetaan vain tarvittaessa esiin, "on demand" ja hoidetaan sitten inaktiiviseen muotoon takaisin työn jälkeen tavalla tai toisella.&lt;br /&gt;Koska linolihapoista muodostuva ARAKIDONIHAPPO on aika aggressiivinen aine sen  johdannaisten  muodostuttua, linoleenihaposta käsin on sitä järejstelmäkin olemassa paralleelisti.  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt; sofistisesti  vaimentavaLinoleenihappolinjasta tunnetaan EPA ja DHA&lt;/span&gt; joita voi saada vlamiissakin muodossa kalarasvoista käsin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-2973899406849552250?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/2973899406849552250/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/fosfolipidi.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/2973899406849552250'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/2973899406849552250'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/fosfolipidi.html' title='FOSFOLIPIDI'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-502654453353776737</id><published>2010-10-31T06:22:00.000-07:00</published><updated>2010-10-31T06:23:06.817-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><title type='text'>Endokannabinoiditiedemiehet</title><content type='html'>&lt;div class="outerProfileAdd"&gt;             &lt;div class="featureListSet"&gt;        &lt;h5&gt;Sign-in free and Explore the Exciting World of BiomedExperts:&lt;/h5&gt;        &lt;ul class="featureList"&gt;&lt;li&gt;Over 1,800,000 Profiles&lt;/li&gt;&lt;li&gt;More than 3,500 Organizations worldwide&lt;/li&gt;&lt;li&gt;State of the Art Network Visualizations&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;                &lt;ul class="featureList"&gt;&lt;li&gt;Manage your own Profile&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Locate Experts in your Country/Region&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Locate Experts in your 1. and 2. Level Network&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Connect to Experts Worldwide&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;       &lt;/div&gt;                     &lt;div class="netView"&gt;           &lt;h5&gt;NetworkView&lt;/h5&gt;           &lt;img src="http://www.biomedexperts.com/css/imgNew/outerProfileNetworkView.png" /&gt;       &lt;/div&gt;      &lt;/div&gt;                                                       &lt;h1&gt;&lt;span id="conceptNameLbl"&gt;Experts in Endocannabinoids&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt;         &lt;p&gt;&lt;span id="descLbl"&gt;Endogenous compounds that bind to  CANNABINOID RECEPTORS. They are structurally different from the  CANNABINOIDS which are primarily derived from plants.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;         &lt;div class="authorList"&gt;                                     &lt;ul class="simpleContentList"&gt;&lt;li class="listHeader"&gt;Top authors&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/321866/Vincenzo_Di_Marzo"&gt;Di Marzo, Vincenzo&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1673897/Mauro_Maccarrone"&gt;Maccarrone, Mauro&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/271963/Benjamin_F_Cravatt"&gt;Cravatt, Benjamin&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1660723/Ken_Mackie"&gt;Mackie, Ken&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1120620/Daniele_Piomelli"&gt;Piomelli, Daniele&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/123698/Tiziana_Bisogno"&gt;Bisogno, Tiziana&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/563846/Cecilia_J_Hillard"&gt;Hillard, Cecilia&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1746092/George_Kunos"&gt;Kunos, George&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/302404/Luciano_De_Petrocellis"&gt;De Petrocellis, Luciano&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/394723/Javier_Fern%c3%a1ndez-Ruiz"&gt;Fernández-Ruiz, Javier&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/400859/Alessandro_Finazzi-Agr%c3%b2"&gt;Finazzi-Agrò, Alessandro&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/872784/Alexandros_Makriyannis"&gt;Makriyannis, Alexandros&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/81573/Monica_Bari"&gt;Bari, Monica&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/856568/Beat_Lutz"&gt;Lutz, Beat&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1987297/Urij_Rampampam"&gt;Rampampam, Urij&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/398503/Filomena_Fezza"&gt;Fezza, Filomena&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1159688/Jos%c3%a9_A_Ramos"&gt;Ramos, José&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1110543/Stefania_Petrosino"&gt;Petrosino, Stefania&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1700870/Sandor_Batkai"&gt;Batkai, Sandor&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/414522/Christopher_J_Fowler"&gt;Fowler, Christopher&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/670253/Masanobu_Kano"&gt;Kano, Masanobu&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/890014/Giovanni_Marsicano"&gt;Marsicano, Giovanni&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/901557/Isabel_Matias"&gt;Matias, Isabel&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/119846/Maurizio_Bifulco"&gt;Bifulco, Maurizio&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/483265/Boris_B_Gorzalka"&gt;Gorzalka, Boris&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/563639/Matthew_N_Hill"&gt;Hill, Matthew&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/818388/Aron_H_Lichtman"&gt;Lichtman, Aron&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/1643896/Pal_Pacher"&gt;Pacher, Pal&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/90277/Natalia_Battista"&gt;Battista, Natalia&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://www.biomedexperts.com/Profile.bme/690684/David_A_Kendall"&gt;Kendall, David&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;                          &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-502654453353776737?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/502654453353776737/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoiditiedemiehet.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/502654453353776737'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/502654453353776737'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoiditiedemiehet.html' title='Endokannabinoiditiedemiehet'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-5460211342288192541</id><published>2010-10-30T10:15:00.000-07:00</published><updated>2010-12-10T19:39:54.925-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>Anandamidi. Endokannabinoidien biosynteesistä</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Anandamidin tehtävistä&lt;/span&gt; ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;muodostuksesta &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;AEA on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;lipiditransmittoriaine&lt;/span&gt;  jota syntetisoituu tarpeen mukaan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;( on demand)&lt;/span&gt;  aivoissa neuroneista eikä sitä varastoidu mitenkään rakkuloihin kuten tavallisia  hermonvälittäjäaineita.&lt;/li&gt;&lt;li&gt; Kuten Wikipedian tekstistä käy ilmi,  sitä muodostuu &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;seurauksena &lt;/span&gt;aktiiville neuronitoiminnan sekventiaaliselle tapahtumalle, jolloin se muodostaa tarpeen mukaan plastista materiaalia synapsitienoossa  ja  vaikuttaa neuronin fysikokemiallista   sopeutumista  aktiivisuuteensa ja impulssinkuljetustehtäväänsä.  Siis käyttämällä aktiivisti  aivojaan pitää aivojaan kunnossa samalla tällä &lt;span style="font-weight: bold;"&gt; luonnonjärjestelmällä.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Myös &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;makrofagit&lt;/span&gt; kehittävät anandamidia (AÈA)  ja niissä indusoi mm.  toksinen LPS anandamidin syntetisoitumisen.  AEA synteesiä on nähty syynä   septisen shokin hypotensiiviseen reaktioon ja maksakirroosin vakavaan muotoon.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Anandamidi&lt;/span&gt; (AEA) voi syntetisoitua kalvoissa esiintyvästä edeltäjämolekyylistä &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;N-arachidonoyl phosphatidylethanolamine&lt;/span&gt; (NAPE) siten,  että se pilkkoutuu  fosfolipaasientsyymillä NAPE-PLD&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Makrofagissa &lt;/span&gt; katalysoi PLC entsyymi NAPE- molekyyliä ja sitä sanotaan NAPE-PLC  entsyymiksi. Muodostuu fosfoanandamidia ( pAEA), joka defosforyloituu mm PTPN22 :lla ja antaa lopulta anandamidia (AEA),  &lt;/li&gt;&lt;li&gt;Jos &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LPS&lt;/span&gt; indusoi anandamidin muodostusta, säätyy NAPE-PLC ylös ja NAPE-PLD alas.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Autoimmuunitaudeissa&lt;/span&gt; vallitsee anandamidin synteesissä  PLC-fosfataasitie.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Anadamidisynthase- entsyymin lokalisaatiosta&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Tämän entsyymin aktiivisuus on suurinta synaptisten rakkuloitten fraktiossa, myeliinissä ja mikrosomaalisessa ja synaptosomaalisessa kalvossa.&lt;br /&gt;Aktiviteetti havaittiin suurimmaksi paikallisesti ajatellen   hippokampissa, sitten thalamuksessa, cortex alueessa ja striatumissa. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Entsyymin aktiivisuus oli matalinta pikkuaivoissa, aivosillassa (pons) ja ydinjatkoksessa ( medulla oblongata) &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;The ability of brain tissue to enzymatically synthetize anandamide and the existence of specific receptors for this eicosanoid suggest the presence of anadamide containing anandaergic neurons. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Koska aivot pystyvät syntetisoimaan entsymaattisesti anadamidia ja sille on olemassa omat reseptorinsa, asia viittaa siihen, että on olemassa andandamidia sisältäviä anandaergisiä hermoja&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lähde: W A Devane et J Axelrod ( PNAS 1994)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HUOM.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;Toivottavasti lukija ymmärtää, että huumemolekyyli marihuana, cannabis, THC on toksiini,  joka asettuu anandaergiseen järjestelmään ja estää tämän normaalin synaptisen plastisuuden . Lisäksi THC on rasvaliukoinen ja jää pitkäksi aikaa aivoon,  kuukausiksi, joten anandaerginen järjestelmä voi lopulta irreversibelisti jäädä pois toiminnasta  myrkyttyneenä. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;Toivottavasti artikkelisarjani vaikuttaa että ihmiset alkavat lopettaa  marihuanan ym sen sukuisten myrkkyjen lataamisen aivojensa rasvamolekyyliin ja alkavat käyttää kunnon ruokaa, puhtaita kasvis- ja kalaöljyjä ja muuta normaalia ruokaa, jotta tämä järjestelmä voisi elpyä ja ehkä pystyä oksidoimaan jollain tavalla kellan vihreäksi  aivon värjääviä  THC molekyylejä vuosien kuluessa ja saada taas normaalin vitivalkoisen valkoharmaan aivonsa takaisin. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-5460211342288192541?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/5460211342288192541/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anandamidi-endokannabinoidien.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5460211342288192541'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5460211342288192541'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anandamidi-endokannabinoidien.html' title='Anandamidi. Endokannabinoidien biosynteesistä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-2034763896415102955</id><published>2010-10-30T09:40:00.000-07:00</published><updated>2010-12-10T19:38:56.776-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>Endokannabinoidien oksidaatioteistä</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Natasha T Snider, Vyvyca J Walker, P F Hollenberg&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Oxidation of the endogenous cannabinoid arachidonoyl ethanolamide (AEA) by the cytochrome P450 monooxygenases: Physiological and pharmacological implications. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anandamidin (AEA)  pääasiallinen inaktivoiva entsyymi on FAAH, rasvahappoamidihydrolaasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tämän molekyylin,  kehon oman endokannabinoidin anandamidin (AEA)  oksidaatio tapahtuu ihmisessä monella  P450 entsyymillä kuten CYP3A4, CYP4F2, CYP4X1 entsyymeillä  ja hyvin polymorfisella CYP2D6 entsyymillä ja näin muodostuu lukuisia rakenteellisesti erilaisia lipidejä, joilla todennäköisesti on tärkeitä fysiologisia tehtäviä kuten esimerkiksi on osoitettu siitä  epoksidista  mikä  anadamidijohdannaisena muodostuu, Se on voimakas CB2 reseptorin  agonisti, myötävaikuttaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tässä artikkelissa koetetaan painottaa  CB2 reseptorin osuutta ja sitä miten tärkeää on ymmärtää  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;anandamidin (AEA) aineenvaihdunnan P450-välitteiset  tiet&lt;/span&gt;, koska ne ovat todennäköisesti tärkeitä  endokannabinoidien signaloinnin välittämisessä  ja myös  endokannabinoideihin kohdistettujen lääkkeitten farmakologisisssa  vasteissa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tässä  alueessa tarvittavaa sanastoa &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;20-HEET-EA &lt;/span&gt;, 20-hydroxyepoxyeicosatrienoic acid ethanol amide&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;20-HETE &lt;/span&gt;, 20 hydroxyeicosatetraenoic acid&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;20-HETE-EA&lt;/span&gt;, 20- hydroxyeicosatetraenoic acid ethanolamide&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2AG&lt;/span&gt;, 2 arachidonoylglycerol (endocannabinoidi  laji)&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ABHD4,&lt;/span&gt; alfa/beta-hydrolase 4&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CB1,&lt;/span&gt; canabinoidireceptor 1&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CB2 ,&lt;/span&gt; cannabinoidrecepotor 2&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CNS&lt;/span&gt;, Central Nervous System&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;COX, &lt;/span&gt;Cyclooxygenase&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;DHET, &lt;/span&gt;dihydroxyeicosatrienoic acid&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EA&lt;/span&gt;, ethanolamide&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EG,&lt;/span&gt; epoxyeicosatrienoylglycerol&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EET&lt;/span&gt;, epoxyeicosatrienoicacid&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;FAAH, &lt;/span&gt;fattyacid hydrolylase&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;FABP,&lt;/span&gt; fattyacid binding protein&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CDE1,&lt;/span&gt; glycerofosfodiesterase&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;GP,&lt;/span&gt; glycerofosfo&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;HSC, hepatic stellate cell&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;IFNgamma&lt;/span&gt;, interferone gamma&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LOX,&lt;/span&gt; lipoxygenase&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LPS&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NAE,&lt;/span&gt; N-acylethanolamine&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NAPE,&lt;/span&gt; N-arachidonoylphosphatidylethanolamine&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;P450 &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PLD, &lt;/span&gt;phospholipase D&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR, &lt;/span&gt; peroxisome proliferator activated receptor&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PTPN22&lt;/span&gt;, protein tyrosine phosphatase&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;SNL&lt;/span&gt;, spinal nerve-  ligated&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;sPLA2&lt;/span&gt;, soluble PLA2&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TRPV1 &lt;/span&gt;transietn receptorpotential vanilloind type-1 receptor&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TRPV4, &lt;/span&gt;transient receptor potential channel 4&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-2034763896415102955?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/2034763896415102955/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidien-oksidaatioteista.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/2034763896415102955'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/2034763896415102955'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidien-oksidaatioteista.html' title='Endokannabinoidien oksidaatioteistä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-8304088010915634065</id><published>2010-10-30T08:50:00.000-07:00</published><updated>2010-10-30T09:15:06.185-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><title type='text'>CB2 endokannabinoidireseptorin merkitys</title><content type='html'>&lt;p class="citation"&gt;&lt;a title="Diabetologia."&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TUORETTA TIETOA: CB2 reseptorin puutteen merkitys aletaan tietää ainakin hiireltä. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Insuliinin sensitiviteetti kyllä paranee, mutta ravinnonotto ja ylipaino lisääntyy.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="aff"&gt;&lt;a title="Diabetologia."&gt;Diabetologia.&lt;/a&gt; 2010 Sep 11. [Epub ahead of print]&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;Deficiency of CB2 cannabinoid receptor in mice improves insulin sensitivity but increases food intake and obesity with age.&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Agudo%20J%22%5BAuthor%5D"&gt; Agudo J&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Martin%20M%22%5BAuthor%5D"&gt;Martin M&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Roca%20C%22%5BAuthor%5D"&gt;Roca C&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Molas%20M%22%5BAuthor%5D"&gt;Molas M&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Bura%20AS%22%5BAuthor%5D"&gt;Bura AS&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Zimmer%20A%22%5BAuthor%5D"&gt;Zimmer A&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Bosch%20F%22%5BAuthor%5D"&gt;Bosch F&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Maldonado%20R%22%5BAuthor%5D"&gt;Maldonado R&lt;/a&gt;. Center  of Animal Biotechnology and Gene Therapy, Department of Biochemistry  and Molecular Biology, School of Veterinary Medicine, Universitat  Autònoma de Barcelona, Bellaterra, Spain.&lt;/p&gt;&lt;div class="abstract_text"&gt;&lt;h3 class="abstract_label"&gt;Abstract (suomennosta)&lt;/h3&gt;Endokannabinoidijärjestelmällä oletataan olevan avainmerkitystä energian varastoimisessa ja aineenvaihdunnallisissa häiriöissä. Endokannabinoidireseptori CB2R havaittiin ensiksi immuunisoluista. Sitä esiintyy  perifeerisissä pääelimissä vastaamassa aineenvaihdunnan kontrollista.&lt;br /&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span class="sub_abstract_label"&gt;AIMS/HYPOTHESIS: &lt;/span&gt;&lt;span&gt;The  endocannabinoid system has a key role in energy storage and metabolic  disorders. The endocannabinoid receptor 2 (CB2R), which was first  detected in immune cells, is present in the main peripheral organs  responsible for metabolic control.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Lihavuudessa CB2R osallistuu rasvakudoksen tulehduksen kehittymiseen ja rasvamaksan muodostukseen.&lt;br /&gt;&lt;span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span&gt;During obesity, CB2R is involved in  the development of adipose tissue inflammation and fatty liver.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;Tutkijat selvittivät CB2R puutteen vaikutuksia verensokerin,  GLUKOOSIN aineenvaihduntaan&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;We  examined the long-term effects of CB2R deficiency in glucose metabolism.&lt;/span&gt;&lt;span class="sub_abstract_label"&gt;METHODS: &lt;/span&gt;&lt;span&gt;Mice  deficient in CB2R (Cb2 ( -/- ) [also known as Cnr2]) were studied at  different ages (2-12 months). Two-month-old Cb2 (-/-) and wild-type mice  were treated with a selective CB2R antagonist or fed a high-fat diet.&lt;/span&gt;&lt;span class="sub_abstract_label"&gt; RESULTS: &lt;/span&gt;&lt;span&gt;The  lack of CB2R in Cb2 (-/-) mice led to &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;greater increases in food intake&lt;/span&gt;  and &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;body weight &lt;/span&gt;with age than in Cb2 (+/+) mice.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;TULOKSISTA: CB2R puutteiselle hiirelle kehittyi &lt;span style="font-weight: bold;"&gt; suurempi ravinnon otto ja kehon paino&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;However, 12-month-old  obese Cb2 (-/-) mice did&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; not develop insulin resistance &lt;/span&gt;and showed  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;enhanced insulin-stimulated glucose uptake in skeletal muscle.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;Kuitenkaan 12 kk ikäiselle CB2- reseptorivajeiselle  hiirelle ei kehittynyt insuliiniresistenssiä ja sillä esiintyi kohonnut  insuliinin stimuloima glukoosin otto lihassoluun.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span&gt;In  agreement, adipose tissue hypertrophy was not associated with  inflammation.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;Saman suuntainen tulos saatiin,  kun normaalille hiirelle  annettiin CB2-reseptoriantagonistia. Sen insuliiniherkkyys parani.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Similarly, treatment of wild-type mice with CB2R  antagonist resulted in improved insulin sensitivity.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;Lisäksi jos 2 kk ikäiselle CB2-vajeiselle hiirelle annettiin rasvaista ravintoa, sen painonkehittyminen aleni ja sillä todettiin normaalia insuliiniherkkyyttä.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Moreover, when  2-month-old Cb2 (-/-) mice were fed a high-fat diet, reduced body weight  gain and normal insulin sensitivity were observed.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;YHTEENVETO ja TULOSTEN TULKINTA:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;CB2R välitteisten vasteitten puuttuminen suojasi hiirtä sekä iästä riippuvaa että dieetistä johtuvaa insuliiniresistenssiä vastaan, mikä viittaisi siihen, että näissä reseptoreissa voi olla jotain  terapeuttisen kohteen potentiaalia, jos on kyse lihavuudesta tai insuliiniresistenssistä. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span class="sub_abstract_label"&gt;CONCLUSIONS/INTERPRETATION: &lt;/span&gt;&lt;span&gt;These  results indicate that the lack of CB2R-mediated responses protected  mice from both age-related and diet-induced insulin resistance,  suggesting that these receptors may be a potential therapeutic target in  obesity and insulin resistance.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span&gt;KOMMENTTI:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Tässä ei voi vetää mitään suoraa yhteenvetoa siitä, että sammuttamalla CB2 reseptori jollain molekyylillä  suoraan saataisiin aikaan  etsittyjä edullisia vaikutuksia. Tässä täytyy ensin kaavoittaa koko CB-reseptorijärjestelmän luonne, miten se toimii, mikä sen aktivoi ja miten se säätyy.  Otan näistä joitain detaljeja esiin, jotta voisi välttää bias harhateitä.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Tässä täytyy menna takaisin aivan arakidonihappoon ja anandamidiin asti. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-8304088010915634065?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/8304088010915634065/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/cb2-endokannabinoidireseptorin-merkitys.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8304088010915634065'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8304088010915634065'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/cb2-endokannabinoidireseptorin-merkitys.html' title='CB2 endokannabinoidireseptorin merkitys'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1057649010900860493</id><published>2010-10-29T01:13:00.000-07:00</published><updated>2010-10-30T09:36:00.801-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><title type='text'>Endokannabinoidien sitoutuminen ja signaalinjohtuminen</title><content type='html'>&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;h3&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Endocannabinoid_binding_.26_signal_transduction"&gt;Endocannabinoid binding &amp;amp; signal transduction&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Kun eräät tutkimustyöt  assosioivat dopamiinireseptorien (D)   ja CB1 reseptorien kilpailevan  stimulaation akuuttiin cAMP- välittäjäaineen  tuotantoon, niin samalla on hyväksytty ajatus, että CB1- aktivaatio yksinään  aiheuttaisi  päinvastoin   cAMP inhibition.&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;While there have been some papers that have linked concurrent  stimulation of dopamine and CB1 receptors to an acute rise in cAMP  production, it is accepted that CB1 activation causes an inhibition of &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cyclic_adenosine_monophosphate" title="Cyclic adenosine monophosphate"&gt;cyclic adenosine monophosphate&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  (or cAMP) when activated alone. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Tällaista cAMP inhibitiota seuraa fosforylaatio ja  aktivaatio MAP-kinaasissa  sekä PI3/PKB ja MEK/ERK teissä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;This inhibition of cAMP is followed by  phosphorylation and subsequent activation of not only a suite (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/P38_mitogen-activated_protein_kinases" title="P38 mitogen-activated protein kinases"&gt;p38&lt;/a&gt;/p42/p44) of &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/MAP_kinases" title="MAP kinases" class="mw-redirect"&gt;MAP kinases&lt;/a&gt; but also the &lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=PI3/PKB&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="PI3/PKB (page does not exist)"&gt;PI3/PKB&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=MEK/ERK&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="MEK/ERK (page does not exist)"&gt;MEK/ERK&lt;/a&gt;  pathway (Galve-Roperh et al., 2002; Davis et al., 2005; Jones et al.,  2005; Graham et al., 2006).&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sitten on tuloksia THC:n  vaikutuksesta hippokampaalisiin  geeneihin: Myeliinin baasisen proteiinin pitoisuus nousee.  endoplasmisia proteiineja, sytokromipoksidaasia ja kahta adheesiomolekyyliä NCAM ja SC1 ilmenee.  Alenemia puolestaan on kalmoduliinissa ja ribosomaalisessa RNA:ssa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Results from rat hippocampal gene chip data  after acute administration of &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tetrahydrocannabinol" title="Tetrahydrocannabinol"&gt;tetrahydrocannabinol&lt;/a&gt; showed an increase in the expression of &lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Myelin_basic_protein" title="Myelin basic protein"&gt;myelin basic protein&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, endoplasmic proteins, cytochrome oxidase, and two cell adhesion molecules: &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/NCAM" title="NCAM" class="mw-redirect"&gt;NCAM&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SC1&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="SC1 (page does not exist)"&gt;SC1&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;; decreases in expression were seen in both &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Calmodulin" title="Calmodulin"&gt;calmodulin&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ribosomal_RNA" title="Ribosomal RNA"&gt;ribosomal RNAs&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  (Kittler et al., 2000).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Lisäksi CB1 aktivaation on osoitettu lisäävän transkriptiotekijöitten c-Fos ja Krox-24  aktiivisuutta. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In addition, CB1 activation has been  demonstrated to increase the activity of transcription factors like &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/C-Fos" title="C-Fos"&gt;c-Fos&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Krox-24" title="Krox-24" class="mw-redirect"&gt;Krox-24&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; (Graham et al., 2006).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;h3&gt;&lt;span class="editsection"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Endocannabinoid_binding_.26_alterations_in_neuronal_excitability"&gt;Endocannabinoid binding &amp;amp; alterations in neuronal excitability&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;  &lt;p&gt;CB1-välitteisten muutosten molekulaarista mekanismia on myös tutkittu yksityiskohtaisesti  kalvojännitteen vaihteluitten  suhteen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The molecular mechanisms of CB1-mediated changes to the membrane  voltage have also been studied in detail. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;CB1 myötävaikuttajat alentavat kalsiumin sisäänvirtausta blokeeraamalla jännitteestä riippuvien N, P/Q- ja L-tyyppisten kalsiumkanavien aktiivisuuden.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CB1 agonists reduce calcium  influx by blocking the activity of voltage-dependent &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/N-type_calcium_channel" title="N-type calcium channel"&gt;N-&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/P-type_calcium_channel" title="P-type calcium channel"&gt;P&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;/&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Q-type_calcium_channel" title="Q-type calcium channel"&gt;Q-&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/L-type_calcium_channel" title="L-type calcium channel"&gt;L-type&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Calcium_channel" title="Calcium channel"&gt;calcium channels&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-9" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-9"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;10&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-Guo_10-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-Guo-10"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;11&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Lisäksi ne moduloivat kalsiumkanavien aktiivisuutta  vaikuttaen G-proteiiniin kytkeytyneitten reseptorien  alayksikköihin  G1/0 ja Gs&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In addition to acting on calcium channels, Gi/o and Gs, subunits of &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/G_protein-coupled_receptors" title="G protein-coupled receptors" class="mw-redirect"&gt;G protein-coupled receptors&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, activation has also been shown to modulate &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Potassium_channel" title="Potassium channel"&gt;potassium channel&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; activity. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Äskettäiset tutkimukset  ovat osoittaneet, että CB1 aktivaatio kiihdyttää GIRK kaliumkanavaa, joka kuuluu Kir2- jonikanavaryhmään.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Recent studies have found that CB1 activation facilitates &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/G_protein-coupled_inwardly-rectifying_potassium_channel" title="G protein-coupled inwardly-rectifying potassium channel"&gt;GIRK&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, a potassium channel belonging to the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Kir3&amp;amp;action=edit&amp;amp;redlink=1" class="new" title="Kir3 (page does not exist)"&gt;Kir3&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; family.&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-Guo_10-1" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-Guo-10"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;11&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; . &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Tutkijat havaitsivat, että CB1 reseptori sijoittuu samaan paikkaan kuin kaliumkanavat GIRK ja Kv1.4  ja tästä , että näillä kahdella lienee keskinäistä vuorovaikutusta fysiologisissa  puitteissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Corroborating Guo and Ikeda, Binzen et al. performed a series of  immunohistochemistry experiments that demonstrated CB1 co-localized with  GIRK and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/KCNA4" title="KCNA4"&gt;Kv1.4&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; potassium channels, suggesting that these two may interact in physiological contexts&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-11" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-11"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;12&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;.&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Keskushermostojärjestelmässä CB1 reseptorit enimmäkseen vaikuttavat epäsuorasti  hermon ärtyvyyteen  alentamalla tulevan synaptisen impulssivirran merkitystä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In the central nervous system, CB1 receptors, for the most part,  influence neuronal excitability indirectly, by reducing the impact of  incoming synaptic input&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-12" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-12"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;13&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Tämän  presynaptisen estämismekanismin  uskotaan tapahtuvan silloin ,  kun neuroni postsynaptisesti vapauttaa endokannabinoideja&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  retrogradisella&lt;/span&gt;, takaperoisella,  tavalla  ja ne kiinnittyvät CB1-reseptoreihin,   joita esiintyy presynaptisen eli  input neuronin  hermoterminaalissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;This mechanism ("&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Presynaptic_inhibition" title="Presynaptic inhibition" class="mw-redirect"&gt;presynaptic inhibition&lt;/a&gt;")  is believed to occur when a neuron ("postsynaptic") releases  endocannabinoids in a retrograde fashion, binding to CB1 receptors  expressed on nerve terminals of an input neuron ("presynaptic").&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sitten CB1-reseptorit alentavat vapautuvien hermonvälittäjäaineitten pitoisuuksia, jolloin sen jälkeen tuleva input- signaalivirta presynaptisesta neuronista käsin ei ole enää niin vaikuttava postsynaptisessa neuronissa päin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;CB1  receptors&lt;span style="font-style: italic;"&gt; then&lt;/span&gt; reduce the amount of neurotransmitter released, so that  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;subsequent input &lt;/span&gt;from the presynaptic neuron has less of an impact on  the postsynaptic neuron.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;On todennäköistä, että presynaptinen inhibitio käyttää monia  yllämainituista jonikanavamekanismeista, vaikka  tuoretta näyttöä  on  siitä, että CB1 reseptorit voivat myös säätää hermonvälittäjäaineitten vapautumista mekanismilla,  joka ei ole jonikanavaperäinen, kuten esim. AC-entsyymin ja PKA:n   Gi/0 välitteisellä estämisellä. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; It is likely that presynaptic inhibition uses  many of the same ion channel mechanisms listed above, although recent  evidence has shown that CB1 receptors can also regulate neurotransmitter  release by a non-ion channel mechanism, i.e. through Gi/o mediated  inhibition of &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adenylyl_cyclase" title="Adenylyl cyclase" class="mw-redirect"&gt;adenylyl cyclase&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Protein_Kinase_A" title="Protein Kinase A" class="mw-redirect"&gt;Protein Kinase A&lt;/a&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-13" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-13"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;14&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;On raportoitu myös CB1-reseptoreitten  suorista  vaikutuksista kalvoärtyvyyteen ja vahvasta  vaikutuksesta kortikaalisten neuronien impulssinlähettämisiin&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Still, direct effects of CB1 receptors on membrane excitability have  been reported, and strongly impact the firing of cortical neurons&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-14" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-14"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;15&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt;On tehty koko joukko behavioristisia kokeita ja voitu osoittaa,  että NMDA ( jonotrooppinen glutamaattireseptori) ja mGluR ( metabotrooppiset glutamaattireseptorit) toimivat   CB1-reseptorin kanssa yhteisvaikutuksessa saaden aikaan  hiirten&lt;span style="font-style: italic;"&gt; analgesiaa &lt;/span&gt;( kivuttomuutta) vaikka tämän vaikutuksen  taustalla olevat seikät ovat  selvittämättä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In a series of behavioral experiments, Palazzo et al. demonstrated that &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/NMDA" title="NMDA" class="mw-redirect"&gt;NMDA&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, an ionotropic &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Glutamate_receptor" title="Glutamate receptor"&gt;glutamate receptor&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, and the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Metabotropic_glutamate_receptor" title="Metabotropic glutamate receptor"&gt;metabotropic glutamate receptors&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  (mGluRs) work in concert with CB1 to induce analgesia in mice, although  the mechanism underlying this effect is unclear.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kaikenkaikkiaan  näistä löydöistä käy ilmi, että CB1reseptori  vaikuttaa neuronaaliseen ärtyvyyteen monilla mekanismeilla ja vaikutukset ovat relevantteja ja  ilmenevät merkitsevällä &lt;span style="font-style: italic;"&gt;tavalla  havainto- ja käsityskyvyssä   ja käyttäytymisessä&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Together, these  findings suggest that CB1 influences neuronal excitability by a variety  of mechanisms, and these effects are relevant to perception and  behavior.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;KOMMENTTI:&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Ihmisen terve havainto-ja käsityskyky perustuu aivoston hyvään kuntoon, synaptiseen plastisuuteen ja hyviin  turn over- prosesseihin. Tämä järjestelmä perustuu arakidonihapon kautta tulevaan kykyyn  uudistaa ja moduloida  kaikkia kehon soluja, eri kohdissa kehoa  eri tavalla, mutta aivoissa endokannabinoidijärjestelmällä  (mikä  on saanut  hankalan nimen vaikka sen pitäisi olla nimi joka viittaa&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; fysiologiseen&lt;/span&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;kantasanaan&lt;/span&gt;,&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; eikä  järjestelmää myrkyttävään sanaan&lt;/span&gt;).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Anandamidijärjestelmällä&lt;/span&gt;  on  nykymaailmassa  kasvava uhkansa, koska siihen järjestelmään on solutettu tunnettu  narkotika, joka estää fysiologisen  aivouudistumisen ja synaptisen  plastisuuden sekä  epätäsmentää kognition niin korkealla  tasolla, että henkilöllä ei ole insiktiä molekyylin aiheuttamasta  vaarasta. Insiktin muodostuminen vaatii että insiktiä muodostava  aivotaso ei ole myrkyttynyt ja siinä huipun huipputasossa on kannabis&lt;span style="font-style: italic;"&gt; inkräktare,&lt;/span&gt;  väärä  molekyyli, voisi sanoa, biologinen ase maailman aivon kutistamiseen ja insiktin poistamiseen.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Cannabis estää neuronin uusiutumisen ja kasvun, minkä havaitsee parhaiten tämän järjestelmän tärkeydestä jo  embryonaalisessa kehityksessä- (Voisi sanoa että  cannabis lienee lähinnä globaali ehkäisymenetelmä, joka perustuu embryon  muuttamiseen  elinkyvyttömäksi). &lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;  Kun kuuntelee niitten johtohenkilöitten  puheita, jotka itse käyttävät tuota molekyyliä huomaa täydellisen insiktin puutteen.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Normaalin aivon  ajattelun energiapurkaukset toimivat  tehokkaalla glutamaattihappo (Glu) ja GABA sekä dopamiinieritysjärjestelmillä, ja näitä kaikkia alkuvoimaerityksia kannabis estää ja säätää niitä  mataliksi ja ehkä aaltomaisesti itsestään purkautuviksi, kun varsinainen tahdonalainen alkusysäys alenee ja kuitenkin metabolia sykkii uutta aminohappoa jätetypestä ja  aineenvaihdunnasta käsin  kertymään  johonkin altaaseen.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Cannabisvaikutus on kaotogeeninen ja sisäsyntyisiä hallusinaatioita aiheuttava ja motoriikkaa  impulsiiviseksi ja kontrolloimattomaksi tekevää.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Kannabis tulisi kirjata  vaarallisiimpiin narkotikoihin, koska insiktin kadottua  se avaa tiet kaikille muille narkotikoille.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Asetan tämän  rasvahappoblogiin, koska aivomme on lähinnä rasvaaineista, lipideistä koostunut moduli ja tarvitsee puhtaita rasva-aineita ravinnoksi. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kasvisöljyt&lt;/span&gt; ovat suotuista ruokaa. Samoin&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; rasvainen kala, joka antaa DHA ja EPA kalarasvoja&lt;/span&gt;.  Ne tasapainottavat kasvisöljyperäisen ja linolihaposta käsin muodostuvan  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;arakidonihapon&lt;/span&gt; tehokasta aiuneenvaihduntaa.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Aivoille on tärkeää että proteiinien ja hiilihydraattien saanti&lt;/span&gt; on myös tasapainoista. Aivot ovat suuri rauhanen, joka eritää paljon hormoneja, jotka ovat proteiineja ja aminohappoketjuja.  hermonvälittäjäaineet ovat aminohappoja.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Monta kertaa narkotikan käyttäjät tekevät vielä myrkkymolekyylin nauttimisen lisäksi sen virheen, että eivät syö  tavallista ruokaa. Alkoholi  antaa vain 2 hiilen ketjuja ja on orgaaninen liuotin, mikä lisää kaikkien muitten myrkkyjen  vaarallista vaikutusta aivoon.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-1057649010900860493?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/1057649010900860493/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidien-sitoutuminen-ja.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1057649010900860493'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1057649010900860493'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidien-sitoutuminen-ja.html' title='Endokannabinoidien sitoutuminen ja signaalinjohtuminen'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7565739875999867799</id><published>2010-10-29T00:51:00.000-07:00</published><updated>2010-10-30T09:26:23.924-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><title type='text'>Endokannabinoidin synteesi ja vapautuminen</title><content type='html'>&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;h3&gt;&lt;span class="mw-headline" id="Endocannabinoid_synthesis_.26_release"&gt;Endocannabinoid synthesis &amp;amp; release&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tavallisessa hermoimpulssin välityksessä  presynaptinen hermosolu vapauttaa hermonvälittäjäainetta synaptiseen välitilaan, missä se kiinnittyy  omaan reseptoriinsa postsynaptisen hermon puolella.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt; Kun sitoutuminen tapahtuu, neuroni &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;depolarisoituu&lt;/span&gt;. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tämä &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;depolarisoituminen kiihdyttää kalsiumjonin Ca++ sisäänmenoa&lt;/span&gt;postsynaptiseen neuroniin.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tämä kalsiumin lisä taas  aktivoi entsyymin joka on transasylaasi&lt;/span&gt; ja se katalysoi  ensimmäistä askelta endokannabinoidien biosynteesissä muuttamalla  kalvofosfolipidin PE  kefaliinin eli fosfatidyylietanolaminin)  muotoon &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NAPE&lt;/span&gt;,  N-asyyli-fosfoatidyylietanolamini, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;N-Acyl- kefaliini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;In standard neurotransmission, the pre-synaptic neuron releases  neurotransmitter into the synaptic cleft which binds to cognate  receptors expressed on the post-synaptic neuron.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt; Upon binding, the  neuron depolarizes.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;This depolarization facilitates the influx of  calcium into the neuron;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt; this increase in calcium activates an enzyme  called &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Transacylase" title="Transacylase" class="mw-redirect"&gt;transacylase&lt;/a&gt; which catalyzes the first step of endocannabinoid biosynthesis by converting &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phosphatidylethanolamine" title="Phosphatidylethanolamine"&gt;phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt;, a membrane-resident phospholipid, into &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/N-acyl-phosphatidylethanolamine" title="N-acyl-phosphatidylethanolamine" class="mw-redirect"&gt;N-acyl-phosphatidylethanolamine&lt;/a&gt; (NAPE).&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;On osoitettu kokeellisesti että monet fosfolipaasit voivat pilkkoa NAPE- muotoa ja silloin  tulee &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;anandamidia (AEA)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Experiments have shown that multiple &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phospholipase" title="Phospholipase"&gt;phospholipases&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; cleave NAPE to yield &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anandamide" title="Anandamide"&gt;anandamide&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-7" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-7"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;8&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;" id="cite_ref-8" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-8"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;9&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;. &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Jos &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NAPE-PLD&lt;/span&gt; enstyymi puuttuisi,  kuitenkin  havaitaan  anandamidin (AEA)  biosynteesiä, joten  muitakin entsyymejä on asialla. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;In NAPE-phospholipase D (NAPE-PLD) knockouts, the PLD-mediated cleavage  of NAPE is reduced, not abolished, in low calcium concentrations,  suggesting multiple, distinct pathways are involved in &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anandamide" title="Anandamide"&gt;AEA&lt;/a&gt;  biosynthesis (Leung et al., 2006).&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kun  endokannabinoidia ( anandamidia, AEA) on päässyt solunulkoiseen tilaan oletetulla&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; endokannabinoidikuljettajalla, nämä lipidiset  &lt;/span&gt;välittäjäaineet ovat alttiina gliasolutaholta  tapahtuvalle  inaktivaatiolle.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Once released into the extracellular  space by a putative endocannabinoid transporter, messengers are  vulnerable to glial inactivation.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Endokannabinoidit otetaan talteen oletetun  kuljettajan kautta ja sitten ne hajoittuvat &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;rasvahappoamidin hydrolaasilla (FAAH&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;)&lt;/span&gt;, joka pilkkoo  anandamidin  ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;entsyymillä&lt;/span&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MGLL&lt;/span&gt;, joka pilkkoo toisen endokannabinoidin 2-AG  ja tuloksena on ensinmainitussa tapauksessa  arakidonihappoa(AA) ja etanolaminia (EA) ja jälkimmäisessä tapauksessa  arakidonihappoa(AA) ja glyserolia.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Endocannabinoids are uptaken via a  putative transporter and degraded by &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Fatty_acid_amide_hydrolase" title="Fatty acid amide hydrolase" class="mw-redirect"&gt;fatty acid amide hydrolase&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; (FAAH) which cleaves anandamide and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/MGLL" title="MGLL" class="mw-redirect"&gt;MGLL&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, which cleaves 2-AG to &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Arachidonic_acid" title="Arachidonic acid"&gt;arachidonic acid&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &amp;amp; &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ethanolamine" title="Ethanolamine"&gt;ethanolamine&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and arachidonic acid &amp;amp; glycerol, respectively (reviewed in Pazos et al., 2005). &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Nyt on muodostunut saataville&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; toisen entsyymijärjestelmän substraattiaineita:&lt;/span&gt; ARAKIDONIHAPPO tunnistetaan leukotrieenejä (LTs)  ja prostaglandiineja (PGs)  muodostavien entsyymien järjestelmässä muualla kehosoluissa, mutta on ollut kyseenalaista valiutuuko tämä  aineenvaihduntareitti myös keskushermostossa  ja onko LT ja PG tuotteilla   jotain uutta tehtävää löydettävissä aivoalueella&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;While arachidonic acid is a substrate for &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Leukotriene" title="Leukotriene"&gt;leukotriene&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Prostaglandin" title="Prostaglandin"&gt;prostaglandin&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  synthesis, it is unclear whether this degradative byproduct has novel  functions in the CNS (Yamaguchi et al., 2001; Brock, T., 2005). &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;On kasvavaa tietoa myös  siitä, että FAAH entsyymiä ilmenee postsynaptisessa neuronissa  joilloin se  osallistuisi anadamidin ja 2-AG molekyylin poissiivoukseen ja inaktivoimiseen takaisinoton  kautta.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Emerging  data in the field also points to FAAH being expressed in the  postsynaptic neuron, suggesting it also contributes to the clearance and  inactivation of anandamide and 2-AG by endocannabinoid reuptake.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Tästä  asiasta otan eri artikkeleita jotka valaisevat eri näkökohtia. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7565739875999867799?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7565739875999867799/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidin-synteesi-ja.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7565739875999867799'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7565739875999867799'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannabinoidin-synteesi-ja.html' title='Endokannabinoidin synteesi ja vapautuminen'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-5838295330488226108</id><published>2010-10-29T00:47:00.000-07:00</published><updated>2010-10-30T09:19:02.156-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>Endokannabinoidit  wikipediassa</title><content type='html'>&lt;p&gt;The &lt;b&gt;endocannabinoid system&lt;/b&gt; refers to a group of neuromodulatory &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lipid" title="Lipid"&gt;lipids&lt;/a&gt; and their &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Receptor_%28biochemistry%29" title="Receptor (biochemistry)"&gt;receptors&lt;/a&gt; that are involved in a variety of physiological processes including &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Appetite" title="Appetite"&gt;appetite&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nociception" title="Nociception"&gt;pain-sensation&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mood_%28psychology%29" title="Mood (psychology)"&gt;mood&lt;/a&gt;, and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Memory" title="Memory"&gt;memory&lt;/a&gt;. It is named for &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid" title="Endocannabinoid" class="mw-redirect"&gt;endocannabinoids&lt;/a&gt;, the &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endogenous" title="Endogenous" class="mw-redirect"&gt;endogenous&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lipid" title="Lipid"&gt;lipids&lt;/a&gt; that bind &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cannabinoid_receptors" title="Cannabinoid receptors" class="mw-redirect"&gt;cannabinoid receptors&lt;/a&gt; (the same receptors that mediate the psychoactive effects of &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cannabis_%28drug%29" title="Cannabis (drug)"&gt;cannabis&lt;/a&gt;). Broadly speaking, the endocannabinoid system refers to:&lt;/p&gt; &lt;ul&gt;&lt;li&gt;The &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cannabinoid_receptor" title="Cannabinoid receptor"&gt;cannabinoid receptors&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/CB1" title="CB1"&gt;CB&lt;sub&gt;1&lt;/sub&gt;&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/CB2" title="CB2"&gt;CB&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;&lt;/a&gt;, two &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/G_protein-coupled_receptors" title="G protein-coupled receptors" class="mw-redirect"&gt;G protein-coupled receptors&lt;/a&gt; primarily located &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;in the central nervous system and periphery, respectively.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;The endogenous &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Arachidonic_acid" title="Arachidonic acid"&gt;arachidonate&lt;/a&gt;-based lipids, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anandamide" title="Anandamide"&gt;anandamide&lt;/a&gt; (&lt;i&gt;N&lt;/i&gt;-arachidonoylethanolamine, AEA)) and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/2-arachidonoylglycerol" title="2-arachidonoylglycerol" class="mw-redirect"&gt;2-arachidonoylglycerol&lt;/a&gt; (2-AG), collectively termed the "&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoids" title="Endocannabinoids" class="mw-redirect"&gt;endocannabinoids&lt;/a&gt;", that are &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ligand_%28biochemistry%29" title="Ligand (biochemistry)"&gt;ligands&lt;/a&gt; for the cannabinoid receptors.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Enzymes synthesize&lt;/span&gt; and&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; degrade&lt;/span&gt; the endocannabinoids anandamide and 2-AG. Unlike &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Neurotransmitter" title="Neurotransmitter"&gt;neurotransmitters&lt;/a&gt;, endogenous cannabinoids are not stored in &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Vesicle" title="Vesicle"&gt;vesicles&lt;/a&gt; after synthesis, but &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;are synthesized on demand&lt;/span&gt; (Rodriguez de Fonseca &lt;i&gt;et al.&lt;/i&gt;, 2004)&lt;sup class="Template-Fact" title="This claim needs references to reliable sources from April 2010" style="white-space: nowrap;"&gt;[&lt;i&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Citation_needed" title="Wikipedia:Citation needed"&gt;citation needed&lt;/a&gt;&lt;/i&gt;]&lt;/sup&gt;.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;p&gt;The endocannabinoid system has been studied using genetic and  pharmacological methods. These studies have revealed a broad role for  endocannabinoid signaling in a variety of physiological processes,  including neuromodulator release,&lt;sup id="cite_ref-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-0"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;1&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;sup id="cite_ref-1" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-1"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;2&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;sup id="cite_ref-2" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-2"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;3&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Motor_learning" title="Motor learning"&gt;motor learning&lt;/a&gt;,&lt;sup id="cite_ref-Kishimoto_Y.2C_Kano_M_2006_8829.E2.80.9337_3-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-Kishimoto_Y.2C_Kano_M_2006_8829.E2.80.9337-3"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;4&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Synaptic_plasticity" title="Synaptic plasticity"&gt;synaptic plasticity&lt;/a&gt;,&lt;sup id="cite_ref-4" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-4"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;5&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Appetite" title="Appetite"&gt;appetite&lt;/a&gt;,&lt;sup id="cite_ref-5" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-5"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;6&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pain" title="Pain"&gt;pain&lt;/a&gt; sensation.&lt;sup id="cite_ref-6" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#cite_note-6"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;7&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;    &lt;div id="toctitle"&gt; &lt;h2&gt;Contents&lt;/h2&gt;  &lt;span class="toctoggle"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt; &lt;ul&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-1"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Introduction"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;1&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Introduction&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;ul&gt;&lt;li class="toclevel-2 tocsection-2"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Endocannabinoid_synthesis_.26_release"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;1.1&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Endocannabinoid synthesis &amp;amp; release&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-2 tocsection-3"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Endocannabinoid_binding_.26_signal_transduction"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;1.2&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Endocannabinoid binding &amp;amp; signal transduction&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-2 tocsection-4"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Endocannabinoid_binding_.26_alterations_in_neuronal_excitability"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;1.3&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Endocannabinoid binding &amp;amp; alterations in neuronal excitability&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-5"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#CB1_-.2F-_phenotype"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;2&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;CB1 -/- phenotype&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-6"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#ECS_changes_induced_by_cannabis_consumption"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;3&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;ECS changes induced by cannabis consumption&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;ul&gt;&lt;li class="toclevel-2 tocsection-7"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Memory"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;3.1&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Memory&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-2 tocsection-8"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Appetite"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;3.2&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Appetite&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-9"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#ECS_and_multiple_sclerosis"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;4&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;ECS and multiple sclerosis&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-10"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Role_in_human_female_reproduction"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;5&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Role in human female reproduction&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-11"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#Role_in_hippocampal_neurogenesis"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;6&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;Role in hippocampal neurogenesis&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-12"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#References"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;7&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;References&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="toclevel-1 tocsection-13"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoid_system#External_links"&gt;&lt;span class="tocnumber"&gt;8&lt;/span&gt; &lt;span class="toctext"&gt;External links&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-5838295330488226108?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/5838295330488226108/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannaminoidit.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5838295330488226108'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5838295330488226108'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/endokannaminoidit.html' title='Endokannabinoidit  wikipediassa'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3338460312394610781</id><published>2010-10-29T00:41:00.000-07:00</published><updated>2010-10-31T06:27:40.967-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>Miten jatkuu endokannabinoiditutkimus Ruotsissa?</title><content type='html'>&lt;span class="brodtextxfet"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sitaatti internetistä vuodelta 2008. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tibor  Harkany forskning handlar om att förstå hur cannabis påverkar hjärnans  utveckling. Nu är han utvald att ingå i ett &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;prestigefyllt europeiskt  nätverk &lt;/span&gt;för unga forskare.&lt;/span&gt;  &lt;div id="svid12_43f23345119701ae90680001344"&gt; &lt;a name="Innehall"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="normal"&gt;Cannabis verkar via  speciella receptorer i nervcellerna i hjärnan. I fjol kunde Tibor  Harkany och hans kollegor vid Karolinska institutet rapportera om fyndet  av en grupp naturliga ämnen som verkar genom att binda till samma  receptor. Upptäckten, som kan förklara hur droger från cannabis- växten  påverkar hjärnan, publicerades i tidskriften Science. &lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;–  Nu vill vi visa när och var under nervsystemets utveckling de olika  naturliga ämnena, endocannabinoiderna finns, och hur dessa påverkar  nervcellerna,&lt;/span&gt; säger Tibor Harkany. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Han  är speciellt intresserad av hur drogerna påverkar hjärnans utveckling.  Tidigare studier har visat &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;att barn vars mor rökt cannabis under  fostertiden kan få problem med social interaktion, kognition och  inlärning.&lt;/span&gt; Men vad som egentligen händer på cellnivå är ännu inte känt.  Det ska forskningen på KI visa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="normal"&gt;  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a name="h-Gapisvenskasystemet"&gt;&lt;/a&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Men Tibor Harkany själv finns numera vid universitetet i Aberdeen, efter sju år i Stockholm.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="normal"&gt;–  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Du vill inte lämna KI. Det är en utmanade forskningsmiljö, en av de  bästa i Europa. Men i det svenska systemet finns ett gap på fem, sex år  efter att man har varit forskarassistent, där det är extremt svårt att  hitta en position för en forskare. Har du barn och familj är det inte så  lätt, säger han när Tentakel fångar in honom under ett besök i Sverige&lt;/span&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;När  han blev erbjuden en permanent professorstjänst, med lön på livstid,  var beslutet ändå inte svårt. För tio månader sedan gick flyttlasset  till Aberdeen.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;a name="h-Forskningmedhistoria"&gt;&lt;/a&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Aberdeen  är historiskt ett center för cannabis- forskning i Europa&lt;/span&gt;. Universitets  forskare var med bakom upptäckten av den aktiva substansen i drogen för  40 år sedan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;– De vill öka kapaciteten i cell- och molekylärbiologi och har anställt mig,&lt;/span&gt; berättar Tibor Harkany.  &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Nu  sitter han vid ett cafébord på KI-området med en kopp kaffe framför  sig. Han är här för att se till forskargruppen vid avdelningen för  medicinsk biokemi och biofysik, som han fortfarande leder. I  överenskommelsen med universitetet i Aberdeen ingår att han får  fortsätta jobba vid KI när han behöver. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Här  använder han institutets nya elektrofysiologi-labb för att studera hur  nervceller integrerar och kommunicerar med varandra i musembryon och  human fostervävnad. Han tittar också på hur kommunikationen påverkas av  cannabis. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a name="h-Cannabisgerfelforbindelser"&gt;&lt;/a&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Tibor  Harkany plockar bland kaffemuggarna på cafébordet för att förklara.  Locken på muggarna får bli nervceller. Träskeden förbinder dem, liksom  celler som utvecklas normalt binds samman i ett visst mönster.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span class="normal"&gt;Hans  hypotes är att cannabis leder nervcellerna fel så att de inte kopplas  ihop som de ska hos det växande fostret. Därmed påverkas utvecklingen av  fostrets hjärna.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;–&lt;span style="font-style: italic;"&gt; Vi tror att cannabis avbryter tillväxten av utskotten som binder samman nervcellerna, säger han. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;Nu  har han som en av 18 unga forskare bland 200 sökande valts ut till det  europeiska programmet EMBO Young Investigator. Det ger bland annat ett  nätverk med andra forskare. Från Vetenskapsrådet kommer 192 000 kronor  per år under tre år, som kan användas till resor, utrustning,  kemikalier.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="normal"&gt;– Utnämningen öppnar nya  dörrar och ger mig unika möjligheter till samarbeten och kontakter. Det  är en bekräftelse på mina forskningsansträngningar och hårt arbete under  15 år. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="c106"&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;strong&gt;Namn:&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="normal"&gt; Tibor Harkany.&lt;/span&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="normal"&gt; 36 år.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="normal"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="normal"&gt;född i Ungern och är forskarutbildad i Ungern och Groningen i Nederländerna. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;     &lt;a name="Infotext"&gt;&lt;/a&gt;&lt;a class="namn" href="mailto:tentakel@vr.se"&gt;Siv Engelmark Cederborg&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Datum: 2008-04-28&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3338460312394610781?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3338460312394610781/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/miten-jatkuu-ennokannabinoiditutkimus.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3338460312394610781'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3338460312394610781'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/miten-jatkuu-ennokannabinoiditutkimus.html' title='Miten jatkuu endokannabinoiditutkimus Ruotsissa?'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3219412068840730176</id><published>2010-10-29T00:35:00.000-07:00</published><updated>2010-10-29T00:37:20.862-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='endokannabinoidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><title type='text'>ANADAMIDI, ENDOKANNABINOIDI</title><content type='html'>&lt;table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" height="100%" width="100%"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="font-weight: bold;" colspan="2"&gt; &lt;/td&gt;       &lt;td style="font-weight: bold;"&gt;        &lt;span class="Rubrik10"&gt;Ruotista löytyi  internetistä alkumaininta endokannabinoideja koskevalle väitöstyölle vuodelta 2005.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;etaljerad information för diarienr &lt;span class="Rubrik1"&gt;2005-3891&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;       &lt;/td&gt;       &lt;td colspan="2"&gt; &lt;/td&gt;      &lt;/tr&gt;      &lt;tr height="20"&gt;       &lt;td colspan="5"&gt; &lt;/td&gt;      &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td colspan="2"&gt; &lt;/td&gt;       &lt;td&gt;        &lt;table class="tabelltext" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" height="100%" width="100%"&gt;         &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="20%"&gt;Besl. instans:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;NT&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;                  &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;Ämnesområde:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="3" class="Text4" height="18"&gt;Cell- &amp;amp; molekylärbiologi NT&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="5"&gt;           &lt;table class="tabelltext" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" width="100%"&gt;            &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;             &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="25%"&gt;Beslutsdat:&lt;/td&gt;             &lt;td colspan="1" class="Text4" height="18" width="75%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                          &lt;/tr&gt;           &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;          &lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;Namn:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="3" class="Text4" height="18"&gt;Harkany, Tibor&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="5"&gt;           &lt;table class="tabelltext" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" width="100%"&gt;            &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;             &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="10%"&gt;Titel:&lt;/td&gt;             &lt;td colspan="1" class="Text4" height="18" width="35%"&gt;Med doktor&lt;/td&gt;             &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="10%"&gt;Kön:&lt;/td&gt;             &lt;td colspan="1" class="Text4" height="18" width="25%"&gt;Man&lt;/td&gt;            &lt;/tr&gt;           &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;          &lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;Univ./Institution:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;Karolinska Institutet - Institutionen för Medicinsk biokemi och biofysik, MBB&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" valign="top"&gt;Projekttitel:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;Endokannabinoid  kontroll av bildandet av neuronala nätverk och missbildningar under  utveckling och sjukdom: Inverteras signalvägen?&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;Project title:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;Endocannabinoid control of neuronal network assembly and disorganization during development and disease: A pathway reversal?&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;Värdhögskola:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;                  &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18"&gt;SCB-klassificering:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;Neurobiologi, Cellbiologi, Utvecklingsbiologi&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="20%"&gt;Beviljat(SEK):&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="26%"&gt;Bidragsform/Finansieringskälla&lt;/td&gt;          &lt;td height="18" width="2%"&gt; &lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="9%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="9%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="9%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="9%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="9%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" width="7%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;               &lt;/tr&gt;           &lt;tr&gt;&lt;td class="Ledtext0" height="18" valign="top"&gt; &lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;/&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt; &lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;          &lt;td class="Text4" height="18" valign="top"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                 &lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;          &lt;td colspan="8" height="5"&gt;&lt;img src="http://vrproj.vr.se/images/b_transp.gif" height="1" /&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;                                                 &lt;tr&gt;          &lt;td class="Ledtext5" height="18" valign="top"&gt;Beskrivning:&lt;/td&gt;          &lt;td colspan="8" class="Text4" height="18"&gt;&lt;b style="color: black; background-color: rgb(255, 255, 102);"&gt;Endokannabinoider&lt;/b&gt;  (EC), vilka har funktionella likheter  med 9-tetrahydrokannabinol från  marijana, har identifierats som nyckelmodulatorer för neuronal  kommunikation i det centrala nervsystemet. Generellt kan EC:s påverka  kommunikationen mellan neuron genom att verka på terminalerna så att  mindre substans frisätts, vilket begränsar informationsflödet.  Intressant är att EC alltid frisätts från den nervcell som tar emot  information från en annan cell, och således utgör de grunden för  retrograd signalering. Även om vikten av EC-signalering i den vuxna  individen är väl etablerad, så är deras roll i hjärnan under livets  andra skeenden, utveckling och åldrande, okänd. Preliminära data från  mitt laboratorium visar att EC påverkar organisationen av hjärnbarken,  vilken är den viktigaste delen för processning av ny information och  bildandet av minnen. Detta sker genom att EC styr hur nervcellerna tar  sig in i området och skapar kontakter mellan varandra. Huvudmålet med  denna ansökan är att bättre förstå rollen för EC-signalering under  utvecklingen av hjärnbarken, identifiera de molekylära processer som  styr syntes och frisättning av dessa ämnen samt identifiera signalvägen  genom vilken EC verkar vid bildandet av neuronala kontakter. Därefter  kommer vi att studera huruvida EC-signalering påverkas vid demens,  speciellt vid Alzheimers sjukdom, och kan bidra till nedbrytningen av  kognitiva funktioner. Vi kommer att utnyttja vår insamlade kunskap från  utvecklingsstudierna i denna senare studie genom att slå fast huruvida  ett visst utvecklingsbiologiskt reglerat steg vid EC-medierade  synaptogenetiska mekanismer utövar hög sensitivitet under  sjukdomsprocessen. Om det föreligger så, kommer vi att försöka etablera  farmakologiska strategier för att häva dessa brister och om detta  lyckas, normalisera skadad informationsprocessning i härnbarken.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3219412068840730176?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3219412068840730176/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anadamidi-endokannabinoidi.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3219412068840730176'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3219412068840730176'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anadamidi-endokannabinoidi.html' title='ANADAMIDI, ENDOKANNABINOIDI'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1773282939150060813</id><published>2010-10-28T23:57:00.000-07:00</published><updated>2010-10-29T00:30:04.583-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Anandamidi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Arakidonihappojohdos'/><title type='text'>ANANDAMIDI endokannabinoidi</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full"&gt;http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tässä tutkimuksessa on selvitetty miksi cannabis haittaa aivojen kognitiivista funktiota.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The  Endocannabinoid Anandamide Inhibits Neuronal  Progenitor Cell  Differentiation through Attenuation of  the Rap1/B-Raf/ERK                    Pathway&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-fn-1-1" class="xref-fn" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#fn-1"&gt;*&lt;/a&gt;                &lt;div class="contributors"&gt;                   &lt;ol class="contributor-list" id="contrib-group-1"&gt;&lt;li id="contrib-1"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Daniel+Rueda&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Daniel Rueda&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-target-1-1" class="xref-aff" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#target-1"&gt;‡&lt;/a&gt;,                       &lt;/li&gt;&lt;li id="contrib-2"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Beatriz+Navarro&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Beatriz Navarro&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-target-2-1" class="xref-aff" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#target-2"&gt;§&lt;/a&gt;,                       &lt;/li&gt;&lt;li id="contrib-3"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Alberto+Mart%C4%B1%CC%81nez-Serrano&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Alberto Martı́nez-Serrano&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-target-2-2" class="xref-aff" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#target-2"&gt;§&lt;/a&gt;,                       &lt;/li&gt;&lt;li id="contrib-4"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Manuel+Guzm%C3%A1n&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Manuel Guzmán&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-target-1-2" class="xref-aff" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#target-1"&gt;‡&lt;/a&gt; and                       &lt;/li&gt;&lt;li id="contrib-5"&gt;&lt;span class="name"&gt;&lt;a class="name-search" href="http://www.jbc.org/search?author1=Ismael+Galve-Roperh&amp;amp;sortspec=date&amp;amp;submit=Submit"&gt;Ismael Galve-Roperh&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a id="xref-target-1-3" class="xref-aff" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#target-1"&gt;‡&lt;/a&gt;&lt;a id="xref-fn-2-1" class="xref-fn" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#fn-2"&gt;¶&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;p class="affiliation-list-reveal"&gt;&lt;a href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#" class="view-more"&gt;+&lt;/a&gt; Author Affiliations&lt;/p&gt;                   &lt;ol class="affiliation-list hideaffil"&gt;&lt;li class="aff"&gt;&lt;a id="aff-1" name="aff-1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;address&gt;From the &lt;a id="tO152"&gt;                               &lt;sup&gt;‡&lt;/sup&gt;Department of Biochemistry and Molecular Biology I, School of Biology, Complutense University, 28040 Madrid, Spain and &lt;/a&gt;&lt;a id="tO153"&gt;                               &lt;sup&gt;§&lt;/sup&gt;Molecular Biology Center “Severo Ochoa,” Autónoma University, 28049 Madrid, Spain&lt;/a&gt;&lt;/address&gt;                      &lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;                                   &lt;/div&gt;                &lt;div class="section abstract" id="abstract-1"&gt;                                      &lt;h2&gt;Abstract&lt;/h2&gt;                                      &lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;Endocannabinoids  are neuromodulators that  act as retrograde synaptic messengers  inhibiting the release of  different neurotransmitters                       in cerebral areas such as hippocampus, cortex, and  striatum.&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Endokannabinoidit,  joita muodostuu ihmiskehossa, toimivat  neuromodulaattoreina vaikuttaen  retrogradista  sanomaa, joka  estää eri neuronvälittäjäaineiten  vapautumista aivoalueilla kuten hippokampissa, aivokuoressa ja  striatumissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;However, little is known about other roles of the  endocannabinoid                      system in brain. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Kuitenkin tiedetään hyvin vähän aivojen alueen endokannabinoidisysteemin muista tehtävistä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In  the present work we provide  substantial evidence that the  endocannabinoid anandamide (AEA) regulates  neuronal                       differentiation both in culture and &lt;/span&gt;&lt;em style="font-weight: bold;"&gt;in vivo&lt;/em&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Tässä  työssä osoitetaan, että endokannabinoidi ANANDAMIDI (AEA) säätelee  neuronaalista erilaistumista sekä soluviljelmissä että kehosssa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;Thus AEA, through the CB&lt;sub&gt;1&lt;/sub&gt;  receptor, inhibited cortical neuron progenitor differentiation to  mature neuronal phenotype.&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Nimittäin  AEA esti CB1 reseptorin kautta kortikaalisen neuronin  progeniittorisolun erilaistumisen kypsäksi neuronaaliseksi fenotyypiksi.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In  addition, human neural stem                      cell differentiation  and nerve growth  factor-induced PC12 cell differentiation were also  inhibited by  cannabinoid challenge. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Tämän  lisäksi kannabinoidialtistuksista  estyivät myös ihmisen neuronaalisen  kantasolun erilaistuminen ja hermonkasvutekijän indusoima PC12 solun  erilaistuminen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;AEA decreased PC12 neuronal-like generation via CB&lt;sub&gt;1&lt;/sub&gt;-mediated   inhibition of sustained extracellular signal-regulated kinase (ERK)   activation, which is responsible for nerve growth                       factor action.&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;AEA vähensi PC12:n  neuronin kaltaista kestävää ERK aktivaatiota CB1 -välitteisellä inhibitiolla &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;AEA thus inhibited TrkA-induced  Rap1/B-Raf/ERK activation.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;AEA  esti täten TrkA- indusoiman Rap1/B-Raf/ERK- aktivaation.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Finally,  immunohistochemical analyses by  confocal                       microscopy revealed that adult neurogenesis in  dentate gyrus was  significantly decreased by the AEA analogue  methanandamide                       and increased by the CB&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;1&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; antagonist  SR141716. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-1"&gt;Lopuksi   immunohistokemiallisissa analyyseissä  selvisi, että kypsä  neurogeneesi gyrus dentatusalueessa oli merkitsevästi vähentynyt   AEA-analogista &lt;span style="font-style: italic;"&gt;methanandamide&lt;/span&gt; ja vastaavasti lisääntynyt CB1 antagonistista.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;These  data indicate that endocannabinoids inhibit neuronal  progenitor cell  differentiation through attenuation                      of the ERK  pathway and suggest that they constitute  a new physiological system  involved in the regulation of neurogenesis.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-1"&gt;&lt;span style="font-weight: normal;"&gt;Nämä  tiedot osoittavat, että endokannabinoidit estävät neuronien  progeniittorisolun erilaistumista  heikentämällä  ERK-tien vaikutusta ja  tämä viittaa siihen että  ne käsittävät uuden fysiologisen  järjestelmän, joka on osallisena neurogeneesin säätelyssä. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;                                   &lt;/div&gt;                &lt;p id="p-2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;During  the last decade the endocannabinoid system has been characterized by  identification of its endogenous ligands anandamide                    (AEA)&lt;/span&gt;&lt;sup style="font-weight: bold;"&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and 2-arachidonoylglycerol (2AG) (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-1-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-1"&gt;1&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-2-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-2"&gt;2&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;), cloning of their specific seven transmembrane receptors CB&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;1&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; and CB&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;2&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-3-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-3"&gt;3&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-4-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-4"&gt;4&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;), and description of their mechanisms of synthesis, uptake, and degradation (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-5-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-5"&gt;5&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-6-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-6"&gt;6&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Viime  vuosikymmenenä on kuvattu endokannabinoidisysteemi ja on identifioitu  sen endogeeniset ligandit ANANDAMIDI( AEA)  ja 2- arakidonyyliglyseroli  (2AG) ja niiden spesifiset  seitsemän transmembraania  reseptoria CB1 ja  CB2. On myös kuvattu niiden synteesimekanismi, soluun otto ja  hajoaminen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-2"&gt;The CB&lt;sub&gt;1&lt;/sub&gt;  receptor mediates most cannabinoid responses in brain, where it is  highly expressed in the hippocampus, cortex, cerebellum,                    and basal ganglia (&lt;a id="xref-ref-5-2" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-5"&gt;5&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-6-2" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-6"&gt;6&lt;/a&gt;).&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;CB1  reseptorit  välittävät suurimman osan kannabinoidivasteista aivoissa.   Niitä esiintyy runsaasti hippokampissa, aivokuoressa, pikkuaivossa ja  basaalitumakkeissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Endocannabinoids  inhibit the release of neurotransmitters such as GABA, glutamate, and  dopamine acting as retrograde synaptic                   messengers (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-7-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-7"&gt;7&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-8-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-8"&gt;8&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Endokannabinoidit  estävät hermonvälittäjäaineitten ( GABA, glutamaatti ja dopamiini)  vapautumista toimimalla retrogradisena synapotisena välittäjänä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In the hippocampus CB&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;1&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; is expressed in GABAergic interneurons, and its activation results in the inhibition of GABA&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;A&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; synaptic transmission (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-7-2" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-7"&gt;7-9&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Hippokampin  alueella CB1 reseptoria esiintyy GABA-ergisissä välineuroneissa  ja sen  aktivaatio johtaa GABA A synaptisen transmission estymiseen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In  addition, electrical stimulation of Schaffer collaterals in hippocampal  slices stimulates 2AG synthesis that in turn                    activates the CB&lt;/span&gt;&lt;sub style="font-weight: bold;"&gt;1&lt;/sub&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; receptor, resulting in inhibition of long-term potentiation (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-5-3" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-5"&gt;5&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Lisäksi  Schaefferkollateraalien elektrinen stimulaatio hippokampileikkeissä   vaikuttaa 2AG-syntesiä, mistä puolestaan aktivoituu CB1-reseptorit ja  siitä  taas  aiheutuu LTP( long term potentiation)  estyminen,  pitkäaikaispotentiaation esto.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-2"&gt;Thus  interference with required hippocampal cell firing might explain  cannabinoid actions on learning and short-term memory                   (&lt;a id="xref-ref-10-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-10"&gt;10&lt;/a&gt;).&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Tämä  interferenssi hippokampuksen  impulssitoiminnan frekvenssiin  saattaisi  selvittää, miksi kannabinoidien vaikutus  tuntuu  oppimiseen ja  lähimuistiin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Cannabinoids are also able to control movement by interacting with the dopaminergic system in the striatum (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-11-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-11"&gt;11&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;) and pain perception by interfering with analgesic circuits (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-5-4" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-5"&gt;5&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-7-3" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-7"&gt;7&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;). &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Kannabinoidit  pystyvät myös kontrolloimaan  liikkumista   vuorovaikuttamalla  dopaminergiseen järjestelmään  aivojen  striatum- alueella sekä kivun  havaitsemiseen   vuorovaikuttamalla analgeettisiin  neuronipiireihin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-2"&gt;The signal transduction mechanisms responsible for cannabinoid responses include G&lt;sub&gt;i&lt;/sub&gt;-mediated inhibition of adenylyl cyclase and modulation of ion channels, including inhibition of voltage-dependent Ca&lt;sup&gt;2+&lt;/sup&gt; channels (N, P/Q type) and activation of inwardly rectifying K&lt;sup&gt;+&lt;/sup&gt; channels (&lt;a id="xref-ref-6-3" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-6"&gt;6&lt;/a&gt;).&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Se  signaalinjohtumismekanismi, joka vastaa  kannabinoidivasteista käsittää  Gi-välitteisen  AC. inhibition  ja jonikanavien modulaation ja niihin  kuuluu  VDCC (N,P/Q tyypin) estyminen ja irK+ kanavan aktivoituminen.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In  addition, cannabinoids activate different signaling pathways involved  in the regulation of cell fate such as the MAP                   kinase  family (ERK, JNK and p38), protein kinase B, and the sphingolipid  pathway (&lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-6-4" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-6"&gt;6&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-12-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-12"&gt;12&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-weight: bold;" id="xref-ref-13-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-13"&gt;13&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Sen  lisäksi  kannabinoidit aktivoivat erilaisia teitä, jotka ovat osallisia  solukohtalon säätelyyn kuten MAP-kinaasiperheen (ERK, JNK ja p38),  proteiinikinaasi B:n  ja sfingolipiditien.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-2"&gt;In fact, cannabinoids may act as modulators of cell fate in both neural and extraneural locations (&lt;a id="xref-ref-12-2" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-12"&gt;12&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-13-2" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-13"&gt;13&lt;/a&gt;), and of special relevance endocannabinoids exert a neuroprotective role in a variety of brain injury models (&lt;a id="xref-ref-14-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-14"&gt;14&lt;/a&gt;, &lt;a id="xref-ref-15-1" class="xref-bibr" href="http://www.jbc.org/content/277/48/46645.full#ref-15"&gt;15&lt;/a&gt;). &lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Itseasiassa  kannabinoidit voivat toimia solukohtalon modulaattoreina sekä  neuraalissa että extraneuraalissa sijaintikohdassa.  Erityistä  relevanssia  on endokannabinoideilla  neuroprotektiivisuudessa     erilaisissa aivovauriomalleissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;This  background prompted us to investigate if the endogenous  cannabinoid  system could be involved in the control of neurogenesis. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Tältä  pohjalta tutkijat lähtivät selvittelemään, voisiko endogeenisten  kannabinoidien järjestelmä  olla osallisena neurogeneesin kontrollissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Results  presented herein show that the endocannabinoid  AEA inhibits cortical  neuron progenitor differentiation to mature  neurons. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;Tulokset  joita tässä esitetään, osoittavat, että endokannabinoidi AEA estää  kortikaalisen neuronin progeniittorisolun  erilaistumista kypsäksi  neuroniksi.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt;                  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Moreover,  human neural stem cell differentiation and  NGF-induced PC12 cell  differentiation were also inhibited by cannabinoid                    challenge.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p id="p-2"&gt; havaittiin, että ihmisen neuraalisen  kantasolun erilaistuminen ja NGF:n indusoima PC12 solun erilaistuminen  estyivät kannabinoidialtistuksessa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;" id="p-2"&gt; Cannabinoids attenuated in a CB&lt;sub&gt;1&lt;/sub&gt;-dependent  manner Rap1/B-Raf-mediated activation of the ERK signaling pathway.  Finally, cannabinoid administration inhibited                   adult  hippocampal neurogenesis &lt;em&gt;in vivo&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;Kannabinoidit   heikensivät CB1 reseptorista riippuvalla tavalla Rap1/-Raf-  välitteisen aktivaation ERKsignalointitiessä. Lopuksi todettiin, että   cannabinoideista seurasi aikuisen hippokampin  neurogeneesin estyminen  in vivo.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-1773282939150060813?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/1773282939150060813/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anandamidi-endokannabinoidi.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1773282939150060813'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1773282939150060813'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/anandamidi-endokannabinoidi.html' title='ANANDAMIDI endokannabinoidi'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-8920666992784581386</id><published>2010-10-05T07:36:00.000-07:00</published><updated>2010-10-05T07:38:20.311-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='GLYSEROLI'/><title type='text'>GLYSEROLI</title><content type='html'>Ruotsin Lääkärilehti KLINIK OCH VETENSKAP-palstalla käsitelee glyrerolikinaaisin  puutettaX-kromosomiperäisenä resessiivinä tautina.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;a href="http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=15134" target="_blank"&gt;&lt;span style="font-weight: 700;"&gt;Glycerolkinas­brist med symtomdebut i vuxen ålder&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;                  Ett fall av nyupptäckt isolerad glycerolkinasbrist –  en mycket ovanlig X-bunden recessiv sjukdom – hos en vuxen man  rapporteras. Sjukdomsbilden var associerad med en – för första gången  beskriven – punktmutation, C332A, i exon 4 i glycerolkinasgenen.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-8920666992784581386?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/8920666992784581386/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/glyseroli.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8920666992784581386'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8920666992784581386'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/glyseroli.html' title='GLYSEROLI'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7293687971758696583</id><published>2010-10-02T15:11:00.000-07:00</published><updated>2010-10-02T15:29:40.914-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Surfaktanttitutkimus'/><title type='text'>Uusi synteettinen surfaktantti keskosten RDS:n hoitoon</title><content type='html'>&lt;p style="margin-bottom: 0cm;"&gt;Uutta surfaktanteista: hyvä synteettinen surfaktantti hahmoteltu keskosten RDS taudin hoitoon!&lt;br /&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;LÄHDE: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Almlen Andreas. Synthetic pulmonary surfactant: effects of surfactant protein B and C and their analogues&lt;/span&gt;. Karolinska institutet  2010. ISBN 978-91- 7409-966-9.&lt;/p&gt; &lt;table border="0" cellpadding="2" cellspacing="0" width="119"&gt;  &lt;col width="115"&gt;  &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;   &lt;td valign="TOP" width="115"&gt;    &lt;p&gt;&lt;a href="http://diss.kib.ki.se/2010/978-91-7409-966-9/thesis.pdf"&gt;Original&lt;/a&gt;    [PDF]     &lt;/p&gt;   &lt;/td&gt;  &lt;/tr&gt;  &lt;tr&gt;   &lt;td width="115"&gt;    &lt;p align="LEFT"&gt;&lt;a href="http://order2.kib.ki.se/wwwkib/kib.wwwbest_se.cfm?wwwtyp=avhandling" target="_blank"&gt;-&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;   &lt;/td&gt;  &lt;/tr&gt; &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt; &lt;p&gt;Suomennosta abstraktista: &lt;b&gt;Abstract:&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;Pulmonary surfactant is a lipid/protein mixture lining the air-liquid interface in the alveoli.&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Keuhkosurfaktantti on lipidi/proteiiniseos, joka verhoaa keuhkorakkuloissa esiintyvää  ilma- neste-välipintaa.&lt;/p&gt; &lt;p&gt; &lt;b&gt;Its main function is to lower surface tension during respiration and thereby prevent alveolar collapse at end-expiration. &lt;/b&gt; &lt;/p&gt; &lt;p&gt;Sen päätehtävänä on alentaa pintajännitystä hengittämisen aikana ja siten estää, etteivät keuhkorakkulat eli alveolit litisty kokoon uloshengityksen päätteeksi.  &lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;Surfactant deficiency, especially common in prematurely born babies, is the main cause of respiratory distress syndrome (RDS).&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pintajännitystä alentavan tekijän puute kuten  esimerkiksi liian varhain syntyneillä vauvoilla  on tavallista, on  pääsyy keskosten     RDS  tautiin,vaikeaan  hengenahdistusoireyhtymään&lt;/p&gt; &lt;p&gt; &lt;b&gt;This disease is treated with exogenous surfactant replacement using animal-derived modified natural surfactants.&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Tätä tautia hoidetaan antamalla exogeenistä surfaktanttia korvikkeeksi  käyttämällä eläinperäistä modifioitua luonnollista surfaktanttia.  &lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;Production of these is quite expensive and the supply is limited. &lt;/b&gt; &lt;/p&gt; &lt;p&gt;Näitten surfaktanttien  tuottaminen on kuitenkin aika kallista ja niiden  saanti on rajoitettua.&lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;In addition there is a possible risk of transmitted infectious agents, which is why synthetic alternatives are under development.&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Lisäksi on eräs mahdollinen riskitekijä, että niistä välittyy jokin infektio;  sen takia kehitellään synteettisiä vaihtoehtoja.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;We investigated the effect of an SP-C analogue, SP-C33, in phospholipids as a synthetic alternative&lt;/b&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;. &lt;/span&gt;By circular dichroism and infrared spectroscopy we found that&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; SP-C33 shows secondary structure and orientation in a phospholipid bilayer similar to SP-C.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;b&gt;&lt;/b&gt;&lt;p&gt;Tässä työssä tutkijat  selvittivät erään   SP-C analogin tehoa  fosfolipideissä:   S-C33 oli tämä  synteettinen  vaihtoehto. Se osoitti sekundääristruktuuria ja orientoitumista fosfolipidikaksoiskerroksessa  samaan tapaan  kuin  SP-C.&lt;/p&gt; &lt;p&gt;&lt;b&gt;1-2% of this analogue in a mixture of dipalmitoylphosphatidylcholine (DPPC)/palmitoyloleoylphosphatidylglycerol (POPG) (68:31 by weight) showed tidal volumes similar to those obtained by the modified natural surfactant Curosurf when used in ventilated prematurely born rabbits.&lt;/b&gt;  &lt;/p&gt; &lt;p&gt;Tästä analogista on 1-2 prosenttia dipalmityylifosfatidyylikoliinin ja palmityylioleyylifosfatidyyliglyserolin seosta suhteessa 68: 31 jolloin hengitysvolyymi oli samanlasita kuin luonnollisen modifioidun surfaktantin Curosurfin avulla saatu hengitys, kun  ventiloitiin  keskosvaiheen koe-eläintä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;b&gt;When ventilated without positive end-expiratory pressure, SP-C33 surfactant shows lower lung gas volumes (LGV) compared to Curosurf, indicating that some component in the latter is needed to stabilize the lung at end-expiration. &lt;/b&gt;&lt;p style="font-weight: normal;"&gt;Kuitenkin Curosurfissa on jotain aineita, mitä tästä seoksesta puuttui ja joita tarvitaan stabilisoimaan keuhkojen loppuvaiheen  uloshengitystä ja kaasumääriä. .  &lt;/p&gt;&lt;b&gt;Our study shows that inclusion of both SP-C33 and SP-B, or an analogue thereof, significantly increases LGV.&lt;/b&gt;&lt;p&gt;Jos sisällytettiin  sekä  SP-C33 että SP-B tai niitten analogeja,   keuhkojen kaasutilavuus lisääntyi merkitsevästi.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;b&gt;This indicates that SP-B and SP-C exerts different tasks in surfactant and that both proteins are necessary to obtain alveolar stability&lt;/b&gt;.  &lt;/p&gt; &lt;p&gt;Tämä viittaa siihen, että s SP-B ja  SP-C  omaavat eri tehtäviä surfaktantissa  ja että molempia proteiineja tarvitaan alveolien stabilisoimiseksi&lt;/p&gt;&lt;b&gt;The SP-B analogue Mini-B shows good surfactant activity both in vitro and in vivo and may be a good replacement in synthetic surfactant.&lt;/b&gt;&lt;p&gt;SP-B&lt;b&gt; &lt;/b&gt;analogi Mini-B näyttää omaavan hyvän surfaktanttiaktiivisuuden sekä koeputkessa että kehossa  ja saattaa olla hyvä korvike synteettisessä surfaktantissa.  &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;b&gt;C-terminal modifications of SP-C33 do not alter its surfactant properties, indicating that mobility inside the membrane probably is not necessary for surfactant activity.&lt;/b&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;C-terminaalinen  SP-C33- analogin modifikaatio ei muuta sen surfaktanttiominaisuuksia, mistä voi päätellä, että liikkuvuus kalvon sisällä  ei ehkä ole välttämätöntä sen surfaktanttiaktiivisuudelle.  &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;b&gt;A synthetic surfactant consisting of 2% SP-C33 (by weight) in 80mg/ml DPPC/POPG (68:31 w/w) and an SP-B analogue, possibly Mini-B, may be a good replacement for modified natural surfactant in future treatment of neonatal RDS.&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;Synteettinen surfaktantti, jossa on  2% SP-C33  (paino-prosenttia) 80 mg/ml :ssa DPPC/POPG (68:31 w/w) seosta  ja SP-B analogia, saattaa olla hyvä korvike luonnolliselle modifioidulle surfaktantille keskosten RDS-taudin tulevissa hoidoissa&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7293687971758696583?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7293687971758696583/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/uusi-synteettinen-surfaktantti.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7293687971758696583'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7293687971758696583'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/uusi-synteettinen-surfaktantti.html' title='Uusi synteettinen surfaktantti keskosten RDS:n hoitoon'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-5893221121264083235</id><published>2010-10-01T11:43:00.000-07:00</published><updated>2010-10-01T13:20:10.658-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Valtimoita  rasvoittavat lipoproteiinit'/><title type='text'>Apolipoproteiini CIII</title><content type='html'>Itse asiassa tästä apolipoproteiinista apoCIII   en tiedä paljon mitään, joten hyvä on tehdä jokin muistiinpano.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Löysin tänään 1. 10.  uuden väitöskirjan jonka väitöstilaisuus on ollut viime viikolla.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LÄHDE: Marcus Ståhlman. Studies of atherogenic lipoproteins using mass spectrometry-based lipidomics. Göteborgs Universitet ISBN 978-91-628-8150-4.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ennen kuin suomennan abstraktia, poimin taustasta muutaman termin ja selityksen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ApoA, ApoB ja ApoC ovat  kriittisen tärkeitä molekyylejä, jotta lipoproteiinipartikkelit(Lp)  voivat asettua interaktioon eri entsyymien, kuljetusproteiinien ja solupinnan reseptoreitten kanssa.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ApoB100&lt;/span&gt; on eräs suurimpia ihmiskehon proteiineja ja siinä on jopa 4536 aminohappoa rakenteessaan. Pienempi &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ApoB48  &lt;/span&gt;esiintyy mm kylomikroneissa (CM).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ApoCIII&lt;/span&gt; on pienikokoinen 8.8 kDa ja sitä on kolmea laatua, sialylaatioasteen  mukaan apoCIII0, apoCIII1 ja apoCIII2. Sialylaatioasteella (0,1,2) on kliinistä merkitystä , samoin  tämän apoCIII:n määrällä. Jos sen pitoisuus lisääntyy, sen sialylaatioastekin kasvaa.  Se lisää sekretorisen sfingomyelinaasin (SMase) katalysoimaa hydrolyysiä 3-4 kertaiseksi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; SMase entsyymin&lt;/span&gt; tehtävänä on vaikuttaa sfingomyeliinin muuttumista keramidiksi Keramidin määrän nousu edistää LDL-lipoproteiinin aggrekoitumista arteriaseinämässä ja silloin seuraa taas, että paikalliset makrofagit  kehittyvät kohti vaahtosolumuotoa, mikä aiheutaa laajenemista  ateroomassa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ApoCIII lisää LDL sitoutumista valtimoseinämän proteoglykaaniin(PG)  ja lisää LDL:n kertymistä suoniseinmään. Tätä pohditaan, miksi näin tapahtuu, koska  apoCIII itse ei kiinnity proteoglykaaniin (PG) .&lt;br /&gt;ApoCIII sitoutuu LDL:ään siten,  että kyse on jonisesta interaktiosta apoB100:n emäksisten aminohapporyvästen ja PG:n GAG- ketjujen negatiivisesti varautuneitten sulfaattiryhmien kesken.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kun LDL kertyy subendoteliaalisesti,  se altistuu useille entsyymeille, muun muussa mainitulle SMase entsyymille (sfingomyelinaasille), mikä edistää kertyneitten lipopoteiinien  aggrekoitumista edelleen  ja fuusiota.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Täten tämä apoCIII näyttää olevan itsessään jo yksittäinen, riippumaton,  vahva kardiovaskulaarisen taudin  riskitekijä.&lt;/span&gt; Tätä vahvistaa vielä tieto siitä, että geneettisesti apoCIII-vajeinen koe-eläin omaa suojavaikutusta  kardiovasskulaarisia tauteja kohtaan.&lt;br /&gt;ApoC erittyy pääasiassa maksasta ja jonkin verran myös suolistosta.&lt;br /&gt;Veressä se kulkee yhdessä triglyseriinirikkaitten lipoproteiinien (TRL) kanssa  sekä myös HDL ja LDL-linkkiytyneenä.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ApoCIII  estää lipoproteiinilipaasia(LPL)&lt;/span&gt;  ja hepaattista lipaasia vaikuttamasta.&lt;br /&gt;Jos LPL ja hepaattinen lipaasi ( entsyymi-) pitoisuudet nousevat, estyy  TRL- interaktio heparaanisulfaatteihin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Aterogeeninen dyslipidemia &lt;/span&gt;kehittyy esim. 2-tyypin diabeteksessa täten,  kun apoCIII estää näitä entyymejä LPL ja hepaattinen lipaasi  vaikuttamasta. Tällöin triglyseridipitoinen  VLDL muoto ei pääse muuttumaan IDL muotoon ja siitä eteenpäin LDL muotoon  ja hakeutumaan maksan LDL- reseptoreihin. Tällöin tilanne on  se, mikä havaitaan laboratoriokokeissakin, aterogeeninen:  Seerumin TG, triglyseridit kohoavat, HDL fraktio vähenee ja sdLDL fraktio kohoaa ( small low density lipoprotein).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tekstiin liittyi hyvä&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; ja yksinkertaistettu  kuva &lt;/span&gt;maksan osuudesta  rasvan ja lipoproteiinien aineenvaihdunnassa. Se oli tavallisen konventionellin kuvan tapainen. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rasvakudoksesta( adipose tissue) &lt;/span&gt;tulee rasvahappoja (FA) ja kylomikroneista (CM)  myös tulee rasvahappoja plasmaan ja maksaan, mutta erikoisesti pisti silmään, että myös  maksaan tulevan &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;veren sokerin, glukoosin&lt;/span&gt;, ja tästä seuraavan  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;de novo lipogeneesin&lt;/span&gt; osuus oli merkattu tässä näkyviin. Sokerista tulee maksassa myös  triasyyliglyseroleja (TAG),  jota menee sitten varastorasvaksi tai pakataan VLDL1-partikkeleihin ja VLDL2 partikkeleihin, joita   siirtyy verenkiertoon periferiaan kuljetettavaksi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Väitöskirjan osatyöt olivat nimeltään nämä:&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;I.  Proteomics and lipids of lipoproteins isolated at low salt concentrations in D2O/sucrose in KBr (2008)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;II. ApoCIII -enriched LDL in type 2 diabetes displays altered lipid composition, increased susceptibility for sphingomyelinase, and increased binding in biglycan. (2009)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;III. Lipidomics of apoB-containing lipoproteins reveal that dyslipidemia is associate3d with alterations in molecular lipids leading to increased proinflammatory properties. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Nyt kirjoitan abstraktin   orginaalitekstistä sitaatteja ja suomennosta. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The prevalence of type 2 diabetes is increasing  worldwide and is about to reach epidemic proportions.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tyyppi2- diabeteksen esiintyminen on maailmanlaajuisesti lisääntymään päin ja saavuttamaisillaan epidemiset mittasuhteet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The disease is often  associated with dyslipidemia which is characterized by atherogenic lipoprotein profile including elevated serum triacylglycerol (TAG)  levels and high levels of small low-density lipopoteins (sd LDL)&lt;/span&gt;,&lt;br /&gt;Tautiin liittyy usein dyslipidemiaa, jonka piirteenä on rasvoittava lipoproteiinikirjo: korkeat seerumin triglyseridit ja  suuret pitoisuudet pienemän tiheyden omaavaa (rasvaisempaa)  LDL lipoproteiinia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Several large clinical studies  have shown that this change in serum lipoprotein profile constitutes a major cardiovascular risk factor, but the molecular mechanism are still not completely understood. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Useat laajat kliiniset tutkimukset ovat osoittaneet, että  tämä seerumin lipoproteiinien kirjon muutos on yksi tärkeä kardiovaskulaarinen riskitekijä, mutta sen taustalla oleva molekulaarinen mekanismi on edelleen tarkemmin  selvittämättä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;It has been proposed that the intrinsic properties of the particles, such as protein and lipid composition, might be responsible for the increased risk, mediated through an increased accumulation of lipoproteins in the artery wall, leading to atherosclerosis. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;On esitetty, että eräitten sisäsyntyisten tekijöitten kuten proteiinien  ja lipidirakenteitten ominaisuudet  saattaisivat olla taustasyynä  kohonneeseen  riskiin ,  mikä välittyy valtimoseinämään lisääntyvästi kertyneitten lipoproteiinien kautta johtaen  ateroskleroosiin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The primary aim of this these was to isolate and , with lipidomics approach, characterize the atherogenic lipoproteins from patients with type 2 diabetes. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tämän väitöstyön ensimmäinen tarkoitus oli eristää ja luonnehtia 2-tyypin diabetesta potevien  aterogeeniset lipoproteiinit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;A secondary aim was to link compositional changes to atherosclerotic processes in vitro. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Toisena päämääränä oli korreloida kokoomuksellisia muutoksia koeputkessa tapahtuviin ateroskleroottisiin prosesseihin.&lt;br /&gt;--&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The results revealed several alterations in the lipid and protein composition of the atherogenic lipoproteins isolated from patients with type 2 diabetes.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Several of these alterations couls, by the use of different in vitro systems, be linked mechanistically to proatherogenic processes such as lipoprotein retention and tissue inflammation. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tulokset  selvensivät useita muuntumisia aterogeenisten lipoproteiinien  lipidien ja proteiinien kokoomuksessa 2- tyypin potilailta eristetyissä näytteissä. Useat näistä muutoksista voitiin erilaisissa   &lt;span style="font-style: italic;"&gt; in vitro&lt;/span&gt; systeemeissä  assosioida mekaanistisesti proaterogeenisiin prosesseihin kuten lipoproteiinien retentoitumiseen  ja kudoksen tulehtumiseen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;We also showed that changes in lipoprotein lipid compositions were mainly associated with dyslipidemia.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tutkijat osoittivat myös lipoproteiinien lipidikoostumuksen  muutoksien korreloivan lähinnä dyslipidemiaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huom: Tästä aluksi mainitsemastani &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;apoCIII &lt;/span&gt;asiasta  ei abstraktissa vielä mainita. Se tulee vasta varsinaisessa väitöskirjatekstissä esiin.&lt;br /&gt;Lisää tästä asiasta:&lt;br /&gt;SBAR&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.blogger.com/www.skl.se"&gt;www.skl.se&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tuff&lt;a href="http://www.blogger.com/www.sll.se"&gt;&lt;br /&gt;www.sll.se &lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-5893221121264083235?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/5893221121264083235/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/apolipoproteiini-ciii.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5893221121264083235'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5893221121264083235'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/10/apolipoproteiini-ciii.html' title='Apolipoproteiini CIII'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3004027632397599042</id><published>2010-09-25T04:03:00.000-07:00</published><updated>2010-09-25T04:07:42.679-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PPAR'/><title type='text'>Adipogeneesi ja PPAR</title><content type='html'>http://&lt;a href="http://www.blogger.com/www.google.se/url?sa=t&amp;amp;source=web&amp;amp;cd=4&amp;amp;ved=0CDoQFjAD&amp;amp;url=http%3A%2F%2Fgenesdev.cshlp.org%2Fcontent%2F10%2F8%2F974.full.pdf&amp;amp;rct=j&amp;amp;q=PPAR%20isoform%20interaction&amp;amp;ei=u9WdTKutIKiN4gaXiPGnDQ&amp;amp;usg=AFQjCNHFRHf1maaZRE7U0U8QwlZpSGEyhg&amp;amp;cad=rja"&gt;www.google.se/url?sa=t&amp;amp;source=web&amp;amp;cd=4&amp;amp;ved=0CDoQFjAD&amp;amp;url=http%3A%2F%2Fgenesdev.cshlp.org%2Fcontent%2F10%2F8%2F974.full.pdf&amp;amp;rct=j&amp;amp;q=PPAR%20isoform%20interaction&amp;amp;ei=u9WdTKutIKiN4gaXiPGnDQ&amp;amp;usg=AFQjCNHFRHf1maaZRE7U0U8QwlZpSGEyhg&amp;amp;cad=rja&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tämä artikkeli kertoo eri isoformien adipogeneettisyydestä, tämä on detoksikoiva momentti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Etsin niitä isoformeja joita stimuloimalla tulee rasvahappojen energiaksisaaminen( katabolia)  ja glukoosin fosforyloiminen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tässä on ilmeisesti iso kirjo interaktioita ja vastavaikutuksiakin täytyy olla. Jos kovin vahvasti aktivoi yhtä ja ainoaa, voi olla  haitavaikutusta muitten alueista esim rasvojen saamisessa energiaksi.&lt;br /&gt;Ja sitä paitsi ihmisillä voi olla latenttina betaoksidaation heikkoutta.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3004027632397599042?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3004027632397599042/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/adipogeneesi-ja-ppar.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3004027632397599042'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3004027632397599042'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/adipogeneesi-ja-ppar.html' title='Adipogeneesi ja PPAR'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7941447417312132605</id><published>2010-09-25T02:02:00.000-07:00</published><updated>2010-09-25T03:54:57.820-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PPAR'/><title type='text'>PPAR ja vapaat rasvahapot</title><content type='html'>&lt;a href="http://img.medscape.com/fullsize/migrated/458/875/pharm458875.fig1.gif"&gt;http://img.medscape.com/fullsize/migrated/458/875/pharm458875.fig1.gif&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tämä kuva esittää miten &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR gamma reseptorin&lt;/span&gt; fysiologinen osuus  punoutuu metaboliseen häiriöön  ja vapaitten rasvahappojen määrään.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuva esittää taustaa ajattelulle, missä peroksisomien lisääminen olisi edullista, jotta solut ottaisivat paremmin sokeria sisään ja vapaat rasvahapot saataisiin myös  käyttöön, varsinkin  viskeraalisesta  rasvasta käsin.   Siis käytännössä miten insuliiniresistenssiä vähennettäisiin ja insuliinille herkkyyttä lisättäisiin ja ylipainon kehittymiseen vastavaikutettaisiin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tästä seuraa ajatus  että näitä peroksisomiproliferaattoriaktivoituvia reseptorivaikutuksia  tulisi saada lisää jonkin ligandin ( lääkkeen avulla),   PPAR modulaatiolla.  Tämä olikin  hyvin lupaava löytö vuosituhannen alussa, mutta näyttää siltä että molekyylit joita nyt on ollut  käytössä (rosiglitazoni) eivät ole  mikään ihannemuoto modulaattorille  eikä spesifinen vaan vikuuttaa vitaaleja elimiä jollain mekanismilla ja  on nyt vedetty pois markkinoilta.  Eräs aiempi versio aiheutti hepatiittia. Tämä rosiglitatsoni aiheuttaa kadiovaskulaarisia komplikaatioita ja jopa pioglitatsonista mainitaan, että se voi olla assosiaatiossa rakkosyöpään.&lt;br /&gt;USA.ssa maintaan Rosiglitatsoni jopa astmalääkkeissä koska  se vaikuttaa PPAR  ottaa vastaan myös leukotrieenisiä ligandeja jotka  ovat osana astmareaktioissa. Mutta Ruotsissa on  katsottu että rosiglitatsonin ainoa indikaatio on ollut tyypin  2 Diabetes. Pitka-aikaisen lääkkeen poisvetäminen pitää tapahtua lääkärin ohjeitten mukaan vaihtamalla johonkin toiseen lääkkeeseen. Tokko tiedetään, mitä tapahtuu jos lääke keskeytetään heti. Ehkä näistäkin tiedoista on jotain paperille pistettynä erilaisten joukkotutkimusten sivutuotteena.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PubMed hakulaiteella tästä asiasta lisää: &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div id="messagearea" class="messagearea"&gt;                 &lt;ul id="msgportlet" class="messages"&gt;&lt;li class="suggest"&gt;Performing your original search, &lt;i&gt;&lt;strong&gt;Betaoksidation and PPAR gamma&lt;/strong&gt;&lt;/i&gt;, in PubMed will retrieve &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=Betaoksidation%20and%20PPAR%20gamma&amp;amp;itool=QuerySuggestion"&gt;&lt;i&gt;&lt;strong&gt;6964&lt;/strong&gt;&lt;/i&gt; records&lt;/a&gt;.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;                                  &lt;div&gt;                          &lt;/div&gt;             &lt;/div&gt;             &lt;div class=""&gt;                                  &lt;div&gt;&lt;span id="result_sel" class="nowrap"&gt;&lt;/span&gt;&lt;input name="EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_ResultsController.ResultCount" value="1" type="hidden"&gt;&lt;input name="EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_ResultsController.RunLastQuery" type="hidden"&gt;&lt;/div&gt;             &lt;/div&gt;             &lt;p class="citation"&gt;&lt;a title="Biochemical pharmacology."&gt;Biochem Pharmacol.&lt;/a&gt; 2000 Oct 15;60(8):1027-32.&lt;/p&gt;&lt;h1 class="title"&gt;Regulation of the peroxisomal beta-oxidation-dependent pathway by peroxisome proliferator-activated receptor alpha and kinases.&lt;/h1&gt;&lt;p class="auth_list"&gt;&lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Latruffe%20N%22%5BAuthor%5D"&gt;Latruffe N&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Cherkaoui%20Malki%20M%22%5BAuthor%5D"&gt;Cherkaoui Malki M&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Nicolas-Frances%20V%22%5BAuthor%5D"&gt;Nicolas-Frances V&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Clemencet%20MC%22%5BAuthor%5D"&gt;Clemencet MC&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Jannin%20B%22%5BAuthor%5D"&gt;Jannin B&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=%22Berlot%20JP%22%5BAuthor%5D"&gt;Berlot JP&lt;/a&gt;.&lt;/p&gt;&lt;p class="aff"&gt;LBMC, University of Burgundy, 21000 Dijon, France. latruffe@u-bourgogne.fr&lt;/p&gt;&lt;div class="abstract_text"&gt;&lt;h3 class="abstract_label"&gt;Abstract&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ensimmäinen kloonattu PPAR 1990&lt;/span&gt;Tämä  tumareseptori(NR) nimitettiin sillä tavalla koska  se aktivoituu peroksisomin proliferaattorilla ja tähän joukkoon kuuluu monet lääkeket kuten fibraattiperhe, plasticizer kemikaalit   ja herbisidit (rikkaruohomyrkyt). Tämä reseptori kuuluu steroidireseptorien superperheeseen. .&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;The first PPAR (peroxisome proliferator-activated receptor) was cloned in 1990 by Issemann and Green (Nature 347:645-650). This nuclear receptor was so named since it is activated by peroxisome proliferators including several drugs of the fibrate family, plasticizers, and herbicides. This receptor belongs to the steroid receptor superfamily.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Spesifisen ligandin aktivoimisen jälkeen&lt;/span&gt; PPAR sitoutuu DNA-response elementtiin(RE), tässä se on PPRE, peroxisomiproliferaattoriin vastaava elementti. ( alla on mainittu sen sekvenssirakenne). tästä mekanismista seuraa transkription aktivoituminen kohdegeeneissä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;After activation by a specific ligand, it binds to a DNA response element, PPRE (peroxisome proliferator response element), which is a DR-1 direct repeat of the consensus sequence TGACCT x TGACCT. This mechanism leads to the transcriptional activation of target genes (Motojima et al., J Biol Chem 273:16710-16714, 1998). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ISOFORMIT.&lt;/span&gt; Ensilöydön jälkeen pystyttiin luonnehtimaan monta isoformia useimmilla selkärankaisilla.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;After the first discovery, several isoforms were characterized in most of the vertebrates investigated.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR alfa &lt;/span&gt; aktivoituu sellaisista lääkkeistä, jotka lasekvat rasvaa verestä kuten fibraatit- myös leukotrieenit(LTs) aktivoivat sen.  PPAR alfa säätelee rasvojen aineenvaihduntaa samoin  kuten myös detoksifioivia entsyymejä koodaavat geenit tekevät.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;PPAR alpha, activated by hypolipidemic agents of the fibrate family or by leukotrienes; regulates lipid metabolism as well as the detoxifying enzyme-encoding genes.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR beta/delta&lt;/span&gt;  ei ole vielä kovin hyvin tunnettu ja se näyttää olevan spesifisemmin aktivoituva rasvahapoista.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;PPAR beta/delta, which is not very well known yet, appears to be more specifically activated by fatty acids. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR gamma omaa alatyyppejä isoformit 1,2 ja 3. &lt;/span&gt;Se aktivoituu prostagalandiinilla PGJ2 tai antidiabeetisilla lääkkeillä tiatsolidiinidioneilla ( glitatsoneilla)  Viimeksimainittu isoformi osallistuu adipogeneesiin.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;PPAR gamma (subisoforms 1, 2, 3) is activated by the prostaglandin PGJ2 or by antidiabetic thiazolidinediones (Vamecq and Latruffe, Lancet 354:411-418, 1999). This latter isoform is involved in adipogenesis. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR ilmentymä kehossa&lt;/span&gt; riippuu suuresti  kudostyypistä.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;The level of PPAR expression is largely dependent on the tissue type.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR alfaa &lt;/span&gt;esiintyy pääasiassa maksassa ja munuaisessa. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR betaa eli deltaa&lt;/span&gt; esiintyy miltei kaikkialla.  Sen sijaan &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR gammaa &lt;/span&gt;esiintyy laajalti valkeassa rasvakudoksessa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;PPAR alpha is mainly expressed in liver and kidney, while PPAR beta/delta is almost constitutively expressed. In contrast, PPAR gamma is largely expressed in white adipose tissue. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR on transkriptiotekijä&lt;/span&gt;, joka vaatii muita nukleaarisia8 tuma-) proteiineja toimiakseen, esim joka kerta RXRalfan  ( 9-cis- retinonihapon alfa-reseptorin) sekä muita säätelyproteiineja.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;PPAR is a transcriptional factor that requires other nuclear proteins in order to function, i.e. RXRalpha (9-cis-retinoic acid receptor alpha) in all cases in addition to other regulatory proteins.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PEROKSISOMIT&lt;/span&gt;  ovat speisifisä organelleja, joissa tapahtuu VLCFA eli  hyvin pitkien rasvahappojen ja monityydyttämättömien 8PUFA) rasvahappojen kataboliaa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Peroxisomes are specific organelles for very long-chain and polyunsaturated fatty acid catabolism.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR alfa&lt;/span&gt;  omaa roolia  peroksisomalisessa rasvahappojen beeta-oksidaatiossa.PPAR alfa voi aktivoida peroksisomaalisen beta-oksidaatioentsyymejä  koodavat geenit kuten asyyli-CoA oxidaasi, multifunktionaalinen proteiini ja tiolaasi-geenit.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;From our results and those of others, the inventory of the role of PPAR alpha in the regulation of peroxisomal fatty acid beta-oxidation is presented. In relation to this, we showed that PPAR alpha activates peroxisomal beta-oxidation-encoding genes such as acyl-CoA oxidase, multifunctional protein, and thiolase (Bardot et al., FEBS Lett 360:183-186, 1995).&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Koe-eläimen maksassa  PPAR alfa  aktiivisuus  riippui sen fosforyloitumistilasta.Toisaalta PKC ja jotkut muut signaalin johtumistiet  modifioituvat peroksisomiproliferaattoreilla, jotka kohottavat fosforylaation tasoa eräissä spesifisissä proteiineissa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;Moreover, rat liver PPAR alpha regulatory activity is dependent on its phosphorylated state (Passilly et al., Biochem Pharmacol 58:1001-1008, 1999). On the other hand, some signal transduction pathways such as protein kinase C are modified by peroxisome proliferators that increase the phosphorylation level of some specific proteins (Passilly et al. Eur J Biochem 230:316-321, 1995).&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;From all these findings, PPAR alpha and kinases appear to play an important role in lipid homeostasis.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kaikista näistä löydöistä päätellen PPAR alfa ja kinaasit näyttävät omaavan tärkeää osuutta lipidien( rasva-aineiden 9 tasapainossa.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;( Sokerien aineenvaihdunnasta tiedetään että fosforylaatioilla on kriittinen osuus!)&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7941447417312132605?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7941447417312132605/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/ppargamma-ja-vapaat-rasvahapot.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7941447417312132605'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7941447417312132605'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/ppargamma-ja-vapaat-rasvahapot.html' title='PPAR ja vapaat rasvahapot'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3341495471901390247</id><published>2010-09-25T00:05:00.000-07:00</published><updated>2010-12-10T19:01:09.072-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PPAR modulaatio'/><title type='text'>PPAR ja tämän reseptorin moduloiminen</title><content type='html'>&lt;div style="border: 1px solid gray; margin: 0px; padding: 0px; visibility: hidden; display: none; width: 602px; height: 402px; background-color: white; position: absolute; right: 2em; top: 1em; z-index: 13;"&gt;&lt;img style="z-index: 15; position: absolute; right: 11px; top: 9px; width: 18px; cursor: pointer;" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d4/Button_hide.png" title="close" /&gt;&lt;/div&gt;                                  &lt;h1 id="firstHeading" class="firstHeading"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Peroxisome proliferator-activated receptor&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt;                      &lt;div id="siteSub"&gt;Wikipedia, the free encyclopedia&lt;/div&gt;                                          &lt;div id="jump-to-nav"&gt;      &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor#p-search"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;     &lt;/div&gt;                   &lt;div class="thumb tright"&gt; &lt;div class="thumbinner" style="width: 452px;"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/File:PPAR-diagram.png" class="image"&gt;&lt;img alt="" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/43/PPAR-diagram.png/450px-PPAR-diagram.png" class="thumbimage" height="265" width="450" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;div class="thumbcaption"&gt; &lt;div class="magnify"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/File:PPAR-diagram.png" class="internal" title="Enlarge"&gt;&lt;img src="http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/magnify-clip.png" alt="" height="11" width="15" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt; PPAR -alpha ja -gamma tiet yllä olevassa WIKIPEDIA kuvassa.&lt;br /&gt;Molekulääribiologian alueella nämä peroksisomiproliferaattori-aktivoituvat reseptorit (PPAR)  ovat ryhmä tumareseptoriproteiineja, jotka toimivat transkriptiotekijöinä säädellen geenien ilmenemistä.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt; &lt;/div&gt; &lt;/div&gt; &lt;p&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Molecular_biology" title="Molecular biology"&gt;(molecular biology&lt;/a&gt;&lt;b&gt;; peroxisome proliferator-activated receptors&lt;/b&gt; (&lt;b&gt;PPARs&lt;/b&gt;) ;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_receptor" title="Nuclear receptor"&gt;nuclear receptor&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Protein" title="Protein"&gt;proteins&lt;/a&gt; ;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Transcription_factor" title="Transcription factor"&gt; transcription factors)&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;On kolme päälajia  PPAR proteiineja&lt;/span&gt;, alfa, gamma ja delta( beta)&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Three types of PPARs have been identified: alpha, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPARG" title="PPARG" class="mw-redirect"&gt;gamma&lt;/a&gt;, and delta (beta)&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Nimitys on PPARA  ja vaihtoehtoinen symboli PPAR &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor_alpha" title="Peroxisome proliferator-activated receptor alpha"&gt;&lt;b&gt;α&lt;/b&gt; (alpha)&lt;/a&gt; - ilmenee   maksassa, munuaisessa,&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; sydämessä&lt;/span&gt;, lihaksessa, rasvakudoksessa ja muuallakin ( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Liver" title="Liver"&gt;liver&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Kidney" title="Kidney"&gt;kidney&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Heart" title="Heart"&gt;heart&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Muscle" title="Muscle"&gt;muscle&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adipose_tissue" title="Adipose tissue"&gt;adipose tissue&lt;/a&gt;, and others)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor_delta" title="Peroxisome proliferator-activated receptor delta"&gt;&lt;b&gt;β/δ&lt;/b&gt; (beta/delta)&lt;/a&gt; - ilmenee  monissa kudoksissa mutta erikoisesti  aivoissa, rasvakudoksessa ja ihossa ( in many tissues but markedly in &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Brain" title="Brain"&gt;brain&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adipose_tissue" title="Adipose tissue"&gt;adipose tissue&lt;/a&gt;, and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Skin" title="Skin"&gt;skin)&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor_gamma" title="Peroxisome proliferator-activated receptor gamma"&gt;&lt;b&gt;γ&lt;/b&gt; (gamma)&lt;/a&gt; -muodostuu samalla geenillä mutta alternatiivisella pilkkoutumisella ja tätä on kolme muotoa.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;γ1 - ilmenee kaikissa kudoksissa esim  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;sydämessä&lt;/span&gt;, lihaksessa, paksusuolessa, munuaisessa, haimassa ja pernassa ( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Heart" title="Heart"&gt;heart&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Muscle" title="Muscle"&gt;muscle&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Colon_%28anatomy%29" title="Colon (anatomy)"&gt;colon&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Kidney" title="Kidney"&gt;kidney&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pancreas" title="Pancreas"&gt;pancreas&lt;/a&gt;, and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Spleen" title="Spleen"&gt;spleen)&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;γ2 - ilmenee pääasiassa  rasvakudoksessa ja on 30 aminohappoa pitempi ( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adipose_tissue" title="Adipose tissue"&gt;adipose tissue&lt;/a&gt;)(30 &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Amino_acid" title="Amino acid"&gt;amino acids&lt;/a&gt; longer)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;γ3 - ilmenee makrofageissa, paksusuolessa ja valkeassa rasvakudoksessa.  &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Macrophage" title="Macrophage"&gt;(macrophages&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Colon_%28anatomy%29" title="Colon (anatomy)"&gt;large intestine&lt;/a&gt;, white &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adipose_tissue" title="Adipose tissue"&gt;adipose tissue&lt;/a&gt;).&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;   &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;p&gt;PPAR proteiinit omaavat essentiellin osuuden  solujen erilaistumisessa, kehityksessä ja aineenvaihdunnassa ( hiilihydraattien, lipidien ja proteiinien aineenvaihdunnassa)  sekä tuumorien syntymisessä(&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cell_differentiation" title="Cell differentiation" class="mw-redirect"&gt;cellular differentiation&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Developmental_biology" title="Developmental biology"&gt;development&lt;/a&gt;, and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Metabolism" title="Metabolism"&gt;metabolism&lt;/a&gt; (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Carbohydrate_metabolism" title="Carbohydrate metabolism"&gt;carbohydrate&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lipid_metabolism" title="Lipid metabolism"&gt;lipid&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Protein_metabolism" title="Protein metabolism"&gt;protein&lt;/a&gt;), and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tumorigenesis" title="Tumorigenesis" class="mw-redirect"&gt;tumorigenesis&lt;/a&gt;&lt;sup id="cite_ref-pmid19609453_1-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor#cite_note-pmid19609453-1"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;2&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; of higher organisms).&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR LIGANDI&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt; Ensimmäiset tällaiset molekyylit löydettiin etsittäessä kohdetta peroksisomeja kasvattaville tekijöille ( peroksisomeja proliferoiville aineille) . Sellaisilla aineilla saataisiin näitten arvokkaitten pikkupartikkelien määrää lisääntymään. Niillä on tärkeä osuus  aineenvaihdunnassa. Ne voisivat mm parantaa insuliiniherkkyyttä ( increased &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome" title="Peroxisome"&gt;peroxisomal numbers&lt;/a&gt; ;  improving &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Insulin_resistance" title="Insulin resistance"&gt;insulin sensitivity&lt;/a&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;). Nämä aineet  olivat farmakologialtaan fibraattien kaltaisia joita taas oli löydetty 1980-luvun alkupuolella &lt;/span&gt;( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Fibrate" title="Fibrate"&gt;fibrates&lt;/a&gt; ).&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kun sitten havaittiin PPAR:n  kirjavampi rooli biologiassa, aineita alettiin sanoa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ligandeiksi&lt;/span&gt;. Näistä tunnetuin PPAR ligandiryhmä ovat&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; tiatsolidiinidionit &lt;/span&gt;(&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thiazolidinedione" title="Thiazolidinedione"&gt;thiazolidinediones&lt;/a&gt;).&lt;/p&gt;Kun  PPARδ (delta) oli löydetty ihmiseltäkin  1992, se osoittautui &lt;sup id="cite_ref-pmid1333051_6-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor#cite_note-pmid1333051-6"&gt;&lt;span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; PPARβ (beta) proteiinin  lähisukulaiseksi  (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Xenopus" title="Xenopus"&gt;Xenopus&lt;/a&gt;). USA käyttää ensimmäistä nimeä ja Eurooppa toista.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR FYSIOLOGINEN FUNKTIO ja HETERODIMEERIN MUODOSTUS &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;Jokainen PPAR muodostaa heterodimeerin retinoidi X reseptorin kanssa ( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Retinoid_X_receptor" title="Retinoid X receptor"&gt;retinoid X receptor&lt;/a&gt; )(RXR)  ja sitoutuu kohdegeeneissä DNA:n spesifiseen alueeseen. Näitä DNA-jaksoja nimitetään  peroksisomiproliferaattorin hormonivaste- elementeiksi PPREs (peroxisome proliferator &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Hormone_response_element" title="Hormone response element"&gt;hormone response elements&lt;/a&gt;).&lt;br /&gt;DNA:ssa vastaava jakso ( &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Consensus_sequence" title="Consensus sequence"&gt;consensus sequence&lt;/a&gt; ) on  AGGTCA&lt;b&gt;X&lt;/b&gt;AGGTCA, jossa X on sattumanvarainen nukleotidi ( a random &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nucleotide" title="Nucleotide"&gt;nucleotide)&lt;/a&gt;. Yleisesti ottaen tämä jakso esiintyy geenin promoottorialueessa. Sen takia kun PPAR sitoutuu ligandiinsa, kohdegeenien  transkriptio  joko alkaa lisääntyä tai vähentyä - riippuen siitä, mikä geeni on kyseessä.   (In general, this sequence occurs in the promotor region of a &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gene" title="Gene"&gt;gene&lt;/a&gt;, and, when the &lt;i&gt;PPAR&lt;/i&gt; binds its ligand, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Transcription_%28genetics%29" title="Transcription (genetics)"&gt;transcription&lt;/a&gt; of target genes is increased or decreased, depending on the gene).&lt;br /&gt;Toisaalta taas RXR tekee heterodimeerejä  monien muiden reseptorien kanssa   kuten  esimerkiksi D-vitamiinireseptorin ja  kilpirauhashormonireseptorien kanssa.&lt;br /&gt;(The RXR also forms a &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Heterodimer" title="Heterodimer" class="mw-redirect"&gt;heterodimer&lt;/a&gt; with a number of other receptors (e.g., &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Calcitriol_receptor" title="Calcitriol receptor"&gt;vitamin D&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thyroid_hormone_receptor" title="Thyroid hormone receptor"&gt;thyroid hormone&lt;/a&gt;).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PPAR funktiota modifioi niiden ligandia sitovan kohdan (domaanin) tarkka hahmo&lt;br /&gt;mikä  indusoituu   ligandimolekyylien  sitoutumisesta ja koko joukosta samanaikaisaktivaattoreita ja samanaikaisvaimentajia - niitten läsnäolosta siis reseptorin  funktio voi joko stimuloitua tai vastaavasti  estyä. (The function of PPARs is modified by the precise shape of their ligand-binding domain (see below) induced by ligand binding and by a number of &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Coactivator_%28genetics%29" title="Coactivator (genetics)"&gt;coactivator&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Corepressor_%28genetics%29" title="Corepressor (genetics)"&gt;corepressor&lt;/a&gt; proteins, the presence of which can stimulate or inhibit receptor function, respectively).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ENDOGEENIT LIGANDIT &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;  &lt;p&gt;Kehon omia PPAR-ligandeja ovat vapaat rasvahapot ja arakidonihappotuoteet eli eikosanoidit.(Endogenous ligands for the PPARs include &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Free_fatty_acid" title="Free fatty acid" class="mw-redirect"&gt;free fatty acids&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Eicosanoid" title="Eicosanoid"&gt;eicosanoids&lt;/a&gt;). &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Prostaglandiinilinjan eikosanoidi  aktivoi PPAR gamman.&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPAR%CE%B3" title="PPARγ" class="mw-redirect"&gt; (PPARγ&lt;/a&gt; is activated by PGJ&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; (a &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Prostaglandin" title="Prostaglandin"&gt;prostaglandin&lt;/a&gt;)).&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Leukotrieenilinjan eikosanoidi LTB4 ( leukotrieeni B4) taas päinvastoin aktivoi PPAR alfan (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Leukotriene" title="Leukotriene"&gt;leukotriene&lt;/a&gt; B&lt;sub&gt;4&lt;/sub&gt;).&lt;/p&gt;&lt;p&gt; On havaittu ,että PPAR gamman aktivaatio eräällä myötävaikuttavalla aineella RS5444 saattaa estää anaplastisen kilpirauhassyövän kasvua. &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPAR%CE%B3" title="PPARγ" class="mw-redirect"&gt;(PPARγ&lt;/a&gt; activation by agonist RS5444 may inhibit anaplastic thyroid cancer growth.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR  GEENIT&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Nämä kolme  eri PPAR-pää lajia koodautuu eri geeneillä.&lt;span class="mw-headline" id="Genetics"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; (&lt;/span&gt;The three main forms are transcribed from different &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gene" title="Gene"&gt;genes&lt;/a&gt;). &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;PPARα - &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Chromosome" title="Chromosome"&gt;chromosome&lt;/a&gt; 22q12-13.1 (OMIM &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/dispomim.cgi?cmd=entry&amp;amp;id=170998" class="external text" rel="nofollow"&gt;170998&lt;/a&gt;)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;PPARβ/δ - chromosome 6p21.2-21.1 (OMIM &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/dispomim.cgi?cmd=entry&amp;amp;id=600409" class="external text" rel="nofollow"&gt;600409&lt;/a&gt;)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPAR%CE%B3" title="PPARγ" class="mw-redirect"&gt;PPARγ&lt;/a&gt; - chromosome 3p25 (OMIM &lt;a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/dispomim.cgi?cmd=entry&amp;amp;id=601487" class="external text" rel="nofollow"&gt;601487&lt;/a&gt;).&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;PPAR geenin  perinnöllisiä häiriöitä tunnetaan näistä kaikista. ne johtavat  jonkin toiminnan puuteeseen jantällaisista seuraa  lipodystrofiaa, insuliiniresistenssiä ja /tai acanthosis nigricans- tautia (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lipodystrophy" title="Lipodystrophy"&gt;lipodystrophy&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Insulin_resistance" title="Insulin resistance"&gt;insulin resistance&lt;/a&gt;, and/or &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Acanthosis_nigricans" title="Acanthosis nigricans"&gt;acanthosis nigricans)&lt;/a&gt;.&lt;sup id="cite_ref-pmid15464424_9-0" class="reference"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Metabolisten tautien alueelta on seuraavia havaintoja:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PPARgamman erästä mutaatiota on tutkittu ja sille oli tyypillistä alentunut insuliinireseistenssin riski. Joissain väestöissä onkin tällaista  alleelia  0.03- 0.12 frekvenssillä.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor#cite_note-pmid15464424-9"&gt;&lt;span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPAR%CE%B3" title="PPARγ" class="mw-redirect"&gt;PPARγ&lt;/a&gt;, a gain-of-function &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mutation" title="Mutation"&gt;mutation&lt;/a&gt; (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Proline" title="Proline"&gt;Pro&lt;/a&gt;12&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Alanine" title="Alanine"&gt;Ala&lt;/a&gt;)decreased the risk of &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Insulin_resistance" title="Insulin resistance"&gt;insulin resistance&lt;/a&gt;; it  (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Allele" title="Allele"&gt;allele&lt;/a&gt; frequency 0.03 - 0.12 in some populations).&lt;sup id="cite_ref-pmid15367918_10-0" class="reference"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eräs toinen vastaavanlainen mutaatio taas oli tyypillistä lihavuudelle. Eräät muut polymorfiat tässä geenissä  assosioituivat  kohonneeseen BMI arvoon.&lt;br /&gt;&lt;/sup&gt; (In contrast, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Proline" title="Proline"&gt;pro&lt;/a&gt;115&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Glutamine" title="Glutamine"&gt;gln&lt;/a&gt; is associated with &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Obesity" title="Obesity"&gt;obesity&lt;/a&gt;. Some other polymorphisms have high incidence in populations with elevated body mass indexes).&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PPAR  RAKENNE&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Muitten tumareseptorien tapaan  (NR,  nuclear receptors) myös PPAR on rakenteeltaan modulimainen ja siinä havaitaan seuraavia toiminnallisia alueita.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Protein_domains" title="Protein domains" class="mw-redirect"&gt;(functional domains&lt;/a&gt;)&lt;/p&gt;  &lt;ul&gt;&lt;li&gt;(A/B) N-terminal region, N- pääty&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;(C) &lt;i&gt;DBD&lt;/i&gt; (&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/DNA-binding_domain" title="DNA-binding domain"&gt;DNA-binding domain&lt;/a&gt;), DNA:ta sitova alue&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;(D) flexible hinge region, joustava saranana toimiva alue&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;(E) &lt;i&gt;LBD&lt;/i&gt; (ligand binding domain), ligandia sitova alue&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;(F) C-terminal region, C-pääty&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;DBD&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;DNA:ta sitovassa osassa on kaksi sinkkisormimotiivia, jotka sitovat DNA:n spesifistä jaksoa, hormonille vastaavaa elementtiä, kun reseptori aktivoituu.&lt;br /&gt;(The DBD contains two &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Zinc_finger" title="Zinc finger"&gt;zinc finger&lt;/a&gt; motifs, which bind to specific sequences of DNA known as &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Hormone_response_element" title="Hormone response element"&gt;hormone response elements&lt;/a&gt; when the receptor is activated).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LBD&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tälle jaksolle on ominaista laaja sekundäärirakenne, jossa nähdään 13 alfa- helix silmukkaa  ja yksi beeta-tuppi. Luonnolliset ja synteettiset ligandit sitoutuvat tähän domaaniin ja joko aktivoivat tai vaimentavat reseptoria.&lt;br /&gt;(The LBD has an extensive &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Secondary_structure" title="Secondary structure" class="mw-redirect"&gt;secondary structure&lt;/a&gt; consisting of 13 &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Alpha_helix" title="Alpha helix"&gt;alpha helices&lt;/a&gt; and a &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Beta_sheet" title="Beta sheet"&gt;beta sheet&lt;/a&gt;.&lt;sup id="cite_ref-pmid17317294_11-0" class="reference"&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peroxisome_proliferator-activated_receptor#cite_note-pmid17317294-11"&gt;&lt;span&gt;[&lt;/span&gt;12&lt;span&gt;]&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/sup&gt; Natural and synthetic ligands bind to the LBD, either &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Agonist" title="Agonist"&gt;activating&lt;/a&gt; or &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Receptor_antagonist" title="Receptor antagonist"&gt;repressing&lt;/a&gt; the receptor).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lääkkeellinen vaikuttaminen tähän reseptoriin eli moduloiminen&lt;/span&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt; (&lt;/span&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/PPAR_modulator" title="PPAR modulator"&gt;PPAR modulator)&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;PPAR alfa ja gamma  ovat monen markkinoidun lääkkeen kohdemolekyylejä.  Esimerkiksi hypolipidemiset fibraatit aktivoivat PPAR alfaa ja antidiabeettiset tiatsolidiinidionit aktivoivat PPAR gammaa.  Eräs synteettinen kemikaali perfluoro-oktanonihappo aktivoi PPAR alfaa ja synteettinen perfluorononanonihappo aktivoi molempia PPRA alfaa ja gammaa. Berberiini aktivoi PPRA gammaa.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;(PPARα and PPARγ are the molecular targets of a number of marketed &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Drug" title="Drug"&gt;drugs&lt;/a&gt;. For instance the &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Hypolipidemic_agent" title="Hypolipidemic agent"&gt;hypolipidemic&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Fibrate" title="Fibrate"&gt;fibrates&lt;/a&gt; activate PPARα, and the &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anti-diabetic_drugs" title="Anti-diabetic drugs" class="mw-redirect"&gt;anti diabetic&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thiazolidinediones" title="Thiazolidinediones" class="mw-redirect"&gt;thiazolidinediones&lt;/a&gt; activate PPARγ. The synthetic chemical &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Perfluorooctanoic_acid" title="Perfluorooctanoic acid"&gt;perfluorooctanoic acid&lt;/a&gt; activates PPARα while the synthetic &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Perfluorononanoic_acid" title="Perfluorononanoic acid"&gt;perfluorononanoic acid&lt;/a&gt; activates both PPARα and PPARγ. &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Berberine" title="Berberine"&gt;Berberine&lt;/a&gt; activates PPARγ).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Näistä  enemmän&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thiazolidinedione" title="Thiazolidinedione"&gt;Thiazolidinedione&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anti-diabetic_drug" title="Anti-diabetic drug"&gt;Anti-diabetic drug&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Diabetes_mellitus" title="Diabetes mellitus"&gt;Diabetes mellitus&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Insulin_resistance" title="Insulin resistance"&gt;Insulin resistance&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Metabolic_syndrome" title="Metabolic syndrome"&gt;Metabolic syndrome&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;HUOM.  antidiabeettiset lääkeet rosiglitatsoni ja pioglitatsoni ovat näitä PPAR modulaattoreita. Rosiglitatsonista on havaittu liian paljon  muihin orgaaneihin kohdistuvia vaiktuuksia ja se on nyt vedetty Euroopasta pois markkinoilta (  Avandia, Avandamet sisältävät sitä). Pioglitatsonistakin(Actos ) on jotain  negatiivista mainittu Internetissä virtsarakon kasvaimen suhten.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Englantilainen teksti on Wikipediasta ja  sen löytää hakemalla tätä PPAR modulia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3341495471901390247?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3341495471901390247/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/peroxisome-proliferator-activated.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3341495471901390247'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3341495471901390247'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/09/peroxisome-proliferator-activated.html' title='PPAR ja tämän reseptorin moduloiminen'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3264301620727887188</id><published>2010-06-06T00:45:00.000-07:00</published><updated>2010-06-06T02:18:08.184-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Acetoacetic acid  ( ketoniaine)'/><title type='text'>ASETOETIKKAHAPPO. KETONIAINE</title><content type='html'>LÄHDE: http://&lt;a href="http://www.jbc.org/content/6/5/373.full.pdf"&gt;www.jbc.org/content/6/5/373.full.pdf&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Jos ajattelet että sinulla on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;KETOASIDOOSI&lt;/span&gt;, lue tämä&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="color:blue;"&gt;If You Think You Have Ketoacidosis Read This!&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt; &lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;KETOASIDOOSI on vakava tila, joka voi johtaa diabeettiseen koomaan, jos aikaa kuluu ja vieläpä kuolemaan. Tämä voi tapahtua 1-tyypin diabeetikoilla. Tällaista tapahtuu harvoin 2-tyypin diabeetikoilla.&lt;/span&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;b&gt;Ketoacidosis&lt;/b&gt; (key-toe-ass-i-DOE-sis) is a serious condition that can lead to diabetic coma (passing out for a long time) or even death. This may happen to people with type 1 diabetes. This occurs rarely in people with type 2 diabetes.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;KETOASIDOOSI on erään tyypin aineenvaihdunnallinen happamuustila, asidoosi, joka aiheutuu ketoniaineitten  korkeasta pitoisuudesta. Ketoniaineet ovat puolipalaneita hiilihdyraatteja, joita tulee aminohappojen rungoista, kun niistä on eronnut aminotyppi, ja niitä tulee myös rasvahapporungoista käsin, kun ne alkavat pilkkoutua. Niissä on siis vielä sellaisia sidoksia , joista voisi purkautua energiaa esiin, jos tilanne olisi hyvä, mutta jos ne kertyvät, ne tulevat myrkyllisiksi keholle. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Ketoacidosis is a type of metabolic acidosis which is caused by high concentrations of ketone bodies, formed by the deanimation of amino acids, and the breakdown of fatty acids.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;KETOASIDOOSI antaa kliinisiä oireita kuten mahakipua ( abdominal pain), pahoinvointia (nausea), oksenteluja( vomiting), väsymystä (tiredness), välinpitämättömyyttä ( indifference), apatiaa (apathy), siis ketoasidoottinen ei joskus itse  jaksa vaikuttaa tilanteeseensa  eikä piittaa omasta huononevasta tilastaan ja siinä piilee hengenvaara. Lihakset ovat kipeät ( muscle pain), lihaksisto on raskasta (muscle gravity), hengitys muodostuu syveneväksi, huohottavaksi ( deep, heavy breathing), hengitys alkaa tuoksua  asetonille ( acetone, pear drops)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt; &lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;img src="http://www.understanding-your-diabetes.com/images/ketoacidosis_symptoms.jpg" alt="" border="0" height="295" width="450" /&gt;&lt;/p&gt; &lt;ul style="font-style: italic;"&gt;&lt;li&gt;KETONIAINEET: Näistä kaksi tavallista ovat ASETOETIKKAHAPPO ja beeta-hydroksivoihappo. Tällaisia ilmenee, kun keho tuottaa rqsvahappojen aineenvaihdunnan kautta  korkeita pitoisuuksia näitä ketoniaineita eikä keho muodosta riittäviä määriä INSULIINIA, joka voisi hidastaa tätä produktiota. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;The two common Ketones produced in humans are &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;acetoacetic acid&lt;/span&gt; and &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;B-hydroxybutyrate. &lt;/span&gt;This occurs when the body is producing high levels of Ketones bodies via the metabolism of fatty acids (ketosis) and the body is producing insufficient insulin to slow this production. &lt;ul&gt;&lt;li&gt;KETONIAINEITTEN liikamäärä tekee veren merkitsevästi happamaksi.  Ja samalla jos insuliinista on puute, niin  korkeat verensokeripitoisuudet ( hyperglykemia)  voivat  edelleen lisätä veren happamuutta.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;The excess Ketones bodies can significantly acidify the blood. The presence of high blood sugar levels (hyperglycemia) caused by the lack of insulin can lead to further acidity in the blood. &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;TERVEILLÄ ihmisillä tällaista ei tavallisesti tapahdu, koska  haiman sisällä tuottuu INSULIINIA siinä tahdissa kuin ketoniaineitakin kertyy ja verensokeripitoisuudet nousevat.  Ne ovat molemmat energia-aineita. Kohonneet ketoniaineet  ovat  oire,  jossa on vaarallisen korkeita ketoniainepitoisuuksia ja niitä alkaa ilmetä virtsaan, jos ei ole kylliksi insuliinia. Ketonit ovat kehon myrkky. Ne ovat varoitusmerkki siitä, että DIABETES on epätasapainossa  tai että  diabeetikko on tulossa sairaaksi. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;In healthy individuals this normally does not occur because the pancreas produces insulin in response to rising Ketones/blood sugar levels. This symptom means dangerously high levels of Ketones and they appear in the urine when your body doesn't have enough insulin. Ketones can poison the body. They are a warning sign that your diabetes is out of control or that you are getting sick. &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt; 1-tyypin DIABETESTAPAUKSISSA  on tavallisinta, että ketoaineita   ilmenee,  kun maksa pilkkoo rasva-aineita ja proteiineja  vasteena soluhengityksen substraatin tarpeeseen. Mutta niillä, jotka osallistuvat nälkälakkoihin ja paastoavat yli 3 päivää, esiintyy myös ketoaineita samoin syömishäiriöpotilailla, anorektikoilla,  ja  kuoliaaksi nälkiintyneillä kun kehon on pilkottava omia  rakenteitaan ja rasvaa ravinnon puutteessa (typpikuolema).&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;This is the most common in untreated type 1 diabetes mellitus, when the liver breaks down fat and proteins in response to a perceived need for respiratory substrate. It can also occur with people who are participating in hunger strikes, fasting for more than 3 days, in people with eating disorders such as anorexia or people starving to death as the body is forced to break down fat for sustenance due to the lack of outside nutrition. &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jos henkilö on ketoasidoosissa, sen voi havaita hänen hengityksensä hajusta. Tämä  tuokssuu astonille, joka on&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; spontaani hajoamistulos asetoetikkahaposta.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;  Hajua kuvataan usein  imelän hedelmän tuoksuksi tai kynsilakan hajuksi.  Tällaisen tilan hoito tapahtuu yleisimmin sairaalassa.  Tätä oiretta voi omalta osaltaan ehkäistä oppimalla tunnistamaan varoitussignaaleja  ja kontrolloimalla virtsa ja veri säännöllissessti. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Ketoacidosis can be smelled on a person's breath. This is due to acetone, a direct byproduct of the spontaneous decomposition of acetoacetic acid. The smell is most often described as smelling like fruit or nail polish remover. Treatment for this symptom usually takes place in the hospital. But you can help prevent this symptom by learning the warning signs and checking your urine and blood regularly.&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Diabeettisen ketoasidoosin oireisto voi kehittyä hitaasti,  mutta usein nopeasti ja joskus  24 tunnissa. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Diabetic Ketoacidosis symptoms can develop slowly but often develop quickly, sometimes within 24 hours.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Seuraavia oireita voi havaita&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;b&gt;You may notice:&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;table align="center" border="0" cellpadding="10" cellspacing="0" width="500"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;li style="font-style: italic;"&gt;Ylimääräinen janon tunne tai suun kuivuus.&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Excessive thirst or very dry mouth, ylimääräinen janon tunne tai kuiva suu.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Tiheä virtsantulo&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Frequent urination&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Pahoinvointi ja oksennukset &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Nausea and vomiting&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Vatsakipu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Abdominal pain&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ruokahalun puute &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Loss of appetite&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Heikkous ja väsymys &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Weakness or fatigue&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Lyhenevä hengitys &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Shortness of breath&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Imelän hedelmän tai kynsilakan haju &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Fruity-scented or nail polish remover smelling breath&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sekavuus&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;Confusion&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Korkea veren sokeri &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;High blood sugar levels&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Virtsan ketoneita paljon&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="font-weight: bold;"&gt;High Ketones levels in your urine&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kuiva tai punottava iho &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dry or flushed skin &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;p&gt;KAKSI TAVALLISTA KETOASIDOOSITYYPPIÄ OVAT&lt;/p&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;diabeetinen ja alkoholista johtuva &lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;b&gt;Two common types of Ketoacidosis are Diabetic and Alcoholic.&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;p&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt;In diabetic patients, this is usually accompanied by insulin deficiency, hyperglycemia, and dehydration. In type 1 diabetics the lack of insulin in the bloodstream prevents glucose absorption and can cause unchecked Ketones body production potentially leading to dangerous glucose and Ketones levels in the blood. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Dehydration results following the osmotic movement of water into urine, exacerbating the acidosis. Hyperglycemia results in glucose overloading the nephron and spilling into the urine.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;In &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;alcoholic ketoacidosis&lt;/span&gt;, alcohol causes dehydration and blocks the first step of gluconeogenesis, which is a metabolic pathway that results in the generation of glucose from non-carbohydrate carbon substrates such as pyruvate, lactate, glycerol, and glycogenic amino acids. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;The body is then unable to synthesize enough glucose to meet its needs, thus creating an energy crisis resulting in fatty acid metabolism, and Ketones body formation.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;b&gt;How do you know if you have large amounts of Ketones?&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;A simple urine test can detect Ketones. You use a test strip, like a blood testing strip. Ask your health care provider when and how you should test for Ketones. Many experts advise to check your urine for Ketones when your blood glucose is more than 240 mg/dl. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;When you are ill (when you have a cold or the flu, for example), check for Ketones every 4 to 6 hours. And check every 4 to 6 hours when your blood glucose is more than 240 mg/dl. Also, check for Ketones when you think you may have any symptoms of ketoacidosis. &lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://www.understanding-your-diabetes.com/ketoacidosis.html"&gt;Return to Top of Ketoacidosis&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.understanding-your-diabetes.com/symptoms-of-diabetes.html"&gt;Return to Symptoms of Diabetes&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://understanding-your-diabetes.com/"&gt;Return to Home Page&lt;/a&gt; &lt;/p&gt;  &lt;/li&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3264301620727887188?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3264301620727887188/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/06/asetoetikkahappo.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3264301620727887188'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3264301620727887188'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/06/asetoetikkahappo.html' title='ASETOETIKKAHAPPO. KETONIAINE'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3573192757932710476</id><published>2010-04-10T01:11:00.000-07:00</published><updated>2010-04-10T01:37:58.711-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='MYELIINI  (1)'/><title type='text'>MYELIINISTÄ pieni  kertaus</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Myeliini&lt;/span&gt; on kansankielellä sanottuna  ihmisen elektrisyyteen perustuvan aivotoiminnan  järjestelmän &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;kaapelimateriaalia&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;kaikki tietävät että sydäntä voidaan kuvata sähkökäyrällä EKG ja aivojen toimintaa sähkökäyrällä EEG:&lt;br /&gt;Tämän biologisen sähkön hyvän intergroitumisen edellytyksenä on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt; normaalin  myeliinin, &lt;/span&gt;kaapeliaineksen muodostus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jos myeliinissä on vikoja ja myeliinipirstoilee tai vähenee, sanotaan että tauti on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;demyelinisoiva&lt;/span&gt;.  myeliiniä vähentävä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harmaa aivo-osa (Cerebrum) , missä on neuronien tumia, on hyvin  vähäisesti myeliiniä sisältävä ja sen takia vaikuttaa harmaalta, muta mitä enemmän on myeliiniä neuronien hermosolujen kaaplivahvisteena, sitä valkoisemmaksi aivoaines muuttuu.  ydinjatke joka on varsinainen kaapelikimppu on nimeltään myelencephalon, myeliiniaivo.&lt;br /&gt;AIVO on latinaksi ENCEPHALON.&lt;br /&gt;Pääteaivo, josa on paljon harmaita hermosoluja on TELENCEPHALON.&lt;br /&gt;Sen alla on DIENCEPHALON,  jossa on vielä erilaisia harmaita tumakkeita   valkoisen myeliinin joukossa (aivo-  tumakeväleissä kulkevia kaapeleita).&lt;br /&gt;Mesencephalon&lt;br /&gt;metencaphalon&lt;br /&gt;myelencephalon&lt;br /&gt;ovat muita aivo-osia ennen kuin  sitten on selkäydin, medulla oblongata.&lt;br /&gt;Niissä kaikissa kuitenkin on  havaittavissa harmaita osia (hermosoluja) ja valkoisia, kaapelikohtia myeliinipitoisia osia.&lt;br /&gt;Hermojuuret, jotka lähtevät selkäytimestä mainitaan latinaksi sanalla radix, juuri. Tulehdus sellaisessa kohdassa on radikuliitti. Aivojen tulehdusta mainitaan sanalla enkefaliitti. Aivokalvojen( menix)  tulehdusta kutsutaan meningiitiksi.&lt;br /&gt;Rajakohta, missä hermo alkaa saada vahvemman myeliinin on kriittinen kohta. myeliinin jatkoskohdat ovat myös kriittisiä ja vaurioalttiita. Myeliini uudsituu jatkuvasti,kuten kaikki mikä kehossa on omaa Turn over- uudsituman jatkuvasti. vaikka neuroni sinänsä ei jakaannu ja lisäännyt kuten muut solut, niin sen "vaate", sen kalvorakenne ja sen aksonin, jatkeen, myeliini uudistuu jatkuvasti tai sen pitäisi uudistua.&lt;br /&gt;Nämä seikat asettavat  ravitsemuksen tärkeäski tekijäksi sillä jokapäiväinen ravintoenergia ja tarvittava vesimäärä on tarpeen, että keho , aivot myös, voivat suorittaa geneettisesti niihin sisällytettyä uudistumisohjelmaa.&lt;br /&gt;Pohjoismainen Ministerineuvos on tehnyt Pohjoismaita varten ravintosuositukset juuri sen takia että kaikki pystyvät pitämään yllä terveyttä, ja pystyvät suorittamaan työtä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NNR 2004. Tästä kirjoitan toisessa blogissa&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://pikenruoka.blogspot.com/"&gt;pikenruoka.blogspot.com&lt;/a&gt;/&lt;br /&gt;Energia ja ravintoaineet. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;ja&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://aliravitsemus.blogspot.com/"&gt;aliravitsemus.blogspot.com&lt;/a&gt;/&lt;br /&gt;Myeliinin suhteen joudun kuitenkin ottamaan uuden blogiotsikon K-vitamiini, sillä sen muodostus on K1-vitamiinin aineenvaihdunnan aluetta ja K-vitamiinista olen tehnyt muutenkin projektin yliopistolla , tosin vain 10 p. tutkintotyön vuonna 2001 Dietetiikan kurssilla.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3573192757932710476?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3573192757932710476/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/myeliinista-pieni-kertaus.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3573192757932710476'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3573192757932710476'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/myeliinista-pieni-kertaus.html' title='MYELIINISTÄ pieni  kertaus'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-8520829064802289279</id><published>2010-04-10T01:00:00.000-07:00</published><updated>2010-04-10T01:02:20.852-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Lipidien biosynteesi'/><title type='text'>Moderni tieto lipidien biosynteesistä</title><content type='html'>http://&lt;a href="http://web.virginia.edu/Heidi/chapter25/chp25.htm"&gt;web.virginia.edu/Heidi/chapter25/chp25.htm&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tässä kirjan kappaleessa esitetään rasva-aineenvaihdunnan paradigmoiksi kiteytynyt fundamentaali tieto, joka on tarpeen kun alkaa pohtia ratkaisuja libidiaineenvaihdunnan häriöihin, jotka dominoivat nyky-yhteiskunnan sairaalloisuuksissa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-8520829064802289279?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/8520829064802289279/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/moderni-tieto-lipidien-biosynteesista.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8520829064802289279'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/8520829064802289279'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/moderni-tieto-lipidien-biosynteesista.html' title='Moderni tieto lipidien biosynteesistä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-6998021277007607764</id><published>2010-04-10T00:10:00.000-07:00</published><updated>2010-04-10T01:08:45.552-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='palmitiinihappo ja seriini'/><title type='text'>Entä  "Acyl-seriini"?</title><content type='html'>Seriini(Ser, S)  ja glysiini (Gly, G)   muuttuvat toisikseen kehossa. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Glysiini&lt;/span&gt; on pienin aminohappo ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;seriini&lt;/span&gt; taas on pienin hydroksyryhmän (-&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;OH)&lt;/span&gt;  omaava aminohappo.  Tällaisen valmiin OH-ryhmän liittäminen rasvahappokompleksiin säästää rasvahappoaineenvaihduntaa yhdeltä ylimääräiseltä entsyymitarpeelta,  vaikeitten  kohtien hydroksylaatioilta.&lt;br /&gt;Aivorakenne sfingomyeliini tarvitsee sellaista kompleksia,  jossa palmiitinhappo ja seriini  ovat kondensoituneet yhteen sfinganiiniksi. Lipidirakenteitten epätyypillisissä kohdissa esiintyvät OH-rakenteet voivat ehkä kaikki olla peräisin seriinistä tai threoniinista, jottka  moplemmat voivat  tarjota OH-ryhmää rakenneaminohappoina. Threoniini on essentielli aminohappo ja kesti kauan ennen kuin sille löydettiin jokin funktio.&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://www.uni-koeln.de/med-fak/biochemie/biomed3/images/sphinx.gif"&gt;www.uni-koeln.de/med-fak/biochemie/biomed3/images/sphinx.gif&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Erilaisissa kehorakenteissa on helpointa ekonomisinta  käyttää yhteistä entsyymijärjestelmää  esim ensimmäieen ja toiseen ja viimeiseen hiileen, kuten &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;alfa-oksidaatio,&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;beta-oksidaatio&lt;/span&gt; ja &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;omega-oksidaatio&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mutta sitten , koska näitten päätyjen välinen ketju on hyvin vaihtelevarakenteinen, on eri molekyyleissä erilaisia ratkaisuja  oksidaatioon( katabolissuuntaisen OH- ryhmän luomiseen)  tai  rakenteellisen ( anabolissuuntaisen)  hydroksiryhmien asettamiseen ja  muuhun muokkaamiseen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sfingomyeliinin &lt;/span&gt;rakenteessa näkyvä OH on siis peräisin aminohaposta, joka kantaa valmiin OH-ryhmän: Seriini kondenoituu aktivoidun palmitiinihapon kanssa aluksi K1-vitamiinin ja B6 vitamiinin myötavaikutuksella&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-6998021277007607764?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/6998021277007607764/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/enta-acyl-seriini.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6998021277007607764'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6998021277007607764'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/enta-acyl-seriini.html' title='Entä  &quot;Acyl-seriini&quot;?'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-5175525395528750658</id><published>2010-04-09T22:20:00.000-07:00</published><updated>2010-04-09T22:35:33.193-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Suberylglycin'/><title type='text'>Acyl-glysiini Suberiinihappoglysiini, suberylglysiini</title><content type='html'>ACYLGLYCIN&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Suberyyliglysiini_ Suberylglycin&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;LÄHDE:&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://www.hmdb.ca/metabolites/HMDB00953"&gt;www.hmdb.ca/metabolites/HMDB00953&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;2005-11-16 15:48:42&lt;br /&gt;Update Date 2009-07-07 13:48:13&lt;br /&gt;Accession Number HMDB00953&lt;br /&gt;Secondary Accession Numbers Not Available&lt;br /&gt;Common Name &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Suberylglycine&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Suberyyliglysiini kuuluu asyyliglysiineihin. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Description &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Suberylglycine is an acyl glycine. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ASYYLIGLYSIINIT ovat normaalisti pienimääräinen rasvahappoaineenvaihdunnan metaboliitti. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Acyl glycines are normally minor metabolites of fatty acids. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kuitenkin synnynnäisessä aineenvaihdunnallisessa  virheessä voi asyyliglysiinien  eritys  olla lisääntynyt. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;However, the excretion of certain acyl glycines is increased in several inborn errors of metabolism.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tietyissä tapauksissa näitten aineenvaihduntatuotteiden mittaamisella kehonesteistä voidaan diagnosoida mitokondriaalisen rasvahappojen betaoksidaation häiriöitä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In certain cases the measurement of these metabolites in body fluids can be used to diagnose disorders associated with mitochondrial fatty acid beta-oxidation&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Asyyliglysiineitä tuottuu entsyymivaikutuksesta: entsyymi glysiini N-asétyylitransferaasi (EC 2.3.1.13) katalysoi reaktiota&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; asyyliCoA( aktivoitunut rasvahappo) + N-asetyyliglysiini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Acyl glycines are produced through the action of glycine N-acyltransferase (EC 2.3.1.13) which is an enzyme that catalyzes the chemical reaction:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;acyl-CoA + glycine &lt; -- &gt; CoA + N-acylglycine &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Suberyyliglysiini on dikarboksyylihappo.  Se muodostuu konjugoitumalla kun entsyymi glysiini-N-asetylaasi on katalysoimassa. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Suberylglycine is a dicarboxylic acid. It is formed by glycine-N-acylase catalyzed conjugation (PMID 947635). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tätä molekyyliä voidaan hyödyntää perinnöllisessä keskipitkien rasvahappojen CoA dehydrogenaasi-entsyymin vajeen selvittelemisessä. diagnostiikassa &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;It can be used for the diagnosis of hereditary medium-chain acyl-CoA dehydrogenase deficiency (PMID 2775902).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Käytetyt synonyymit suberylglysiinille &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Synonyms &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;1.Suberylglycin&lt;br /&gt;2.Suberylglycine&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;IUPAC nimitys &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Chemical IUPAC Name 8-[(carboxymethyl)amino]-8-oxo-Octanoic acid &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kemiallinen kaava &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Chemical Formula C10H17NO5&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-5175525395528750658?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/5175525395528750658/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/acyl-glysiini-suberiinihappoglysiini.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5175525395528750658'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/5175525395528750658'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/acyl-glysiini-suberiinihappoglysiini.html' title='Acyl-glysiini Suberiinihappoglysiini, suberylglysiini'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-6820347864953762796</id><published>2010-04-09T13:02:00.000-07:00</published><updated>2010-04-09T13:22:25.930-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lipidit'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='TPN'/><title type='text'>Parenteraalin ravitsemuksen lipidit</title><content type='html'>Eri lähteitä&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://healthlinks.washington.edu/nutrition/section6.html"&gt;healthlinks.washington.edu/nutrition/section6.html&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://www.nutrition-partner.com/doc/doc_request.cfm?AE5C9B8B2A5AE62663C19EDA65A7632B"&gt;www.nutrition-partner.com/doc/doc_request.cfm?AE5C9B8B2A5AE62663C19EDA65A7632B&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ruotsista&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://www.apoteketfarmaci.se/NyheterOchFakta/Farmaci%20Lkemedelsboken/Enteral%20och%20parenteral%20nutrition.pdf"&gt;www.apoteketfarmaci.se/NyheterOchFakta/Farmaci%20Lkemedelsboken/Enteral%20och%20parenteral%20nutrition.pdf&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KABI&lt;br /&gt;http://&lt;a href="http://www2.fresenius-kabi.com/internet/kabi/se/fkintpub.nsf/AttachmentsByTitle/SmofKabiven+folder/$FILE/SmofKabiven.pdf"&gt;www2.fresenius-kabi.com/internet/kabi/se/fkintpub.nsf/AttachmentsByTitle/SmofKabiven+folder/$FILE/SmofKabiven.pdf&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kommenttini:&lt;br /&gt;Jos dikarboksyylihapoista ollaan kehittämässä uutta komponenttia parenteraalisiin ravitsemuksiin, joissa lipidilähteistä hankitaan välitöntä energiaa,  tässä ikäänkuin tuotettaisiin  ketoaineita helposti muodostavaa alkuenergiaa ja samalla ehka sitruunahappokiertomodulin molekyylejä ja näin syötettäisiin sitruunahappokiertoa kaikilta mahdollisilta suunnilta melko suoraan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-6820347864953762796?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/6820347864953762796/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/parenteraalin-ravitsemuksen-lipidit.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6820347864953762796'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6820347864953762796'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/parenteraalin-ravitsemuksen-lipidit.html' title='Parenteraalin ravitsemuksen lipidit'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7098820051418646243</id><published>2010-04-09T06:54:00.000-07:00</published><updated>2010-04-09T06:55:33.994-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Entsyymilöytöjen vuosia FAO taudeissa'/><title type='text'>FAO häiriöitten etiologian löydön  historiallisia vuosia</title><content type='html'>http://&lt;a href="http://www.phmd.pl/images/ryciny/20090804102426.jpg"&gt;www.phmd.pl/images/ryciny/20090804102426.jpg&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7098820051418646243?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7098820051418646243/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/fao-hairioitten-etiologian-loydon.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7098820051418646243'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7098820051418646243'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/fao-hairioitten-etiologian-loydon.html' title='FAO häiriöitten etiologian löydön  historiallisia vuosia'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1005091737325037065</id><published>2010-04-09T00:56:00.000-07:00</published><updated>2010-04-09T01:00:41.133-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Organisten happojen esiintymä veressä'/><title type='text'>Aineenvaihdunnan  orgaanisten happojen välituotteiden kertymien taudeista</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Orgaanisten välituotehappojen merkitys neurologiassa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;(Myös FAO taudeista tulee joitain välituotteita tähän ryhmään).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LÄHDE:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pinar T. Ozand, MD, PhD&lt;/span&gt;  Topical Review Article:&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Organic Acidurias:&lt;/span&gt; A Review. Part 1.&lt;br /&gt;Department of Pediatrics, Biological and Medical Research, King Faisal Specialist Hospital and Research Centre, Riyadh, Saudi Arabia&lt;br /&gt;Journal of Child Neurology&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Generoso G. Gascon, MD &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Department of Pediatrics&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Orgaanisten happojen esiintyminen veressä on aineenvaihdunnan välituotteiden aluetta,  niitten kertymiä biologisiin nesteisiin, häiriintynyttä happo-emästasapainoa ja normaalien  biokemiallisten teitten mutkistumia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Organic acidemias are disorders of intermediary metabolism that lead to accumulation of organic acids in biologic fluids, disturb acid-base balance, and derange intracellular biochemical pathways&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kliiniseltä kuvalta tilanne heijastuu johonkin systeemitautiin ja pahenevaan enkefalopatiaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Their clinical presentation reflects the resultant systemic disease and progressive encephalopathy. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Joissain orgaanisten happojen  veripitoisuuksien nousuissa on häiriintynyttä happoemästasapainoa hallitsevana piirteenä ja toisissa sellaista ei edes havaita tai se on hyvin lievänä esillä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;While in some organic acidemias, disturbed acid-base metabolism is the predominant presenting feature, in others it is less prominent or even absent.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yli viiteenkymmenen eri fenotyyppisen tilaan  sisältyy esim haaroittuneitten aminohappojen (BCAA), vitamiinien, glukoosin, lipidien, glutationin (GSH),  gamma-aminohapon (GABA) aineenvaihdunnan ja oksidatiivisen fosforylaation  defektejä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The etiologies of the more than 50 different phenotypes include impaired metabolism of branched-chain amino acids, vitamins, glucose, lipids, glutathione, and -aminobutyric acid and defects of oxidative phosphorylation.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Useimmat orgaanisten happojen kohonneet verimäärät  ilmenevät neurologisesti  ja skaalaan kuuluu  akuutteja tai subakuutteja pahenevia enkefalopatioita, jotka  käsittävät  hermosysteemin eri alueita. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Most organic acidemias present with neurologic manifestations, which include acutely or subacutely progressive encephalopathy that involves different parts of the nervous system.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oireitten ilmenemisikä ja l systeemiset sekä  veri-ja immuunitekijälöydöt  antavat lisä suuntaviivoja differentiaalidiagnosiikkaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; The age of presentation and the associated systemic, hematologic, and immune findings provide additional guidelines for differential diagnosis.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kirjoittajat tekevät yhteenvedon orgaanisten happojen liiallisesta esiintymisestä veressä ja korostavat, mitkä oireet ovat niissä tavallisia ja mitkä epätavallisia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;We summarize major organic acidemias, while emphasizing their usual and unusual neurologic presentations. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;( J Child Neurol 1991;6:196-219).&lt;br /&gt;Journal of Child Neurology, Vol. 6, No. 3, 196-219 (1991)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-1005091737325037065?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/1005091737325037065/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/aineenvaihdunnan-orgaanisten-happojen.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1005091737325037065'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/1005091737325037065'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/aineenvaihdunnan-orgaanisten-happojen.html' title='Aineenvaihdunnan  orgaanisten happojen välituotteiden kertymien taudeista'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-7679077379485170793</id><published>2010-04-02T07:52:00.001-07:00</published><updated>2010-04-02T07:53:57.403-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Lihavuuden geeni'/><title type='text'>Lihavuudella on geeninsä</title><content type='html'>http://&lt;a href="http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13255"&gt;www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13255&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Den nya svenska studien, som publicerades i september i år, är den första i världen som visar att kosten har betydelse för effekten av FTO-genen – den mest kända och sannolikt viktigaste genen bakom vanlig fetma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Studien visar att det är om man äter fet mat som effekten av FTO-genen framträder. Äter man fet mat och har riskvarianten av genen i dubbel uppsättning, så är risken att bli fet två och en halv gånger så hög som om man saknar riskvarianten. Men denna ökade risk för fetma försvinner nästan helt om man äter fettsnål mat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Det här visar att vi inte är slavar under våra gener. Även om vi föds med en ärftlig belastning för fetma är livs­stilen viktig, säger Emily Sonestedt, forskare i Marju Orho-Melanders grupp vid Lunds universitets Dia­betescenter i Malmö och huvudförfattare till den nya studien.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Att FTO-genen påverkar risken för fetma upptäcktes 2007 av en brittisk forskargrupp, och har bekräftats i senare studier. Upptäckten gjordes när forskarna letade igenom genomet på jakt efter riskgener för typ 2-diabetes, men en närmare analys visade att det egentligen är kroppsvikten som FTO-genen påverkar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Det här var ett stort genombrott. Man visste sedan länge, bland annat genom tvillingstudier, att en stor del av risken att drabbas av fetma är genetiskt betingad. Men tidigare hade man bara lyckats identifiera riskgener som är kopplade till sällsynta former av svår fetma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Här, däremot, handlade det om en vanlig gen. Omkring 16 procent av alla européer har riskvarianten av FTO-genen i dubbel uppsättning (AA), och ytterligare cirka 47 procent har den i enkel upplaga (AT).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inverkan på kroppsvikten är visserligen måttlig: en person med dubbla riskalleler väger i genomsnitt omkring tre kilo mer än en person som saknar sådana. Men i dag har man identifierat ett tjugotal vanliga fetmagener – och fortfarande inte hittat någon som har så stark effekt som FTO-genen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;FTO-genen ligger på kromosom 16, men vad den har för funktion hos människan hade de brittiska upptäckarna ingen aning om. Genen klonades ursprungligen sedan man sett att en variant av den gjorde att möss fick sammanväxta tår. Nu fick förkortningen byta innehåll: FTO står inte längre för »fused toe«, utan för »fat mass and obesity«.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Förra året publicerades så en amerikansk studie, som visar att fysisk aktivitet har stor betydelse för vilken effekt FTO-genen får. Studien gjordes på medlemmar i Amish, en kristen grupp som lever ett gammaldags liv med mycket begränsad tillgång till bilar, elektricitet och and­ra moderna bekvämligheter. Försökspersonerna fick lämna blodprov, vägdes och mättes, och deras fysiska aktivitet registrerades under en vecka med accelerometer. Resultaten visar, att bland dem som rörde sig lite hade ärftligheten stor betydelse: personer med två riskalleler av FTO-genen vägde klart mer än personer som saknade sådana. Men i gruppen som rörde sig mycket var denna skillnad helt borta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fysisk aktivitet kunde uppenbarligen dämpa, eller rentav eliminera, den genetiska risken för fetma. Flera andra studier har bekräftat detta samspel mellan FTO-genen och fysisk aktivitet, även om bilden inte är helt entydig.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Den nya svenska studien är emellertid den första som visar att även kostens sammansättning spelar in. Det är svårt att få in tillförlitliga uppgifter om vad folk äter, men den svenska forskargruppen hade tillgång till ett ovanligt bra material: Malmö Kost-Cancer, en stor undersökning där man under fem år på 1990-talet samlade in kostuppgifter från cirka 28 000 Malmöbor i vissa åldersgrupper, med hjälp av både ett omfattande frågeformulär, en lång intervju och en matdagbok som deltagarna själva förde. Alla deltagare vägdes och mättes, och hos cirka 5 000 av dem har man även studerat generna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Materialet gjorde det möjligt för forskarna att renodla en kostfaktor i taget, för att undersöka om den har någon betydelse för FTO-genens effekter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Vi var inte helt säkra på vad vi skulle hitta, berättar Emily Sonestedt. Vi tittade på protein och på fibrer utan att hitta någon skillnad. Men när vi delade upp personerna i tre grupper utifrån hur mycket fett de åt, fick vi ett tydligt utslag.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– I gruppen som åt mest fett var risken att bli fet två och en halv gånger så hög för dem som hade riskallelen i dubbel uppsättning (AA), jämfört med dem som saknade riskallelen (TT). I gruppen som åt minst fett var det där­emot ingen större skillnad alls.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Det var inte någon extremt fettsnål kost som behövdes för att neutralisera fetma­genen. Den tredjedel som åt fettsnålast åt under 36 energiprocent fett, det vill säga i stort sett i linje med de nor­diska näringsrekommendationerna. Den tredjedel som låg högst åt över 41 energi­procent fett.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;När forskarna tittade på kolhydrater hittade de ett lika starkt samband, fast i omvänd riktning. I den grupp som åt minst kolhydrater gav fetmagenen tydligt utslag, medan den neutraliserades i den grupp som åt mest kol­hydrater.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Emily Sonestedt tror dock inte att kolhydrater har en skyddande effekt. Hennes tolkning är i stället att kolhydratmåttet i denna undersökning är en spegel av fettkonsumtionen: lite kolhydrater betyder mycket fett.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Sedan FTO-genen upptäcktes har man lärt sig en del om hur den fungerar i kroppen, säger hon. Man vet att den uttrycks starkt i hypo­talamus, som är ett centrum för aptitreglering i hjärnan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Det finns flera försök som visar, att människor med AA-varianten av FTO-genen äter mer än andra, i synnerhet av fet mat. Det kanske är så att genen påverkar mättnadskänslan, så att dessa människor inte blir lika snabbt mätta av fett som andra blir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malmöforskarna analyserade också data om fysisk aktivitet, och hittade samma tendens där som i de tidigare studierna. FTO-genen samspelar med både kost och fysisk aktivitet, säger Emily Sonestedt:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Det var i den grupp som hade låg fysisk aktivitet och åt mycket fett som skillnaderna i vikt var störst. Personer med AA-varianten i denna grupp hade i genomsnitt 1,8 enheter högre BMI än personer med TT-varianten.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Man kan säga att människor med AA-varianten av FTO-genen är mer utsatta än andra i ett samhälle som vårt, där det finns stor tillgång på energität mat och det krävs lite fysisk aktivitet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I dag finns det flera företag som erbjuder kommersiella gentest, där man mot betalning kan få veta vilken variant av FTO-genen man har. Emily Sonestedt tycker själv att det skulle vara intressant att göra ett sådant test, men det är inget hon rekommenderar för allmänheten:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Jag jobbar ju med det här och vet hur jag ska tolka svaret. Jag vet att FTO-genen bara är en faktor bland många.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– I framtiden, när man kan testa för flera olika riskgener för fetma, kanske det blir mer meningsfullt med ett gentest. Då kan testet ligga till grund för individuell rådgivning, där man får råd om hur man ska förebygga fetma utifrån sin genotyp.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;– Ju mer man vet om generna, desto mer kan man göra åt miljöfaktorerna.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-7679077379485170793?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/7679077379485170793/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/lihavuudella-on-geeninsa.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7679077379485170793'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/7679077379485170793'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/lihavuudella-on-geeninsa.html' title='Lihavuudella on geeninsä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-4263456332824164280</id><published>2010-04-01T06:03:00.001-07:00</published><updated>2010-04-01T07:29:43.606-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Painonpudotusdieeteistä'/><title type='text'>Veren vapaat rasvahapot eri  laihdutusdieeteissä</title><content type='html'>Vapaitten rasvahappojen muodostamasta ongelmasta kirjoittaa gastroenterologi ja nutrition erityistuntija professori emeritus Åke Nilsson uudessa Lääkärilehdessä. Han on Lundin yliopiston kliinisen nutrition osaston johtaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bantning med lågkolhydratdiet kan sätta fart på aterosklerosprocessen&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kolhydratfattig kost ökar fria fettsyror och LDL-kolesterol&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Åke Nilsson, professor emeritus, verksamhetsområde gastroenterologi och nutrition; medicinskt ansvarig, avdelningen för klinisk nutrition, Universitetssjukhuset, Lunds universitet&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yhteenvetona&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sammanfattat&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Eräs tutkimus osoittaa yhtä suurta painonlaskua kuusiviikkoisesta äärimmäisdieetistä hiilihydraattiniukalla Atkinsin dieetillä kuin kalorioitten suhteen rajoitetulla normaaliruoallakin. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;En studie visar samma viktminskning under sex veckor med extremt kolhyd­ratsnål kost (Atkinsdiet) som med en kaloribegränsad normalkost.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Mutta LDL-kolesteroli lisääntyi, kun hiilihydraattien osuus oli matala. sen sijaan toisessa ryhmässä LDL väheni 6% ja tämä lasku heijastui vapaistten rasvahappojen pitoisuuteen(FFA) &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LDL-kolesterol ökade med 10 procent med lågkolhydratkosten men minskade med 6 procent i jämförelsegruppen, vilket korrelerade till nivån av fria fettsyror.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tästä näkee, että vähähiilihydraattisella dieetillä ei ollut mitään etuja , pikemminkin siitä oli aineenvaihdunnallisia haittoja. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lågkolhydratdieten hade således inga fördelar men metabola nackdelar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;    Tämä etukäteisjulkaisuna. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Förhandspublicering.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt; Suunniteltu julkaisu on Lääkärilehdessä numero 16/ 2010. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Planerad publicering i Läkartidningen nr 16/2010&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;O Painon laskemistä helpottavana seikkana on rasvapitoinen, proteiinipitoinen ja hiilihydraateista niukka ravinto kuohuttanut mieliä suuresti. Sen takia on syytä kriittisesti paneutua näihin saatuihin tuloksiin ja mahdollisiin sivuvaikutuksiin ja olla tietoinen siitä, mitä tarkoittaa hiilihydraattiniukka ja rasvapitoinen dieeti eri tutkimuksissa. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Fettrik, proteinrik och kolhydratfattig kost har rönt stor uppmärksamhet som ett sätt att underlätta viktreduktion. Det finns därför skäl att kritiskt grans­ka såväl uppnådda resultat som even­tuel­la biverkningar och att vara medveten om vad som avses med kolhyd­ratsnål och fettrik kost i olika studier.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kahdessa kaikkein merkittävimmässä tutkimuksessa on ravinto sisältänyt päivittäin  120 g hiilihydraattia kahden vuoden aikana, mutta vain toinen näistä tutkimuksista käytti Atkinsin aloitusdieettiä, mikä käsitti kahden alkukuukauden aikana vain 20 gramman  hiilihydraattimääriä päivässä.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;I två av de mest uppmärksammade långtidsstudierna [1, 2] innehöll kosten 120 g kolhydrater per dygn under två år, men endast den ena studien [1] använde Atkins’ induktionsdiet (uppstartsdiet) med 20 g kol­hyd­rater per dygn de första två månaderna.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Nyt on Hermandex et al.  vertaillut tutkimustuloksia ja vaikutuksia metabolisiin parametreihin, kun annettiin  kuusi viikkoa joko tuollaista niukkahiilihydraattista  äärimmäisdieettiä ( 20 g hiilihydraattia päivässä) tai dieettiä, joka oli  amerikkalaisittain suositeltu normaalidieettiä; siihen kuuluu  kalorirajoitus ja energia-aineitten tasapainotus siten,  että hiilihydraattien osuus oli 55 E%, rasvojen osuus 30E% ja proteiinin osuus 15 E%. Lisäksi annettiin aterioinnin suhteen  perusteellinen neuvonta. Molempia ryhmiä neuvottiin valitsemaan elintarvikkeita, joissa oli kasvisperäistä rasvaa ja rajoittamaan kovan rasvan osuutta.  &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Nu har Hernandez et al [3] jämfört resultat och påverkan på metabola parametrar av sex veckors behandling med antingen denna extremt kolhyd­ratfattiga (20 g/dygn) diet eller en kaloribegränsad ordinär diet, som följer de amerikanska rekommendationerna och som innehöll 55 procent kolhydrater, 30 procent fett och 15 procent protein (jämförelsegruppen). Rådgivning angående ätbeteende gavs enligt en etablerad modell [4]. Båda grupperna råddes att välja livsmedel som innehåller vegetabiliskt fett och således att begränsa intaget av mättat fett.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;LDL korreloi vapaisiin rasvahappoihin. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LDL korrelerade med fria fettsyror&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tutkimuksen alussa kehonpainoindeksi BMI oli  35,8 +- 2,0 ( keskiarvo +- standardi deviaatio, SD)  Atkins-ryhmässä ja 36,7 +- 4,6 kontrolliryhmässä. Painonvähenemistä tutkittiin kuuden viikon aikana, eli alkuvaiheessa, jolloin useimmilla laihdutusmenetelmillä  painonlasku on suurin. Molemmat ryhmät v'ähenivät painossa keskimäärin 6 kiloa eli noin kilon viikossa. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;BMI var vid ingången i studien 35,8 ± 2,9 (medelvärde ± SD) i Atkinsgruppen och 36,7 ± 4,6 i kontrollgrupppen. Viktminskningen studerades över sex veckor, dvs under den initiala period då den med de flesta bantningsmetoder är som störst. Båda grupperna gick ner i genomsnitt 6 kg, dvs i genomsnitt 1 kg per vecka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Alussa ja kuuden viikon kuluttua tehtiin 24- tunnin tutkimuksia veren sokerista, insuliinista, triglyserideistä (TG) ja vapaista rasvahapoista(FFA), joita tarkattiin tunnin välien ja käyrän pinta-aloja  (AUC)  24 tunnin ajalta verrattiin. Eipä ollut odottamatonta, että glukoosin ja insuliinin alan kuvaajat  (AUC) supistuivat  rasvaisella dieetillä ja triglyseridit vähenivät molemmissa  ryhmissä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Vid starten och efter sex veckor gjordes 24-timmarsstudier där glukos, insulin, triglycerider och fria fettsyror mättes med 1-timmesintervaller, och arean under kurvan (AUC) över 24 timmar bestämdes. Inte oväntat föll glukos- och insulin-AUC med den fettrika dieten, och triglyceridnivån föll i båda grupperna.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Mutta mitä tuli LDL-arvoon havaittiin selvää eroa. Niukkahiilihydraattisessa ryhmässä nousi LDL-kolesteroli 10 % keskimäärin ja verrokkiryhmässä laski 6%.  Ero tutkimuksen aikana oli täten 16% alkuarvoista. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;För LDL-kolesterol förelåg en klar skillnad. Medan lågkolhydratgruppen ökade 10 procent i genomsnitt, sjönk jämförelsegruppen med 6 procent. Skill­naden i förändring under studietiden var således 16 procent av utgångsvärdet.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Oli mielenkiintoinen löytö, että LDL-kolesteroliarvojen nouseminen korreloi vapaitten rasvahappojen (FFA) pitoisuuteen. Tällä niukkahiilihydraattisella  ryhmällä oli huomattavasti korkeammat vapaitten rasvahappojen arvot kuin kontrolliryhmällä.  Lopputulos oli se, että vapaitten rasvahappojen aleneminen, joka tavataan havaita samaan aikaan, kun tasapainoista dieettiä käytettäessä aterianjälkeinen sokeri ja insuliini nousevat, olikin  heiullä heikompi, siis  enempi rasvahappojen liikkuminen on yhteydessä LDL-kolesterolin lisääntymiseen. Voi kysyä, mikä taas sitten aiheuttaa tämän yhteyden.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ett intressant fynd var att ökningen av LDL-kolesterol i lågkolhydratgruppen kor­re­lerade med nivåerna av fria fettsyror (FFA). Denna grupp hade betydligt högre FFA-värden än kontrollgruppen. Slutsatsen blev att den suppression av FFA-nivåerna som brukar ses parallellt med glukos- och in­su­lin­steg­ringen efter en balanserad måltid är sänkt och att den högre FFA-omsättningen är kopplad till en ökning av LDL-kolesterol. Frågan är vad som orsakar detta samband.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;KO ( poistogeeninen) hiiri sai ateroskleroosia.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Knockoutmöss fick ateroskleros&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Jos vapaitten rasvahappojen virtaus on suurta, se voi lisätä VLDL (hyvin keveitten lipoproteiinien)  eritystä, mikä taas synnyttää LDL lipoproteiineja.   Aiemmat eläinkokeet  viitaavat siihen, että lisääntynyt rasvahappojen tulva  myös lisää kolesterolin synteesiä. On kuvattu LDL-reseptorien ilmenemisen alassäätymistä, koska tyydytetyn rasvan otto lisää LDL-kolesterolipitoisuuksia, mikä voi olla primääri mekanismi tai sekundääristä lisääntyneelle kolesterolisynteesille ja lipoproteiinien erittymiselle. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ett högt FFA-flöde kan driva sekretion av VLDL (very low density-lipoproteiner), som i sin tur genererar LDL. Äldre djurexperimentella studier talar dock för att ett ökat fettsyraflöde också kan öka kolesterolsyntesen. En nedreglering av LDL-receptoruttrycket har beskrivits, eftersom intag av mättat fett ökar LDL-kolesterolnivån, vilket kan vara en primär mekanism eller ske sekundärt till en ökad kolesterolsyntes och sekretion i lipoproteiner.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Vaikka tyydytettyjen rasvahappojen osuus  k.o. rasvapitoisessa dieetissä oli pieni, oli kovan rasvan otto todennäköisesti kuitenkin suurempi kuin kontrolliryhmässä, koska rasvan kokonaisosuus ravinnossa oli korkea.  Mekanismista riippumatta on LDL-kolesterolin lisääntyminen  merkitsevä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Även om proportionen av mättade fettsyror i den aktuella fettrika kosten var liten, var intaget av mättat fett sannolikt högre än i kontrollgruppen på grund av den höga fettandelen. Oavsett mekanism är LDL-kolesterolökningen inte negligerbar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Vapaitten rasvahappojen nousemisen relevanssi niukkahiilihydraattisella dieetillä on  vastikään myös  osoitettu eläinkokeissa. ApoE- poistogeeninen hiiri, jossa oli puuttellinen resptorivälitteinen lipoproteiinien eliminaatio,  sai tavallista rehutablettia,  tai   tavallista  amerikkalaista dieettiä vastaavaa ravintoa tai matalahiilihydraattista, runsasproteiinista ja runsasrasvaista dieettiä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Relevansen av FFA-stegring med lågkolhydratdiet har nyligen också belysts i en intressant djurexperimentell stu­­die [5]. Apolipoprotein E-knockoutmöss, med defekt receptormedierad elimination av lipoproteiner, fick antingen normal pelletkost, kost motsvarande en ordinär västerländsk (amerikansk) kost eller lågkolhydratkost med högt pro­tein- och fettinnehåll.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kaksi jälkimmäistä ryhmää sai samanasteisen hyperlipidemian, mutta matalahiilihydraattinen ryhmä  kehitti hyvin suuren vapaitten rasvahappojen pitoisuuden ja  pitkälle edistyneen  ateroskleroosin. Myös endoteliaalisten progeniittorisolujen määrä veressä laski, mikä voidaan tulkata alentuneena verisuoniseinämien korjaantumiskykynä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;De två senare grupperna ut­veck­lade samma grad av hyperlipid­emi, men lågkolhydratkosten gav mycket högre FFA-nivåer och orsakade en mer avancerad ateroskleros. Den ledde också till ett sänkt antal endoteliala progenitorceller i blod, vilket tolkas som nedsatt förmåga till reparation av kärlväggsskador.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Kaksi aiempaa tutkimusta ihmisiltä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Två tidigare humanstudier&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tietysti voi pohtia onko löydöt relevantteja,mun olosuhteet ovat vähemmän extreemejä. Perusteellisessa tutkimuksessa vuonna 2009 verrattiin ylöipainoisten neljää eri dieettiä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Rasvapitoisuus korkea, 40E% tai matala 20 E%&lt;br /&gt;Proteiinipitoisuus korkea 25 E% tai tavallinen 15 E%.&lt;br /&gt;Hiilihydraattipitoisuudet vaihtelivat 35 E% ja 65 E% välillä.&lt;br /&gt;Rasva oli pääasiassa tyydyttämätöntä ja kovan rasvan osuus oli 8E%.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Frågan är naturligtvis om fynden är relevanta under mindre extrema betingelser. I en grundlig studie från 2009 [2] jämfördes hos överviktiga fyra olika koster: med högt (40 energiprocent [E%]) respektive lågt (20 E%) fettinnehåll och högt (25 E%) respektive ordinärt (15 E%) proteininnehåll. Kolhyd­ratinnehållet varierade mellan 35 och 65 E%. Fettet var i huvudsak omättat; andelen mättat fett var 8 E%.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Under två års uppföljning var viktreduktionen som störst (ca 6 kg) i samtliga grupper efter sex månader; därefter skedde som i så många andra studier en viss viktökning, och efter två år var viktreduktionen ca 4 kg i alla grupperna. Sammansättningen av makro­nutrienter påverkade således inte viktreduktionen signifikant.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;TG- pitoisuudet vaikuttuivat joka ryhmässä edullisesti. LDL-kolesteroli putosi hieman enemmän (6%) rasvaköyhäll dieetillä verrattuna rasvaisempiin variantteihin (1%)  ja niukkahiilihydraattiseen dieettiin.  Myös tässä tutkimuksessa annettiin suosituksena valita ensi sijaisesti kasvisperäistä rasvaa. Vapaita rasvahappoja ei mitattu. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Triglyceridnivåerna påverkades gynn­samt i alla grupper. LDL-kolesterol föll något mer med de fettfattiga (6 procent) än med de fettrika varianterna (1 procent); andelen protein spelade ingen roll vad avser plasmalipidnivåerna. FFA-nivåerna mättes inte.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Eräässä toisessa huomionarvoisessa kaksivuotisessa painonpudotustutkimuksessa verrattiin ns. Välimeren ravintoa, amerikkalaista suositeltua ravintoa ja korkearasvaista, niukkahiilihydraattista ravintoa.  Myös tässä tutkimuksessa suositeltiin valita  vegetabiilisia rasvoja. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;I en annan uppmärksammad tvåårig viktnedgångsstudie jämfördes s k medel­­havskost, amerikansk rekommenderad kost och högfett- och lågkolhyd­ratkost [1]. Även i denna studie gavs rekommendationen att i första hand äta vegetabiliskt fett.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tutkimuksesta on väitelty, mutta painonväheneminen oli pari kiloa suurempi runsasrasvaisella ja niukkahiilihdyraattisella ravinnolla eikä mitään LDL-kolesterolin lisääntymää nähty runsasrasvaisella ja niukkahiilihydraattisella dieetillä. Tosin Välimeren dieetillä väheni LDL-kolesteroli 5 % mitä ei tapahtunut muilla dieeteillä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Studien har varit föremål för debatt, men viktminskningen var ett par kilo större med högfett- och lågkolhydratkosten, och någon LDL-kole­sterolökning sågs inte med högfett- och lågkolhydratdieten. Dock minskade LDL-kolesterol, med 5 procent, med medelhavskosten men inte med de and­ra kosterna.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Pieni ero painonpudotuksessa  saatiin kahtena ensimmäisen kuukautena kun korkearasvaista ja niukkahiilihdyraatista ( 20 g HH) käytettiin.  Seuraavassa jaksossa käytettiin 120 g HH. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Den lilla skillnaden i viktnedgång etablerades under de första två månaderna då högfett- och lågkolhydratkosten innehöll endast 20 g kolhydrater per dygn; i senare skede var riktmärket 120 g kolhydrater per dygn.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;On vaikea käsittää, mikä motivoi moisen dieetin.&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Svårt se vad som motiverar denna kost&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Yhteenvetona  hyvin hiilihydraattiniukka ja runsasrasvainen dieetti aktiivin painonpudotuksen aikana voi lisätä LDL-koelsterolipitoisuuksia.  Tämä liittyy lisääntyneeseen vapaitten rasvahappojen liikkumisiin , mistä voi olla haitallisia vaikutuksia ateroskleroosin kehittymisessä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sammanfattningsvis kan en kost med mycket lågt kolhydratinnehåll och högt fettinnehåll under en aktiv viktminskningsperiod öka LDL-kolesterolnivån. Detta är knutet till en ökad FFA-omsättning, som kan ha negativa effekter på atero­sklerosutvecklingen.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Samankaltaisen painonpudotuksen ilman moista sivuvaikutusta saa aikaan tasapainotetulla ravitsemuksella ja hyvillä elämäntapaohjeilla.On vaikea  käsittää, mikä motivoi käyttämään sellaista ravintoa, jossa hiilihydraattien pitoisuus  on paljon alempi kuin kehon obligatorinen glukoosin tarve, mikä tilanne joutuu   käynnistämään  vahvasti rasvahappojen liikkeelle lähdön.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Samma viktminskning, men utan denna biverkan, kan uppnås med en balanserad kost och bra livsstilsrådgivning. Man har svårt att se vad som kan motivera användning av kost, vars kolhydratinnehåll är långt lägre än kroppens obligata glukosbehov och som kraftigt ökar FFA-omsättningen.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Painonpudotuksen metodin valinta&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Att välja metod för viktnedgång&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;On hyvin tunnettua, mitä vaikeuksia on vaikea-asteisessa lihavuudessapudottaa painoa   tai parhaassa tapauksessa saada jatkuvaa painon pudotusta aikaan pitkäaikaisesti.  Sen takia voidaankin  pitää positiivisena Sachsin et al. saamia samanlaisia tuloksia painonpudottamisesta  eräässä tutkimuksessa, jossa ei havaittu mitään negatiivisia aineenvaihdunnallisia vaikutuksia, kun rasvapitoisuus ravinnossa vaihteli 20- 40 E%  välillä ja proteiinipitoisuudet  15 ja 25 E% välillä. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Svårigheterna att vid svår obesitas upprätthålla och i bästa fall fortsätta viktnedgång under lång tid är välkända. Man kan därför se det som positivt att Sachs et al [2] uppnådde samma viktminskningsresultat i sin studie och inte såg någon negativ metabol påverkan med en variation i fettinnehåll mellan 20 och 40 E% och i proteininnehåll mellan 15 och 25 E%.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Motivoitu yksilö voi  järkevissä rajoissa  valita sellaisen ravitsemuskaavion, mikä parhaiten soveltuu yksilöllisen pitkäaikaisen kaloritasapainon ylläpitämiseen &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Den motiverade individen kan ju då, inom rimliga gränser, välja en kostregim som bäst passar syftet att långsiktigt upprätthålla kaloribalans för just honom eller henne.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;On kuitenkin muistettava, että sekä Sachs et al. ja Shai et al. runsasrasvaisine dieeteineen noudattivat kuitenkin tyydytettyjen rasvahappojen osalta  normaalisti i suositeltujen rasvapitoisuuksien raameja. On myös muistettava, että tunnetaan paremmin ne negatiiviset vaikutukset LDL-kolesteroliin, mitkä johtuvat kovasta rasvasta, ennen kaikkea palmitiinihaposta (C16:0) ja myristiinihaposta ( C14.0)  kuin selaliset  vaikutukset, jotka johtuvat vaihtelevista  hiilihydraattiosuuksista, joita on korvattu  rasvalla,  jossa dominoi MUFA ja PUFA rasvahapot. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dock ska man komma ihåg att både Sachs et al [2] och Shai et al [1] i sina fettrika koster hade ett innehåll av mättade fettsyror som var inom ramen för det som normalt rekommenderas och att de negativa effekterna på LDL-kolesterol av mättat fett, framför allt palmitin- och myristinsyra, är bättre kartlagda än effekten av att varierande proportioner kolhydrater byts ut mot fett med övervägande mono- och fleromättade fettsyror.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Aktuelli tutkimus  antaa vahvat syyt pitää silmällä  niukkahiilihydraattisten dieettien sivuvaikutuksia, mutta ei ole syytä pelotella niitä, jotka aikovat pudottaa painoaan pitkäaikaisesti ajatellen kohtuullisilla  selalisten dieettien varianteilla. &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Den aktuella studien [3] ger starka skäl att fortsätta hålla ögonen på lågkolhydratkosternas biverkningar, men inte skäl att skrämma upp den som valt att banta med långsiktigt rimliga varianter av sådan kost.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Seuraavia  lähdeviitteitä mainitaan:&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;Referenser&lt;br /&gt;1. Shai I, Schwarzfuchs D, Henkin Y, Shahar DR, Witkow S, Greenberg I, et al. Weight loss with a low-carbohydrate, Mediterranean, or low-fat diet. N Engl J Med. 2008;359:229-41.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Sacks FM, Bray GA, Carey VJ, Smith SR, Ryan DH, Anton SD, et al. Comparison of weight-loss diets with different compositions of fat, protein, and carbohydrates. N Engl J Med. 2009;360:859-73.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Hernandez TL, Sutherland JP, Wolfe P, Allian-Sauer M, Capell WH, Talley ND, et al. Lack of suppression of circulating free fatty acids and hypercholesterolemia during weight loss on a high-fat, low-carbohydrate diet. Am J Clin Nutr. 2010;91(3):578-85.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Foster GD, Makris AP, Bailer BA. Behavioral treatment of obesity. Am J Clin Nutr. 2005;82:230S-235S.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Foo SY, Heller ER, Wykrzykowska J, Sullivan CJ, Manning-Tobin JJ, Moore KJ, et al. Vascular effects of a low-carbohydrate high-protein diet. Proc Natl Acad Sci U S A. 2009;106:15418-23.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-4263456332824164280?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/4263456332824164280/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/vapaat-rasvahapot.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4263456332824164280'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4263456332824164280'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/04/vapaat-rasvahapot.html' title='Veren vapaat rasvahapot eri  laihdutusdieeteissä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-4533671293496285880</id><published>2010-03-13T13:58:00.000-08:00</published><updated>2010-12-10T19:40:44.047-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='FAOD'/><title type='text'>Lasten dieetti betaoksidaatiovajeessa</title><content type='html'>LASTEN DIEETTI BETAOKSIDAATIOHÄIRIÖSSÄ&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lasten tulee jatkaa edelleen minimaalista rasvamäärää ja hyvin hiilihydraattipitoista dieettiä tihein aterioinnein; ja energian jakautuminen päivän osalle menee myös edellä kerrottujen periaatteiden mukaan. Päiväsaikaan annetaan aterioita 3-4 tunnin välein ja letkuruokintaa annetaan yön yli, jotta lipolyysi voidaan minimoida.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yön aikana annetun glukoosimäärän tulee ainakin kattaa basaali glukoosin muodostuksen määrä ikää vastaten: 0.3- 0.5 g hiilihydraattia painokiloa kohden tunnissa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; * Yösyöttö voidaan vaihtaa glukoosipolymeeriliuokseen. Monogeenia ja glukoosipolymeeriä voidaan myös jatkaa, mutta Monogenin volyymiä on rajoitettava, ettei siitä tule liian suurta energiamäärää siten, että se vaikuttaa päiväsajan ruokahaluun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; * Alternatiivinen mahdollisuus on keittämättömän maissitärkkelyksen anto yöaikaan. Tämän terapian alkamisessa on sairaalaan otto suositeltavaa, jotta voidaan määrittää paastotoleranssi. Tuloksia käytetään sitten hyödyksi, kun suunnitellaan, miten usein maissitärkkelystä on annettava. Kirjoittajan kokemuksen mukaan kuuden tunnin välein.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maissitärkkelyksen annostus on 2 grammaa painokiloa kohden pienillä lapsilla ja 1 g kiloa kohden isommilla lapsilla ja tämä tavallisesti sekoitetaan Monogeniin tai rasvattomaan maitoon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; * Minimaalisesti rasvaa sisältävä dieetti saadaan aikaan pääasiallisesti tärkkelyspitoisilla ruoilla ja hyvin matalan rasvapitoisuuden sisältävillä proteiineilla kuten valkoisella kalalla, valkealla kananlihalla tai kalkkunan lihalla tai palkokasveilla.&lt;br /&gt; * On parasta antaa korkea hiilihydraattipitoisuus tärkkelyspitoisten ruokien avulla kuten riisistä, pastasta, perunasta, leivästä ja viljasta, koska nämä sulavat hitaammin kuin sokeriset ruoat.&lt;br /&gt; * Mutta on havaittu, että kaikki lapset eivät pärjäile sellaisen tilavuudeltaan ison ravinnon kanssa, joten heidän dieettiään voi osalta muodostaa sokeria sisältävistä ruoista kuten hillosta, matalarasvaisesta jäätelöstä, kakuista tai kekseistä.&lt;br /&gt; * Nykyisin on olemassa rasvaisille ruoille monia vaihtoehtoisia matalarasvaisia tuotteita esim muroissa, sooseissa, jälkiruoissa, jäätelöissä ja juustoissa ja niitä voi sisällyttää dieettiin. Vanhemmat tarvitsevat ohjeita saadakseen vaihtelua dieettiin ja ruoka-aineiten sisällöstä ilmoittavan tiedon tulkitsemiseen: Paljonko rasvaa sisältyy elintarvikkeeseen? Mikä on rasvan sisältö ruoassa? Mikä on rasvapitoisuudeltaan redusoitua, mikä on vähärasvaista, mikä on käytännöllisesti katsoen rasvatonta ja mitä tarkoittaa 90%.sti rasvatonta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MCT-öljyjä voidaan sisällyttää dieettiin tekemään ruokaa paremman makuiseksi ja antamaan alternatiivia energialähdettä. Jokin osa MCT rasvoja varastoituu rasvakudoksiin ja sieltä se voidaan saada energialähteeksi Brittiläiset MCT öljyt sisältävät pääasiassa rasvahappokokoja C8 ja C10 ja sen takia ne soveltuvat lapsille, joilla on pitkien rasvahappojen (LCFA) beta-oksidaatiovaje.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jos verrataan MCT öljyjä muihin ruokaöljyihin, sen savuuntumispiste on matala. Sen takia on huolehdittava, että se ei kärise eikä ylikuumene, sillä sen maku tulee kitkeräksi ja haju epämiellyttäväksi. Optimaalinen kiehumispiste MCT öljylle on 160 astetta. MCT-öljyjä voi käyttää ruoanlaittoon, keittoon ja leipomiseen, esim- kakkuihin, pikkuleipiin ja muihin leivonnaisiin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jos lapsella ei ole 600 ml Monogenia dieetissään, tulee lisätä rasvaliukoisia vitamiineja A, D ja E.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rauta, sinkki ja B12 voivat olla matalat ja tämä täytyy myös säännöllisesti lskea koska vähärasvaisuus dieetissä vaikuttaa niihin. Rasvaliukoisia vitamiineja ja mineraaleja antaa Englannissa tabletti Forceval Junior capsules.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;EFA rasvahappoja saa Monogenista ja saksanpähkinäöljystä kuten edellisessä artikkelissa jo mainittiin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-4533671293496285880?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/4533671293496285880/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/lasten-dieetti-betaoksidaatiovajeessa.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4533671293496285880'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/4533671293496285880'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/lasten-dieetti-betaoksidaatiovajeessa.html' title='Lasten dieetti betaoksidaatiovajeessa'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-6124012734415167523</id><published>2010-03-13T13:00:00.000-08:00</published><updated>2010-12-10T19:41:05.791-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='FAOD'/><title type='text'>Vauvadieetti betaoksidaatiohäiriössä</title><content type='html'>DIEETTIHOIDON YKSITYISKOHDISTA BETA-OKSIDAATIOHÄIRIÖISSÄ&lt;br /&gt;V Shaw et  M Lawsonin kirjan mukaan. Tämä on englantilainen ohje.&lt;br /&gt;Sivu 319.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Vauvojen dieetti pitkäketjuisten rasvahappojen oksidaatiohäiriössä&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Vauvat tarvitsevat minimaalisen määrän pitkiä rasvahappoja sisältävää rasvaa (LCT) ja korkean hiilihydraattipitoisuuden tiheästi annetuissa aterioissa. Tällaisen voi saada (Englannissa) koostettua Monogen- valmisteen avulla. Se on ravitsemuksellisesti täydellinen vauvadieetti, missä on minimaalinen LCT pitoisuus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MONOGENIN sisältämä ravinto / 100 ml standardiliuosta (17.5%)&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Energiaa 74 kcal( 310 kJ)&lt;br /&gt;Proteiinia 2 g&lt;br /&gt;Hiilihydraattia 12 g&lt;br /&gt;Rasvaa: MCT (93 %):1.86 g&lt;br /&gt;Rasvaa: LCT (7 %) : 0.14 g&lt;br /&gt;Linolihappoa 0.09 g&lt;br /&gt;Alfa-linoleenihappoa 0.02 g.&lt;br /&gt;Valmistus: 1 mitallinen (4.5 g) lisätään 25 ml vettä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Monogen sisältää MCT-rasvoja,&lt;/span&gt; joten tulee varmistaa että ne tulevat oksidoiduiksi ennenkuin aletaan käyttää MCT- rasvoja. Ennen kuin diagnoosi on varmistettu voidaan joutua käyttämään &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;moduloitua ravintoa&lt;/span&gt;, jossa ei ole rasvaa ( kuten  pitkäketjuista LCFA tai keskipitkäketjuista MCFA) ollenkaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasvatonta maitopulveria ( skimmed milk powder) tai heraproteiinipulveria ( kuten Maxipro) voidaan käyttää &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;proteiinipohjana glukoosipolymeerin ja lisämineraalien ja vitamiinien&lt;/span&gt; kera siten, että saadaan suositetut annokset. Myös &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EFA &lt;/span&gt;rasvahappoja tulee lisätä, jos vauva joutuu olemaan moduloidulla dieetillä useita viikkoja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Jos vauva on aivan juuri diagnosoitu&lt;/span&gt;, pidetään sitä intravenöösissä 10% glukoosiinfuusiossa. Infuusioita  voidaan asteittain vähentää, kun nasogastrinen ravitsemus  saadaan aloitettua,  niin että &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;pidetään riittävää energian saantia yllä &lt;/span&gt;ja enempi metabolinen vaje estyy.&lt;br /&gt;Alkuravinto vaihtelee sen mukaan, mikä kliininen tilanne on ollut, mutta sen tulisi antaa mikäli mahdollista &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;10 grammaa hiilihydraattia 100 ml:ssa&lt;/span&gt; (10% CHO) kun vauva on hyvässä kunnossa ja voi käyttää täyttä Monogenravintoa, joita  tulisi antaa päivisin kolmen tunnin välein ja öisin jatkuvana syöttönä. Yösyöttö voidaan alkaa 2 tuntia viimeisen päiväaikaisen syötön jälkeen ja mahdollisesti se voidaan myös lopettaa 2 tuntia ennen aamuista suun kautta annettavan aterian antoa, joka menee päivärytmin mukaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sitä annosta glukoosia, joka estää öisen lipolyysin, ei tunneta&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;Nykyisenä käytäntönä on kuitenkin antaa isommille lapsille 0.5 g CHO ( hiilihydraattia) painokiloa kohden tunnissa, mikä on sama kuin&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; basaali glukoosintuotto.nopeus&lt;/span&gt; ja sen pitäisi sen takia minimoida lipolyysi ( rasvojen hajoaminen).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tämä annos voi  pienillä vauvoilla helposti noustakin, jos he ovat Monogen-ravinnolla koko päivän ja yön ja nesteen tarve on normaali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Vieroitus&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;aloitetaan normaalisti 4-6 kuukauden iässä. Kiinteissä ruoissa tulisi olla minimaalinen rasvapitoisuus ( noin 2 g / päivä) ja niiden pitäisi olla &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hyvin hiilihydraattipitoisia&lt;/span&gt;. Ensimmäisinä vieroitusruokina toimii hyvin &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;riisivilja, peruna ja hedelmät&lt;/span&gt;. Kun nämä aloitetaan matalarasvaisina, voi lisätä korkeaproteiinipitoista ravintoa myös, kuten kalkkunaa, valkoista kalaa, linssejä ja vähärasvaista jugurttia. Kaupallisia vauvanruokia voidaan sisällyttää dieettiin, mutta niistä pitää valita vain vähärasvaiset.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kun kiinteän ravinnon määrä ruoassa lisääntyy, se voi korvata kolmen tunnin välein annettavia Monogen-ruokintoja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Jos lapsella on huono ruokahalu&lt;/span&gt;, vanhemmat tarvitsevat neuvoja ateriakohtaiseen ruoan tarvittavista määristä, millä voi korvata niitä joka kolmetuntisia syöttöjä. Vähintäin 0.5 g hiilihydraattia / painokiloa ja tuntia kohden joka kolmas tunti, jotta päivän kuluessa tulisi tarvittava määrä hiilihydraattia seuraavaan ruokinta-jaksoon mennessä. Ne vauvat jotka syövät hyvin, voivat helposti ylittää yhdellä aterialla tämän hiilihydraattimäärän.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Monogeenin antamista&lt;/span&gt; voidaan jatkaa yöaikaan, mutta yhden vuoden iässä ravitsemuksen tilavuutta voidaan vähentää ja glukoosipolymeeriä lisätä pitämään huolta riittävästä hiilihydraattimäärästä (0.5 g CHO / kg/ tunti)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;TAULUKOSSA annetaan ohjeita näistä vauvojen ruokinnoista.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;VIEROITUSDIEETTI ( engl. teksti)&lt;/span&gt; Minimaalinen rasvamäärä( alle 3 g)&lt;br /&gt;Klo 8 am Commercial baby cereal mix with Monogen&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Breakfast&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Klo 11 am Monogen feed&lt;br /&gt;1.00 pm Puree turkey, chicken (white only), white fish, or lentils&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lunch&lt;/span&gt; Puree potato&lt;br /&gt;          Puree vegetables&lt;br /&gt;          Commercial baby savoury foods&lt;br /&gt;4.00 pm puree fruit and sugar or commercial baby fruit dessert&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tea&lt;/span&gt; Very low fat yoghurt and sugar or fromage frais&lt;br /&gt;    Milk pudding ( custard, cornflour, ground rice) made with Monogen&lt;br /&gt;7.00 pm Monogen&lt;br /&gt;9,00 pm&lt;br /&gt;to 6.00 am. Continuous overnight feed of Monogen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Extra feeds of Monogen or baby juice can be given with meals&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MONOGEN antaa tarvittavan määrän EFA rasvahappoja&lt;/span&gt;, jos sitä syötetään 150 ml/ painokilo. Ja silloin se toimii yksinomaisena ravitsemuslähteena. Mutta kun kiinteitä aineita aletaan syödä ja volyymi syöttömäärässä vähenee, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;lisäravintolähde&lt;/span&gt; on tarpeen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Saksanpähkinäöljy&lt;/span&gt;( &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;walnutoil&lt;/span&gt;) on hyvä lähde essentielleille rasvahapoille ( EFA) ja niitä on tässä öljyssä aivan hyväksyttävä suhde, mikä sallii tämän öljyn avulla minimaalisen määrän pitkäketjuisten rasvahappojen antoa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jotta antaa suositellun määrän essentiellejä rasvahappoja saksanpähkinäöljyn muodossa, tarvitaan 0.1 ml per 56 kcal (234 kJ) arvioituna iänmukaista energiatarvetta kohden, vähennettynä energialla, mikä tulee Monogen-syötöistä. Öljy annetaan yksittäisena annoksena lusikalla lääkkeen tapaan tai syöttöletkun kautta. Saksanpähkinäöljyä tulee säilyttää ohjeitten mukaan, ettei se peroksidoidu Sitä voi ostaa isommista kaupoista.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TAULUKKO: Saksanpähkinäöljy ja sen essentiellit rasvahapo&lt;/span&gt;t. Walnut oil -essential fatty acid composition&lt;br /&gt;1 ml walnut oil , saksanpähkinäöljyä, antaa&lt;br /&gt;Energiaa 8.4 kcal ( 35 kJ)&lt;br /&gt;Rasvaa 0.93 g&lt;br /&gt;Linolihappoa 0.55 g&lt;br /&gt;Alfa-linoleenihappoa 0.12 g&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suhde n6: n3 happojen kesken 4.5&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Seuraavassa on  muitten  lasten dieetistä).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-6124012734415167523?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/6124012734415167523/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/vauvadieetti-betaoksidaatiohairiossa.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6124012734415167523'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/6124012734415167523'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/vauvadieetti-betaoksidaatiohairiossa.html' title='Vauvadieetti betaoksidaatiohäiriössä'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-3587164782059003692</id><published>2010-03-13T09:43:00.000-08:00</published><updated>2010-03-13T09:54:47.801-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='FAO dieetti: LCFAD deficiency'/><title type='text'>Pitkäketjuisten oksidaatiohöäiriön dieetti (1)</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;PITKÄKETJUISTEN RASVAHAPPOJEN OKSIDAATIOHÄIRIÖT &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;LÄHDE: Shaw V et Lawson M. Clinical Paediatric Dietetics (2001) S.  318- 319)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pitkäketjuisten rasvahappojen (LCFA)  oksidaatiohäiriöihin (FAO) kuuluvat seuraavat:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Defektit (Puutteet) karnitiinista riippuvassa aineenvaihduntatiessä &lt;/span&gt;koskevat seuraavia entsyymeitä &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;CPT I ja II ovat karnitiini-palmityyli-transferaaseja.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CPT I = Carnitine -palmitoyl transferase I&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CPT II = Carnitine -palmitoyl transferase II&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CAT&lt;/span&gt;  on karnitiini-asyylikarnitiini-siirtäjä,&lt;br /&gt; carnitine acylcarnitine translocase&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;OCTYN2&lt;/span&gt;   on kuljettaja, joka vastaa karnitiinin otosta solukalvon läpi. ( transporter for uptake of carnitine across the cell membrane)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Defektit (puutteet)  beta-oksidaation puolella koskevat seuraavia entsyymeitä &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;VLCAD&lt;/span&gt; vaje:  hyvin pitkien rasvahappojen asyyliCoA dehydrogenaasin vaje&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Trifunktionaalisen proteiinikompleksin&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;  TFP&lt;/span&gt; sisältämän &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LCHAD&lt;/span&gt; entsyymin vaje.&lt;br /&gt;LCHAD on pitkäketjuinen 3-hydroxyasyyli-CoA dehydrogenaasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;ERIKSEEN NÄISTÄ ERI MUODOISTA muutama maininta: &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CPT I vaje ( deficiency)&lt;/span&gt; muistuttaa MCAD- vajetta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Muut  LCFA oksidaatiovajeet &lt;/span&gt;ovat vakavampia. Kliiniseennkuvaan voi kuulua kollapsi, kooma ja paastohypoglykemia neonataalivaiheessa.  Lisäksi on vielä cardiomyopatian ja rhabdomyolyysin riskiä.&lt;br /&gt;Varsinkin tapauksissa, joissa on  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;partiaalinen CPT II vaje,&lt;/span&gt; treenaus voi aiheuttaa rhabdomyolyysiä ja se on ainoa kliininen ongelma siinä.&lt;br /&gt;Yllämainitut kliiniset piirteet johtunevat vikuuntuneesta energian tuotosta ja kertyneitten rasvahappojen sekä pitkäketjuisten asyyli-CoA molekyylivälituotteiden  toksisesta , myrkyllisestä, vaikutuksesta  mitokondriaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ne potilaat, joilla on &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ongelmia solujen karnitiinin otossa (OCTN2)&lt;/span&gt;, osoittavat tavallisesti erinomaisen hyvää vastetta annettaessa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;lääkkeellisesti karnitiinia 50 mg painokiloa kohden kaksi kertaa  päivässä&lt;/span&gt;  ja muutenkin  heidän dietäärisen ohjauksen tarpeensa ovat minimaalisia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaikissa muissa pitkien rasvahappojen häiriöissä ovat dietäärisen  hoidon  periaatteet samantapaisia, paitsi että &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MCT- rasvojen  terapeuttista käyttöä  &lt;/span&gt;täytynee rajoittaa niissä tapauksissa, missä on puutteita rasvahappojen  karnitiinista riippuvassa   mitokondriaan otossa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;DIEETIN PERIAATTEET  &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Päätarkoitus  dietäärisessä hoidossa on minimoida rasvahappojen oksidoitumista. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Koska oxidaatiotietä vaativia rasvoja tulee eri lähteistä, sekä &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;dieetin rasvasta&lt;/span&gt; että &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;rasvakudosperäisistä rasvoista&lt;/span&gt;, on välttämätöntä rajoittaa dieetin rasvojen osuutta minimaaliseen näitten pitkäketjuisten rasvahappojen  (LCFA)  osalta ja asentaa sellainen ateriajärjestys, että potilas saa &lt;span style="font-weight: bold;"&gt; tiheästi hyvin hiilihydraattipitoista ravintoa&lt;/span&gt;,  mikä vähentää yllämainittua rasvahappojen tuotantoa rasvakudoksesta käsin. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TULEEKO LAPSELLE RASVOJEN PUUTE? &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Mikä on turvallinen yläraja pitkäketjuisten rasvahappojen (LCFA)  dieettiperäiselle saannille? &lt;br /&gt;Tätä rajaa ei tiedetä ja ilmeisesti tämä raja myös vaihtelee riippuen oksidaatiohäiriön vaikeusasteesta.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Niillä potilailla, joilla on VLCAD ja TFP- vaje ( johon kuuluu LCHAD vaje) , niin sanotut MCT- rasvat ovat hyödyllinen energialähde&lt;/span&gt; ja niillä voi olla muitakin edullisia vaikutuksia.&lt;br /&gt;Dieettiperäinen&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; MCT rasva  (medium chain triglycerides)&lt;/span&gt;  muuttuu nopeasti &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ketoniaineiksi&lt;/span&gt;, joiden arvellaan  sekä estävän rasvahappojen mobilisoitumista rasvakudoksista että sydänlihaksessa  tapahtuvaa rasvahappojen oksidoitumista .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Mutta niissä tapauksissa missä on häiriöitä karnitiinista riippuvassa aineenvaihdunnallisessa tiessä, MCT- rasvojen saantia tarvinnee rajoittaa ja vaikeissa häiriöissä  ehkä   jopa välttää, koska keskipitkäketjuisten triglyseridienkin meno mitokondriaan on osittain riippuvainen karnitiinista. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ENTÄ NYT ESSENTIELLIT RASVAT ja NIIDEN TARVE?&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Koska tällaisessa dieetissä on  pitkien rasvahappoketjujen saanti minimaalista,&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; tarvitaan essentiellien rasvahappojen lisää &lt;/span&gt;(EFA= essential fatty acids).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LINOLIHAPPO  C18:2, n6&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Vähintäin 1% totaalienergian otosta pitäisi tulla linolihaposta  (C18:2 n6, linoleic acid).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ALFA-LINOLEENIHAPPO C18:3, n3 &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Vähintäin 0,2% totaalienergiasta pitää tulla alfalinoleenihaposta. ( alpha-linoleic acid).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On raportoitu näiltä potilailta  pitkäketjuisten PUFA happojen vajetta  plasmassa:&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;DHA, C22:6, n3 &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Dokosahexaeenihapon  C22: 6, n3) vajetta  on raportoitu ja se voi olla osasyynä pigmenttiretinopatiaan potilailla, joilla on LCHAD vaje.&lt;br /&gt;Muilla retinopatiapotilailla kuitenkin on ollut  DHA:n suhteen normaalit plasma-arvot ja punasolujen DHA-pitoisuudet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TIHEÄT RUOKA-AJAT  AVUKSI &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tiheät  ruokailut vähentävät lipolyysiä.&lt;/span&gt; Päivisin suositellaan  ruokaa 3 tunnin välein ja öisin voidaan käyttää nasogastrista ( nenämaha-) letkua. Joillain lapsilla  tarvitaan gastrostoma. Tai eräs mahdollisuus on herättää lasta  syömään yöllä.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Yli  kaksi vuotiaille lapsille annetaan maissitärkkelystä&lt;/span&gt;, josta vapautuu hitaasti glukoosia. Muusta hiilihydraatista  tuleva glukoosi on jo 2 tunnin päästä glukoosivelliä ja  verensokeria, kun taas  maissitärkkelyksestä erkaneva  on verensokeria  vasta  noin 4 tunnin päästä.  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Maissitärkkelyksellä ( raakaa, varovasti kylmään veteen sekoitettua)  voi myös pidentää aterioitten väliä.&lt;/span&gt;  Ennen kuin tätä aletaan käyttää jatkohoidossa, tulee monitoroida yksilöllinen vaste maissitärkkelykselle, sillä se on erilainen eri yksilöillä.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MITEN PÄIVÄN RUOAN  ENERGIA JAKAANTUU ENERGIAINEITTEN OSALTA? &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;Pitkien ketjujen oksidaatiohäiriöissä käytetään seuraavaa ohjetta aterian energiaosuuksien osalta.&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;HIILIHYDRAATEISTA 70- 75E% &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;PROTEIINEISTA 10-15 E%&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;RASVOISTA, jotka ovat  MCT rasvoja:,  ad 20E%&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;EFA  rasvahappoja 1.2- 2 E%&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;(Tästä teen muutaman esimerkkilaskun myöhemmin)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pitkäketjuisten rasvojen (EFA mukaanluettuna)  saanti&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Vauvat alle 3 grammaa päivässä&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;1-3 vuotiaat:  6 grammaan asti päivässä &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;4-8 vuotiaat: 8 grammaan asti päivässä &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;8-12 vuotiaat : 12 grammaan asti päivässä &lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;(Seuraava artikkelin suomennos aiheesta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;DIEETTIHOIDON YKSITYISKOHDISTA BETA-OKSIDAATIOHÄIRIÖISSÄ )&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-3587164782059003692?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/3587164782059003692/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/pitkaketjuisten-oksidaatiohoairion.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3587164782059003692'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/3587164782059003692'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/pitkaketjuisten-oksidaatiohoairion.html' title='Pitkäketjuisten oksidaatiohöäiriön dieetti (1)'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-217782344763688508</id><published>2010-03-13T05:59:00.000-08:00</published><updated>2010-12-10T19:41:24.286-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='FAOD'/><title type='text'>LCFA alentavan dieetin kirjalisuuslähde</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Shaw Vanessa  &amp;amp;  Lawson Margaret .&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Clinical paediatric Dietetics. Second edition.&lt;br /&gt;For the Paediatric Group of the British Dietetic Association.&lt;br /&gt;ISBN 0-632- 05241-4&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6723480752070971077-217782344763688508?l=fettsyrorna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/feeds/217782344763688508/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/lcfa-alentavan-dieetin-lahde.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/217782344763688508'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6723480752070971077/posts/default/217782344763688508'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fettsyrorna.blogspot.com/2010/03/lcfa-alentavan-dieetin-lahde.html' title='LCFA alentavan dieetin kirjalisuuslähde'/><author><name>Kirjallisuutta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/16148723032772961328</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6723480752070971077.post-1002895456533983629</id><published>2010-03-13T05:51:00.001-08:00</published><updated>2010-03-13T09:56:24.491-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LCFA alentava dieetti'/><title type='text'>Taulukko: LCFA alentava dieetti</title><content type='html'>&lt;meta equiv="CONTENT-TYPE" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;title&gt;&lt;/title&gt;&lt;meta name="GENERATOR" content="OpenOffice.org 3.2  (Win32)"&gt;&lt;style type="text/css"&gt; 	&lt;!-- 		@page { margin: 2cm } 		TD P { margin-bottom: 0cm } 		P { margin-bottom: 0.21cm } 	--&gt; 	&lt;/style&gt; &lt;table style="color: rgb(0, 0, 0);" border="1" cellpadding="4" cellspacing="0" width="100%"&gt; 	&lt;col width="85*"&gt; 	&lt;col width="85*"&gt; 	&lt;col width="85*"&gt; 	&lt;tbody&gt;&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Food ,Ruoka-aine &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Foods allowed,  Sallittua&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;Foods in avoid, Vältettävää &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Milk, maito, mjölk&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;Skimmed milk, condensed skimmed milk, &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;natural yogurt, very low fat yogurt and 			fromage frais,&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;low fat cottage cheese&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;95 % fat free cheeses&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Low fat ice cream &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;Full fat and semi-skimmed milk. Cream.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Full fat yogurt and fromage frais. &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Full and half fat cheeses&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;ice-cream&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Egg, muna&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Egg whites &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Egg yolks &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Fish, kala&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;White fish ( no skin),e.g. Haddock, cod, sole, 			plaice,&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Crab, crab sticks, tuna, prawns, shrimps,  lobster 			&lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Oily fish, e.g. sardines, kippers, salmon, mackerel&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Fish in breadcrumbs, batter, sauces, pastry&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Poultry, siipikarja&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Chicken, turkey ( white breast meat, no skin) &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Chicken, turkey( dark meat and skin), basted 			poultry, duck&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Chicken in breadcrumbs, batter, sauces, pastry &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Meat , liha&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Lean red meat&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Fatty meat, sausages ( normal and low fat) 			burgers, meat paste, pate´, salami, pies&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Meat substitutes, &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Soya mince, Quorn, tofu &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Pulses, palkokasvit&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Peas, e.g. chick peas, split peas, lentils&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Beans, e.g. red, white, borlotti,. black-eyed&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;Fats, oils, rasvat, öljyt&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Medium chain triglyceride oil as permitted &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Butter, margarine, low fat spread, vegetable oils, lard, dripping, suet, shortening&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Pasta and rice, pasta ja riisi&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Spaghetti,  macaroni,  other pasta,  noodles,  			cous cous,  rice (white) &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Whole meal pasta,  pasta in dishes,  e.g. macaroni 			cheese,  carbonara&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Brown rice, egg noodles&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Flours and cereals, jauhot ja viljat&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Flour( white), cornflour,  custard powder, 			semolina,  sago, tapioca &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Flour( whole meal), soy flour, oats, bran, &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Foods made  with flour which contain fat, e.g. 			apstry, sauces,  cake, biscuits, batter,  breadcrumb coatings &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Breakfast cereals, aamiasimurot&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Most are suitable&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Wholewheat cereals, &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;e.g. Weetabix, bran flakes are higher in fat  			content than non- wholewheat cereals, e.g. Rice krispies, 			cornflakes &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Cereals with nuts, e.g. muesli&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;All-bran, Ready Brek&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Bread and crackers , leipä ja vilja&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;White bread, white pitta, crumpets, muffins,&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Some crackers have a low fat content, e.g. rice 			cakes, matzos, Ryvita ( not sesame) &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Wholemeal,  wholegrain breads, naan bread,  			chapatti made with fat, croissant, oatcakes,  cheese crackers, 			crackers &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Cakes and biscuits and pastry, kakut ja 			pikkuleivät&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Only those made  from low fat ingredients&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;95% fat free cakes and biscuits &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Cakes, biscuits, buns, pastry for sweet and savory 			foods, e.g. apple pie, quiche &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Desserts, jälkiruoat&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Jelly, meringue, sorbet, very low fat ice cream, 			skimmed milk puddings, e.g. rice, custard &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Most desserts, e.g. whole milk puddings, truffle, 			cheese cakes, gateaux, mousse, fruit pie or crumble &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Fruit, hedelmät&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Most varieties- fresh,  frozen, tinned, dried &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Avocado pears, olives &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Vegetables, vihannekset&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;All vegetables and salad&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Very low fat crisps &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Chips, crisps, low fat crisps, roast potato,  			potato or vegetable salad in mayonnaise or salad dressing, 			cole slaw&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 	&lt;/tr&gt; 	&lt;tr valign="TOP"&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Herbs and spices, yrtit ja mausteet,&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Pickles, chutney&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; 			&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Herb, spices, salt, pepper &lt;/span&gt; 			&lt;/p&gt; 		&lt;/td&gt; 		&lt;td width="33%"&gt; 
